Jag är inte konservativ.
Det finns inget med det nuvarande samhällssystemet som jag vill konservera.
Jag är inte heller intresserad av att romantisera det socialdemokratiska Sverige som existerande under Per Albin Hansson eller Tage Erlander.
Jag tror inte lösningen på dagens problem ligger i ideologier som fört oss hit.
Jag tror inte på det Sverige som var.
Jag tror på det Sverige som kan bli.
Ett svenskt Sverige, som inte siktar på Bullerbyn, utan mot stjärnorna.
Ett samhälle byggt på heroiska ideal. Inte borgerliga eller socialdemokratiska.
Över 300 000 röster skiljer blocken åt just nu.
Hoppas Tidö tyckte att det var värt det att godkänna över 200 000 medborgarskap.
De har ingen annan än sig själva att skylla.
Detta avskum är dömd för att hållt en kniv mot halsen och förnedringsrånat en Svensk kille. Hela fotbolls Sverige har ansvar att pressa AIK och deras supportrar att få dom att att agera för att avbryta kontraktet omgående.
Efter att ha sett Alice Teodorescu i 30 minuter kan jag bara konstatera att det säger något om svensk höger när inte en enda etablerad högerprofil verkar våga rikta kritik mot vad som framstår som en fullständigt rabiat och verklighetsfrånvänd individ.
Svenskarna är alltså i minoritet i Malmö, snart även i Göteborg och Stockholm. Situationen är densamma i flera andra kommuner. Och så har vissa mage att förneka folkutbytet, som uppenbarligen sker mitt framför ögonen på oss.
Man måste ändå ställa sig upp och applådera vår samlade politikerkår.
Deras outtröttliga arbete har lyckats förändra vårt land från att vara ett av de vänligaste, tryggaste och mest homogena i världen till ett där trettonåringar rekryteras som kontraktsmördare och skjuter människor på öppen gata.
Inte en enda gång har de bett om ursäkt för vad de gjort med vårt land - tvärtom!
De har belönats för sin inkompetens, med fina positioner i näringslivet, föreningslivet, media. De har stående plats på landet finaste ledarsidor - redo att förklara för oss alla hur hemska människor vi är som vågar ifrågasätta deras helvetesliknande samhällsbygge.
Mina tankar går först och främst till offrens nära och kära. Men låt också händelserna i Bryssel göra er påminda om att det Europa som en gång var, existerar inte längre. Vår civilisation står inför en utmaning som endast kan beskrivas som en existentiell kamp om dess överlevnad