Öppet brev till Polismyndigheten gällande utvecklingen kring fotbollsmatcher
Till Polismyndigheten,
Jag skriver detta brev efter cirka tio års arbete runt svensk elitfotboll och större idrottsevenemang i olika roller och på högriskmatcher runt om i Göteborg och landet.
Idag arbetar jag även som arbetsgivare med ansvar för ordningsvakter och säkerhetspersonal på Örgryte IS matcher. Det innebär att jag inte bara ser situationerna ur ett operativt perspektiv, utan också har ett ansvar för min personals säkerhet, arbetsmiljö och för att människor ska kunna utföra sitt arbete utan att hamna i onödigt farliga situationer.
Det har under våren märkts tydligt att det som tidigare varit ett framgångsrikt samarbete mellan samtliga parter runt arrangemangen successivt blivit kantstött. Under många år har supportrar, publikvärdar, ordningsvakter, polis, SLO:er och arrangörer tillsammans arbetat för att skapa så trygga och säkra arrangemang som m��jligt utifrån de förutsättningar som finns runt svensk fotboll. Mycket av det arbetet har byggt på relationer, kommunikation, igenkänning och förståelse för supporterkulturen.
Jag och många andra har under lång tid arbetat sida vid sida med våra tidigare supporterpoliser i city där samarbetet präglats av kunskap, respekt, dialog och en gemensam förståelse för hur olika supportergrupper fungerar.
Tillsammans har man under åren utvecklat arbetssätt som skapat tryggare arrangemang för både personal och supportrar, utan att för den skull tumma på gränser, ordning eller säkerhet. Mycket har byggt på förmågan att förebygga situationer innan de eskalerar.
Syftet med detta brev är inte att skapa konflikt eller misstänkliggöra polisen som myndighet. Tvärtom behövs polisen runt svensk fotboll och idrott. Säkerheten för publik, personal och spelare är avgörande för oss alla. Men det arbetssätt som i större omfattning börjat användas denna säsong upplevs enligt min mening inte öka tryggheten på det sätt som sannolikt är tanken. Tvärtom riskerar det snarare att skapa mer konfrontativa situationer, höja stressnivån och öka risken för allvarliga incidenter både för publik, ordningsvakter och polis.
Det handlar framför allt om att polisen i allt större omfattning arbetar aktivt inne på läktarsektioner och mitt i supportergrupperingar, ofta med större grupper kravallutrustad personal utan tidigare relation eller erfarenhet av den aktuella supporterkulturen. Detta förändrar dynamiken på läktarna direkt.
När stora grupper kravallutrustad polis går in aktivt på läktare skapas en helt annan stämning än tidigare. Situationen blir snabbt mer upptrissad, mer oförutsägbar och betydligt svårare för både ordningsvakter och arrangörer att hantera förebyggande. Det påverkar även vanliga besökare och familjer som hamnar mitt i miljöer där stressnivån höjs kraftigt.
Detta handlar inte om att supportrar alltid gör rätt eller att polisen aldrig ska ingripa. Självklart måste brott, våld och ordningsstörningar hanteras. Men sättet det görs på spelar stor roll.
Många av oss som arbetat länge runt fotbollen känner idag en genuin oro för vart utvecklingen är på väg. Risken är uppenbar att nuvarande arbetssätt förr eller senare leder till att en polis, en ordningsvakt, en supporter eller tredje man skadas allvarligt.
Vi behöver hitta tillbaka till ett arbetssätt där samverkan, erfarenhet, kommunikation och lokalkännedom väger tyngre än ren konfrontation. Fotbollsmatcher och större idrottsevenemang är inte vanliga ordningsstörningar på stan. Det är miljöer med starka känslor, gruppdynamik och stora människomassor på liten yta. Därför krävs också erfarenhet, fingertoppskänsla och förståelse för hur olika ageranden påverkar situationen.
Vi som arbetar runt fotbollen vill samma sak som polisen:
Trygga och säkra arrangemang där människor kan gå på match utan att riskera att hamna i farliga situationer. Men för att lyckas med det måste vi arbeta tillsammans på riktigt och våga diskutera när utvecklingen går åt fel håll.
