Public service bidrar ofrivilligt med argument för sitt eget avskaffande.
De senaste veckorna har exemplen avlöst varandra:
Den inte bara tendentiösa utan vilseledande SVT-dokumentärserien om Lundsberg. Den uppfordrande debattartikeln om “demokrati, kunskap och samhällsbygge” av tidigare SVT-medarbetare. (Och på tal om tidigare SVT-medarbetare: den totalitärt propagerande kolumnen av Erika Bjerström i Dagens Industri.) Det canceleringsosande SR-utspelet om att “mygga av kärringen” efter Agnes Wolds transuttalande.
Den som ännu betraktar public service som den opartiska organisation den själv beskriver sig som, lever i förnekelse. Actions speak louder than words.
Public service är så ideologiskt genomsyrat att medarbetare som utmanar normen mals ner av maskineriet.
Men lättare än att rannsaka sin egen kultur, är att spekulera i andras.
NEW!! Sweden's migration minister says it's "insane" that Russian citizens are enjoying European holidays and shopping trips while Ukrainians face death on the battlefield, urging the European Commission to impose stricter rules on tourist visas for Russians.
Firande av terrorattacker, välkomnande av raketangrepp på civila, antisemitiska troper, sjungande av självmordssånger. Vänsterpartiet i Skåne har valt sina kandidater inför valet.
Dagens granskning i Expressen där det framkommer att vänsterpartiet i Skåne är fullständigt nedlusat av extremister och personer som i klartext aldrig hade klarat en säkerhetsprövning i en svensk myndighet visar magnituden av problem i vänsterpartiet för oklart vilken gång i ordningen.
Vänsterpartiet mönstrar nu valsedlar fulla av människor som hyllar terror och uppmuntrar den. Kandidater som inte hymlar med sin antisemitism.
I normalt parti hade ett avslöjande på denna skala väckt en diskussion om partiledarens avgång. Partiproblem av systemisk karaktär är till syvende och sist en ledarskapsfråga. Men Vänsterpartiet är inget normalt parti i det avseendet att de lever efter en annan uppförandekodex som särskiljer dem från resten av riksdagens partier. Någon kanske minns den lätt surrealistiska tillställningen i Aktuellt där jag mötte en vänsterpartist som uppmuntrade hot och brottslighet mot statsråd i regeringen. Försvarslinjen den gången från vänsterpartiets partiledning var att det rörde sig om ett enstaka fall som man skulle försöka prata till rätta (Vilket man givetvis inte lyckades med).
Emellertid rör det sig inte om enstaka fall, det rör sig om ett insitutionaliserat samarbete med organisationer som hyser terrorsuportrar. Vänsterpartiet vill ha dessa personer som kandidater eftersom man vill ha röster i de demografiska grupper där dessa åsikter är allmängods.
Det är också talande att den interna kritik som riktats mot Nooshi Dadgostar inte har handlat om att hon varit för flat mot terrorsympatisörerna. Kritiken har istället huvudsakligen handlat om att hon visat aktivisterna för lite stöd. Samtidigt försöker man på nationell nivå låtsas vara statsbärande och kapabla att bära regeringsmakt.
Magdalena Andersson försöker hålla ett offentligt avstånd från denna otvättade byk, men vi vet från föregående mandatperioder att hon och hennes parti är beredda att gå hur långt som helst för politisk makt om den finns inom räckhåll. Sverige, dags att vakna, risken är reell att ett parti med nära band till extremism och islamism är på väg in på Rosenbad. Vi kan fortfarande undvika det.