Var för två år sedan upp till Övik på sjunde avgörande och upplevde en av mina tyngsta förluster, sjöng stolt "Djurgår'n tills jag dör" efter 0-4 ifjol, för att ikväll äntligen känna lättnaden i att vi är hemma igen. Att vår kapten stått där för oss varje gång gör mig gråtfärdig.