"Hon är en invandrartjej född på en flyktingförläggning i Skåne som på ren vilja och begåvning tagit sig fram till ett av landets viktigaste uppdrag." Så tänker inte Emil. Han försöker bara vara kul. Att inte alla tycker att det är roligt är en logisk följd.
"I intervjun med Nooshi Dadgostar återkommer Emil Persson till sin fördom om att hon är slö och slapp. Hur är det ens möjligt att han har landat där?" Det är ju för att det är personan Emi Perssons fördomar. Inte hans personliga/privata.
Upphör aldrig att förvåna mig att folk verkar tro att han HYSER alla dessa fördomar. Det är ju bara trams? Visst, han kanske har en föreställning om att Nooshi är lat men om han hävdar att hon sovit i femton dygn är det ju ingenting han går omkring och misstänker.
Är det försent att föreslå att den kvinnliga rösträtten avskaffas? "Hela det rödgröna försprånget kommer från kvinnliga väljare." https://t.co/AAOq5xKqq6
Men så bra då. Jesus är fin, Muhammed ful. Att det bara kan slumpa sig så! Att just vi, blekfeta européer, skulle bli de bästa människorna på jorden! Rätt religion, rätt allt. Höjden av mänsklig utveckling.
Mina två cents:
Expressens granskning av Vänsterpartiets kandidater väcker en obekväm fråga. Hur kommer det sig att ett så stort antal personer med rötter i Mellanöstern återfinns bland dem som uttryckt stöd för Hamas, Hizbollah eller Houtherna m.m. ?
Det enkla svaret är inte att de är vänsterpartister. Det mer intressanta svaret handlar om identitet.
För många människor från Palestina, Libanon, Syrien eller Irak är konflikten med Israel inte en avlägsen utrikespolitisk fråga utan en del av familjens historia. Det är fullt begripligt. Men när en konflikt blir en del av den egna identiteten förändras också sättet man betraktar den på. Händelser som annars skulle bedömas med universella moraliska principer börjar i stället filtreras genom lojalitet.
Den utvecklingen har förstärkts av två parallella traditioner. Den ena är den politiska kultur som dominerat stora delar av Mellanöstern, där Israel i decennier framställts som den yttersta fienden. Den andra är den västerländska vänsterns antiimperialistiska världsbild, där palestinierna ofta fått rollen som de förtryckta och Israel rollen som förtryckaren.
När dessa två perspektiv möts uppstår ibland en märklig blindhet. Samma personer som med rätta fördömer övergrepp från stater kan relativisera eller ursäkta övergrepp när de begås av grupper som Hamas eller Hizbollah. Solidariteten blir selektiv. Principerna blir villkorade.
Problemet är inte att människor engagerar sig för palestiniernas sak. Tvärtom. Problemet uppstår när stödet för en sak övergår i sympati för rörelser som mördar civila, förtrycker oliktänkande och bekämpar de värden som den demokratiska vänstern säger sig försvara.
Den verkliga skiljelinjen går därför inte mellan Israelvänner och Palestinavänner. Den går mellan dem som tillämpar samma moraliska måttstock på alla och dem som gör undantag för sin egen sida.
Under tiden som hon väntar på transplantation kommer kronprinsessan inte att kunna arbeta eller genomföra de program som är planerade. Även kronprins Haakon kommer justera sina åtaganden.
Operationen beskrivs som riskfylld. 1 av 8 klarar sig inte genom det första året efteråt. Transplantationspatienter behöver också gå på flera efterföljande kontroller och medicineras resten av livet.