Magnus Lilja
Raljerande åsido. Vi har tre likadana scenarion i loppet av en vecka. I övriga matcher så var det paus en stund sen upptogs spelet igen utan några konstigheter.
Men med polismyndigheten i väst så blir konsekvensen 80 minuters uppehåll, inställd match och utredning av mordbrand!?
Man har dessutom klivit upp på läktarna med ganska kraftig polisiär närvaro, nätverksstämplat grupperna och delat ut vistelseförbud, vilket inte skett någon annanstans i landet vad det gäller fotbollssupportrar.
Det är ganska uppenbart att Polismyndigheten i väst inte längre är objektiva i sin syn och hantering av fotbollssupportrar. Man går emot nationella riktlinjer och löper amok på eget bevåg. Det börjar faktiskt likna en fixering och vendetta mer än något annat.
Det är inte så det fungerar i ett demokratiskt samhälle. En enskild myndighet kan inte bara ”göra som den vill”. Man kan både fördöma bränningar på läktaren och samtidigt se att det polisen i väst gör just nu är oproportionerligt och gränsöverskridande.
Jag skriver detta som pappa, supporter och som medmänniska. Igår hände något som fick mig att ännu en gång ifrågasätta polisens agerande.
Vi sitter på Grace innan matchen mellan Blåvitt och Hammarby. Pratar, laddar upp, diskuterar laguppställning (”Hur löser vi Tolf??)”. Sånt man gör innan en match. Helt ovetande om att det några meter bort på andra sidan Avenyn utspelar sig något helt annat. Ett Aveny som kryllar av poliser. Inte av bråk. Inte av våld. Inte av stök. Bara supportrar på väg mot en match. Och poliser.
Min son Hannes, 19 år, och hans kompis är på väg ut från Burger King och blir stoppade av polisen. Varför? För att de har svarta jackor. För att Hannes mössa bär Kommandobryggans märke. För att det enligt polisen ”finns grupperingar i närheten”. De har inte gjort ett enda fel. Bara tagit en burgare innan en match. Ändå blir de otrevligt bemötta, visiterade och fotade. När de påpekar att de inte har gjort något fel får de svaret ”Kanske det, men ni skulle kunna.”
Efter matchen ser vi hur två poliser kommer gående med en 13-årig kille i armen. Släpar honom fram till en lyktstolpe där det sitter ett klistermärke. Behandlar honom som om han vore en brottsling. En 13-åring. För ett klistermärke.
Var hamnar vi som samhälle när unga människor blir bemötta som kriminella bara för sina kläder och för att de älskar sin klubb?
Jag har stått på läktarna i decennier. Jag har sett bråk, jag har sett förändringar. Stämningen är lugnare än på länge. Ändå plockas 19-åringar för att de älskar Blåvitt. Ändå förnedras en 13-åring för ett klistermärke. Samtidigt som allt fler kids rekryteras till gängen för att skjuta på våra gator. Är det här rätt prioritering? Är det såhär vi bygger en bra relation mellan supportrar och samhälle?
Jag skriver detta som pappa, supporter och som medmänniska. Polisen – ni river ner det förtroende ni istället borde bygga upp. Och på vägen dit behandlar ni våra unga som brottslingar. Bara för att de älskar fotboll.
@SvenskSupport@TuttoSvenskan@GoteborgsPosten@Anglarna1973@BBpodd@SLO_IFKGoteborg@barabenpaglenn
Blåvitt går återigen armkrok med supporterfientliga krafter och pissar på sina egna som stått där i vått och torrt…
Var med och stötta kampen, bojkotta! ❌
FÖR EN LEVANDE LÄKTARKULTUR!
FÖR YTTRANDEFRIHETEN!
#ifkgbg
Egentligen önskar jag Sirius allt ont men skona åtminstone den här förebilden.
Jag vet ingenting om honom - men jag vet att världen hade sett mycket bättre ut om alla var som han.