Niclas Nero

[JensGanman @JensGanman]

Avsnittet av ”30 minuter” alla vill se.

[Kvartal @kvartalet]

När Algeriet blev självständigt 1962 tvingades 130 000 judar fly från landet. För statsvetaren Bo Rothstein blottar den svenska vänsterns reaktion en motsägelse i dagens debatt om svenskhet.

[Christer Sfeirكريستر @ChristerSfeir]

@FawAzzat United Emirates of America.

[Niclas Nero @NiclasNero]

@inashmdn Jiroekonomi av Nina Åkestam. En text om förhållandet mellan kapitalism och kvalitet.

[Niclas Nero @NiclasNero]

@SofieLowenmark Vad är ett myndighetsbeslut om att skydda ett barn värt om staten inte förmår omsätta det i verkligt skydd?

[Niclas Nero @NiclasNero]

@drdanielschatz Och div på Kvartal förstås

[Niclas Nero @NiclasNero]

@drdanielschatz SvD Ledarredaktionen och God Ton varje vecka och Rak höger och Alex och Sigge ganska ofta. Lyssnade alltid på Flashback Forever förut, vet inte varför jag slutat med den, är ju underhållande.

[Aja baja 👆 @DABoooomB]

För mig är detta USA:s nästa president. Jag gillar väldigt få politiker, men Marco Rubio förtjänar respekt. 🙏

[Aja baja 👆 @DABoooomB]

Under 2 minuter förklara en normal människa varför vänsteraktivister som Greta Thunberg är efterblivna.😅

[Brivael Le Pogam @brivael]

You've probably seen the video. A young Frenchwoman in Paris, in tears, begging looters to stop. "Why are you doing this? That's not what we stand for."

Some accounts are mocking her. "She voted for it."

I won't. Because what you see on her face is not stupidity. It's a disease that has infected the entire West, and it has a name: suicidal empathy.

The term comes from Gad Saad, an evolutionary behavioral scientist at Concordia University in Montreal. A man who fled the Lebanese civil war as a child, and who knows what it looks like when a society falls apart. His new book, Suicidal Empathy: Dying to Be Kind, is the follow-up to The Parasitic Mind. Here is the thesis, and why it concerns every one of us.

Empathy is one of the best things about us. It evolved for a reason: to care for our children, our kin, our tribe. It was calibrated for a world where the people you felt for were the people around you, and where empathy always came paired with its counterweight: the instinct to protect your own and to recognize a threat.

Suicidal empathy is what happens when that mechanism misfires. When it fires at the wrong targets, in the wrong amounts, with no brake. When we feel more for the criminal than for his victim. More for the stranger who breaks the rules than for the citizen who follows them. More for how compassionate we look than for what our compassion actually produces.

Where does it come from? Four layers.

First, biology. Empathy is a spotlight, as the psychologist Paul Bloom put it. It lights up the one face in front of you and leaves everything else in the dark. The crying migrant on the boat is visible. The thousands of future victims of a broken system are statistics. A spotlight is a terrible tool for running a country.

Second, our own civilization. The West is the civilization that put the victim at the center of its morality. Christianity taught us to care for the stranger, the poor, the weak. It was one of the greatest moral revolutions in history. But cut off from its other half, justice, responsibility, the duty to protect your own, it turns into something else.

Third, ideology. In The Parasitic Mind, Saad described idea pathogens, ideas that hijack our reasoning. Suicidal empathy is the emotional counterpart: an ideology that hijacks our compassion. It sorts the world into oppressors and victims, then demands unlimited empathy for whoever ranks as the victim, whatever they do.

Fourth, status. In the age of social media, empathy has become a display. Posting "refugees welcome" costs nothing and earns applause. The bill goes to someone else: the working class, the suburbs, the women walking home at night.

The results are everywhere. Criminals treated as victims of society. Sexual assaults by migrants met with lenient sentences. Self-defense branded as aggression. Borders treated as cruelty. Saad's conclusion is simple: a society dies when it would rather display infinite tolerance than use its survival instinct.

Now the part I'll add myself, and that few people dare to say.

On average, women score higher than men on measures of empathy. It's one of the most consistent findings in psychology, across cultures, and it makes perfect evolutionary sense: for most of human history, the survival of children depended on it. It's a strength.

But it means an ideology that weaponizes empathy will hit women harder. And the data shows it: in country after country, young women have moved sharply to the left of young men, especially on immigration.

This is where men have a responsibility.

Not to mock. Not to lecture. Not to say "she deserved it." Empathy has always needed a counterweight, and that counterweight was the protective instinct: the one that draws lines, says no, and stands between the threat and the people it loves.

Men abandoned that role. They were told it was toxic, and many believed it. So they stayed silent at the dinner table, at work, with their partners, sisters, daughters and friends.

That has to end. Men have to have this conversation, honestly and with respect: compassion that cannot say no is not compassion. It's surrender. And the first to pay for it are women.

Many women already understand this better than anyone. Some of the bravest voices in this fight are women, precisely because they are the first to feel the danger in the street.

