It’s hard to believe
Tina hit number 3 on the NYT bestseller list in America as well. Would have been higher but for shortage of stock.
Never in my wildest dreams 🤯
The view from the Battle of Britain Memorial Flight Lancaster as we soared over London and led the flypast over Buckingham Palace to mark the 80th anniversary of the end of World War 2.
Lest We Forget.
#VE80#VEDay#VEDay80
Jeffrey Sachs, the influential economist and Columbia university professor didn’t hold back this week when asked about trumps trade policy.
“Mickey mouse is smarter than him” “ this isn’t strategy it’s a cartoon version of economics”
Idén om att bete sig som en idiot för att uppnå politiska mål är inte bara obegåvad, den riktar ett grundskott mot det svenska tillitssamhället.
Vem som helst kan besöka läktaren i Sveriges riksdag, och när som helst under plenumsessioner lyssna till debatt och diskussion i Sveriges högsta folkvalda församling. En direktkontakt med kärnan av svensk demokrati som vi inte borde ta för given. Sedan en tid är skärmas läktaren av med ett stort svart och ganska fult polyesternät.
Skälet till att nätet sattes upp beror inte på att risken för att trilla ner från läktaren plötsligt har ökat, eller att besökarnas säkerhet är äventyrad. Skälet är att några personer tog sig friheten att bete sig som idioter och började kasta saker från läktaren ner i plenisalen och mer specifikt, mot utrikesministern som befann sig i kammaren för debatt. Konsekvensen av angreppet blir att åtgärder som går ut över alla andra måste vidtas. Det svenska tillitssamhället är byggt på att folk avhåller sig från att passera gränser som kan passeras. När gränserna passeras måste tumskruvarna dras åt, helt enkelt därför att angreppen inte kan accepteras.
Idag var det så dags för ett gäng andra personer, bedömt tillhörande ungefär samma schattering av självrättfärdigande åsikter som de representerade i exemplet ovan, att ge sig på en av våra mest värdefulla kulturskatter; Vasaskeppet. Det centrala för poängen i mitt inlägg är inte egentligen huruvida man skadade någon egendom eller inte. Det centrala är att man passerade en gräns som inte tidigare passerats. Detta är naturligtvis själva poängen med angreppet, att skapa uppmärksamhet som sedan ska ledas över till en sakfråga. Men samtidigt som man gör det ger man sig också på tillitssamhället. Den omedelbara reaktionen från Vasamuseet, föga förvånande, blir naturligtvis att ställa sig frågan hur detta kunde hända och vilka rutiner som måste skärpas.
Svaret på den frågan är inte sällan i många delar av vårt samhälle att vi inte har designat vår samhällsmodell för att folk aktivt ska bete sig som idioter och bryta mot underförstådda normer på offentliga platser. Således blir konsekvensen varje gång någon gör det att det inte sällan kommer att påverka handlingsutrymmet för alla som inte faller ur ramen och beter sig som man ska.
Inte sällan är den här typen av ageranden brottsliga enligt någon typ av straffstadgande, men detta är en sak för rättsvårdande myndigheter att avgöra och inget jag naturligtvis kan eller bör kommentera bedömningen av i enskilda fall. Det jag far efter här är den överskjutande konsekvensen av beteendet som måste bäras av oss andra i samhället. När nät hängs upp, när fler och fler föremål hamnar bakom glasmontrar för att en klick självrättfärdigande och urspårade människor exempelvis kastar målarfärg på föremål som är högt värderade delar av vårt samhälle så går något förlorat. Det borde därför i tilltagande grad vara dags att manifestera att vi inte ställer upp på detta längre. Socialt avståndstagande om man så vill. Ge inte sabotörerna en millimeter av tillmötesgående eller acceptans. De behöver förstå att det inte finns något att hämta i valet av medel.