A civilization rests on a balance: compassion and strength, openness and borders, mercy and justice. When one side swallows the other, the foundations crack. What we are watching in Europe is what happens when empathy has no counterweight left.

Look at that young woman again. She isn't the enemy. She's what this ideology made of a generation that was told kindness would be enough.

Our job is to make sure she's the last generation that has to learn it this way.

[Nathan B. Pissaro @TokenEconomist7]

Je suis rentré de Dallas hier suite a l'événement Tesla Roadster, de retour en France pour assister au grand incendie de mon pays 🇫🇷.

Au monde entier qui regarde ce qu'il se passe en France actuellement, voici ce qui se passera pour nous dans les années à venir :

En 2027, l'État répondra comme il répond toujours : plus de dépenses pour calmer la rue, plus d'impôts pour financer les dépenses. Nouvelle « contribution exceptionnelle » sur les hauts revenus. La dette passe 3 500 milliards et personne ne s'en émeut.
Les chiffres sont devenus abstraits depuis longtemps.

2028. Les taux français décrochent de l'Allemagne. La BCE intervient, comme elle l'a toujours fait, en rachetant de la dette française pour contenir l'hémorragie. Sauf que cette fois, Berlin pose une condition : un programme d'ajustement. La France devient officiellement un pays sous surveillance.

2029. L'ajustement se fait. Mais pas dans le sens espéré. Les Français ne baissent pas leur train de vie, ils sortent du système. Un million d'auto-entrepreneurs basculent en liquide. Les frontaliers suisses cessent de rentrer. Les médecins se déconventionnent en masse. Les PME ferment leur boîte en France et la rouvrent à Lisbonne, à Genève, à Tallinn.

2030. Les recettes fiscales s'effondrent. L'État n'a plus les moyens de collecter ce qu'il prévoit : l'administration découvre qu'un impôt n'est qu'une convention, et que la convention a été rompue. Retards de paiement des fonctionnaires. Retraites versées avec un mois de décalage. Le mot « défaut » est prononcé pour la première fois à la télévision.

2031. La France ne fait pas faillite avec fracas. Elle fait faillite comme on perd ses cheveux : lentement, puis d'un coup. Restructuration de la dette, gel des avoirs. Les épargnants qui avaient « sécurisé » leur argent sur une assurance-vie en fonds euros découvrent la loi Sapin 2 qui autorise le blocage de leurs retraits.

Ce scénario n'est pas une fiction. C'est l'Argentine en 2001. C'est la Grèce en 2015. C'est tous les pays qui ont vécu sous le socialisme.

Protégez-vous, n'accueillez pas la misère du monde chez vous.

[Jimmie Åkesson @jimmieakesson]

Öppet brev till Elisabeth Thand Ringqvist. 

Hej Elisabeth 

Det har nu gått en månad sedan valet. Sverige står fortfarande utan regering. 

För fyra år sedan hade Tidöavtalet vid det här laget redan presenterats och de praktiska grunderna för ett nytt regeringssamarbete slagits fast. Kontrasten mot dagens situation är på många sätt talande.

Riksdagen har nu röstat nej till Magdalena Andersson och vi väntar på talmannens besked om vem som ska få nästa sonderingsuppdrag. Från flera håll pekas Ulf Kristersson ut som den som står på tur. Detta trots att de partier som gick till val med Magdalena Andersson som statsministerkandidat faktiskt har majoritet i riksdagen.

Precis som efter valet 2018 tycks regeringsbildningen stå och falla med era röda linjer. Skillnaden är att läget den här gången förefaller ännu mer komplicerat, inte minst eftersom Vänsterpartiet nu kräver att få ingå i regeringen. Som utomstående betraktare har jag mycket svårt att se hur ni ska kunna få ihop en fungerande regering utifrån de förutsättningar som nu råder.

Omvärldsläget är fortfarande osäkert, och ser tyvärr ut att så förbli under överskådlig tid. Det är viktigt att vi under sådana omständigheter har en regering med mandat att navigera utifrån Sveriges intressen. 

Sverige har helt enkelt inte råd med en politisk låsning som tillåts fortsätta i det oändliga.

Det är mot den bakgrunden jag nu vänder mig direkt till dig. Jag vill med detta brev bjuda in dig till ett möte och ett förutsättningslöst samtal om det parlamentariska läget och de låsningar som uppenbarligen finns. Inte minst mellan våra respektive partier. 

Mitt parti har som bekant inga röda linjer och det är min starka uppfattning att vi politiker och makthavare måste kunna sätta oss ned och prata om sådant som angår oss alla, oavsett hur långt ifrån varandra vi står, politiskt. Det är också min övertygelse att detta är något som väljarna, med all rätt, förväntar sig av Sveriges politiska ledare.

För att undvika missförstånd och onödiga spekulationer vill jag samtidigt vara tydlig med en sak. Den här inbjudan innebär inte att Sverigedemokraterna ändrar inställning rörande vår egen roll i regeringsfrågan. 

Vår linje ligger fast. Vi kommer antingen att ingå i en regering eller att vara i opposition.

Denna hållning utgör emellertid inget hinder för samtal. Det har den aldrig gjort. Att kunna samtala är inte detsamma som att vara överens och att vara politiska motståndare måste inte innebära att man vägrar mötas och samtala.

Det ligger kanske nära till hands att tolka detta som ännu ett kapitel i det politiska spelet. Men regeringsbildningen är inte ett spel. Ett utdraget dödläge, dessutom i kombination med ett mycket bekymmersamt läge i omvärlden, riskerar att bli direkt skadligt för Sverige – skadligt för den hårt arbetande svensken, för tillväxten, näringslivet och inte minst för gles- och landsbygden.

Elisabeth, vi behöver inte vara överens om Sveriges politiska vägval för att kunna tala med varandra om Sveriges parlamentariska situation. Tvärtom är det kanske just när motsättningarna är som störst som behovet av att mötas är som mest påtagligt.

Jag ser med tillförsikt fram emot ditt svar. 

Vänligast 
Jimmie Åkesson

[Niclas Nero @NiclasNero]

@ChristerSfeir Som alltid, lika trevligt och intressant med söndagsskola 👍

[Guillaume Herblot 🎖️ @Guigz75116]

En France, on a inventé le Concorde.

En 1969, il décollait et atteignait Mach 2 symbole de la grandeur gaullienne, conçu pour défier les Américains.

En 1972, le TGV 001 battait le record mondial à turbine (318 km/h).

En 1981, le TGV électrique reliait Paris à Lyon à 260 km/h. En 2007, il pulvérisait encore le record mondial sur rail : 574,8 km/h.

Dans les années 70, le plan Messmer lançait le plus grand programme nucléaire civil de l’Histoire : 58 réacteurs, jusqu’à 70-80 % de notre électricité, une indépendance énergétique que le monde entier nous enviait.

Dassault, Sud-Aviation, EDF, Framatome, la SNCF : nos ingénieurs étaient les meilleurs. On avait dix à vingt ans d’avance sur presque tout le monde.

Puis 1981, Mitterrand. Nationalisations massives (banques, acier, chimie, électronique, aéronautique). Semaine de 39 heures. Lois Auroux. Charges sociales qui explosent. Syndicats tout-puissants. Fiscalité punitive. Droit du travail rigidifié.

En moins de cinquante ans, le socialisme a transformé un pays d’ingénieurs conquérants en un pays de grèves, de délocalisations et de stagnation relative.

L’industrie est passée d’environ 28 % du PIB à 11 %.

Le Concorde a été abandonné. Notre nucléaire a été presque démantelé pendant des décennies faute de choix politique mortifère.

Ce n’est pas le destin, c’est le prix d’une idéologie qui a préféré redistribuer et réglementer plutôt que construire et innover.

A bon entendeur.

[Niclas Nero @NiclasNero]

@lindgren_p @jensliljestrand Är Jens verkligen besviken på politikerna? Eller är han egentligen besviken på väljarna, som inte gav hans önskade regeringsalternativ de mandat som krävdes?

Motsättningarna mellan C och V var ju kända långt före valet.

[Niclas Nero @NiclasNero]

Intressant spaning

[HWL @HWLinvest]

Europas ledare har lyckats med ett otroligt geopolitiskt hattrick: Man gjorde sig beroende av Ryssland för energi, Kina för handel och USA för sin säkerhet, och har på något vänster lyckats bli ovän med alla tre samtidigt.

Ett rent mästerverk i självskadebeteende.

[Niclas Nero @NiclasNero]

@ChristerSfeir Tack för en fin berättelse 😊

[Hanif Bali @hanifbali]

Vi har otaliga exempel på svenskar som rånats, förnedrats och våldtagits pga de varit svenskar.

Hur många exempel har vi på det omvända?

Vi har otaliga exempel på invandrarfarsor som mördar sina egna döttrar pga de dejtar svenskar.

Hur många exempel har vi på det omvända?

Varje år tvångsutvisas hundratals barn olagligt av sina föräldrar till skithålsländer pga risken att beblandas med svenskar.

Hur många exempel har vi på det omvända?

Svenskar har kulturellt fördrivits från majoritet till praktiskt taget utrotningshotade, med stora kostnader som följd, i otaliga stadsdelar och även hela städer.

Hur många exempel har vi på det omvända?

Rasismen inom invandrargrupper, gentemot både svenskar och andra är grövre och mer utbredd än den mytomspunna rasismen alla svenskar påstås hysa.

[Apan Nilsson @apannilsson2]

Kristersson hyllas i Bloomberg och beskrivs som den klokaste konservativa partiledaren i Europa.
Synd att Sverige inte har lika sakliga och neutrala medier.
DN, SVT, TV4 och AB bedriver inte längre professionell journalistik.
@svtnyheter
@dagensnyheter
@Nyheterna
@Aftonbladet
https://t.co/a3TeHTN3kd

[Kvartal @kvartalet]

Hundratals nya medlemmar strömmade in i M i Tensta-Rinkeby. Många visste inte ens att de var med i partiet – ändå röstade 80 procent. Jag satt på partikansliet när mönstret upptäcktes. Det som följde visar hur klanröstning kan förändra demokratins spelregler.
https://t.co/phuZhlt6f8