Thomas Samuelsson

Malmö FF.

[Volodymyr Zelenskyy / Володимир Зеленський @ZelenskyyUa]

Russia is at it again, using dangerous statements to undermine all achievements of our shared diplomatic efforts with President Trump's team. We keep working together to bring peace closer.

This alleged "residence strike" story is a complete fabrication intended to justify additional attacks against Ukraine, including Kyiv, as well as Russia’s own refusal to take necessary steps to end the war. Typical Russian lies. Furthermore, the Russians have already targeted Kyiv in the past, including the Cabinet of Ministers building.

Ukraine does not take steps that can undermine diplomacy. To the contrary, Russia always takes such steps. This is one of many differences between us.

It is critical that the world doesn’t stay silent now. We cannot allow Russia to undermine the work on achieving a lasting peace.

[Thomas Samuelsson @ThomasJSamuel]

@tomcrawshaw01 Gemini

[Carole Cadwalladr @carolecadwalla]

NEW: The British politician, his Russian intelligence handler & a Kremlin plot against the US & Ukraine.

My new piece about Nathan Gill and Nigel Farage for @thenerve_news in which we ask:

Why, even now, is no-one asking questions?

[NOELREPORTS 🇪🇺 🇺🇦 @NOELreports]

Russian occupier Alexei Smirnov has a message from the front: "Guys, don't come here to fight in Ukraine. Think about your children. This isn't our war. There were 20 of us, and I'm the only one left. The rest are the 200th."

You won’t hear this kind of patriotism on Rossiya 1.

[Jürgen Nauditt 🇩🇪🇺🇦 @jurgen_nauditt]

It is said that when Donald Trump's father finally descended into madness, a special office dummy was built for him, with two nurses playing secretaries.

Trump Senior arrived there and continued to think he was "running the business empire," giving orders and bossing around his subordinates. This is how his wife saved the family fortune.

For Trump Junior, they will have to build a model of Stockholm City Hall, where he is awarded the Nobel Prize once or twice a month – in literature, physics, medicine, and for the peace agreement between Azerbaijan and Albania.

https://t.co/PNJu2nyf5D

[David Lega @DavidLega]

10 obekväma sanningar om Gaza – och varför Sverige måste våga tala klarspråk 🧵

1/2
När världen ser bilderna från Gaza är det lätt att fastna i slagord, svartvita förklaringar och snabba fördömanden. Sociala medier fylls av känslostarka inlägg, rubrikerna skriker om krigsbrott och krav på sanktioner riktas utan analys av bakgrunden eller att sanningshalten i nyheterna är verifierade.

Det råder ingen tvekan om att lidandet i Gaza är stort, men som den tyska tidningen Bild nyligen påpekade finns det tio obekväma sanningar som sällan hörs i det offentliga samtalet. Sanningar som är n��dvändiga att ta in om man vill förstå varför konflikten ser ut som den gör och vad som krävs för att den ska få ett slut.

1️⃣ Hamas vill att befolkningen ska svälta

När Israel levererade mat direkt till Gaza utan terrororganisationen Hamas inblandning blev reaktionen raseri – biståndet är en maktresurs för terrorgruppen. Hungriga människor ger bättre propaganda. Dessutom förlorar de enormt mycket pengar på att inte längre kunna sälja maten till det palestinska folket. I Sverige talas det sällan om att hjälp kan missbrukas. Att ge bistånd utan kontroll riskerar att förlänga lidandet.

2️⃣ Väst har blundat för Hamas

Europa och Sverige har under åratal skickat pengar utan att ställa krav, trots att Hamas använt biståndet till att bygga tunnlar och rusta för krig. Konsekvensen är att vi indirekt finansierat terror och försvagat chanserna till fred.

3️⃣ Civilt lidande som vapen

Barn och civila används som mänskliga sköldar, för att skapa bilder som väcker världens vrede mot Israel. I svensk debatt saknas ofta analysen bakom bilderna – vi ser tårarna men inte taktiken.

4️⃣ Vapenvila är inte fred

Varje villkorslös vapenvila ger Hamas tid att rusta och planera nya attacker. I Sverige framställs vapenvila ofta som lösningen, utan att diskutera vad som händer dagen efter.

5️⃣ Planlös fredspolitik

Krav på vapenvila och israeliskt tillbakadragande saknar svar på vem som ska styra Gaza därefter. Detta mönster känner vi igen i svensk utrikespolitik: starka krav, svag plan.

6️⃣ Hamas vinner informationskriget

Gazas “hälsoministerium” är en Hamas-kontrollerad källa, men behandlas som neutral av många medier. Även i Sverige sprids dessa siffror utan källkritik.

7️⃣ Gisslan glöms bort

Runt 50 personer hålls fortfarande fångna. I Sverige nämns sällan deras öden i debatten – fokus ligger nästan uteslutande på Gaza. Detta ger effekten att man sällan talar om den obekväma sanningen om vem som startade kriget och varför Israel agerar.

8️⃣ Hamas är inte folket – men hatet är utbrett

Indoktrinering sker från tidig ålder, och firanden av massmord är ingen slump. Vi måste våga tala om hur hatet odlas om vi vill bidra till fred.

9️⃣ Arabvärlden har insett att det inte kan bli fred med Hamas
Arabförbundet lägger ansvaret och pressen på terrororganisationen Hamas. De vet precis vad Hamas är. I Sverige riktas allt ljus mot Israel medan stora delar av regionens förstår att Hamas måste bort för att det ska kunna bli varaktig fred.

🔟 Dubbelmoral i solidariteten

Miljontals muslimer dör i andra konflikter utan att världen reagerar lika starkt. Detta visar att engagemanget ofta är selektivt och politiskt färgat. Det handlar inte om mänskliga rättigheter. Det handlar om Israel.

Det svenska debattklimatet – mer känsla än fakta

I Sverige pratar vi gärna om fred, men undviker de obekväma sanningarna. Det har blivit viktigare att signalera empati än att faktiskt analysera orsakerna till konflikten.

Debatten präglas av slagord, förenklade narrativ och, alltför ofta, direkta paralleller mellan Israels självförsvar och Hamas terror. Politiker och opinionsbildare väljer ibland att tala om “båda sidor” på ett sätt som suddar ut skillnaden mellan en demokrati som försvarar sig och en terrororganisation som startade kriget.
—->

[widar andersson @widarandersson]

Cheferna inom public service verkar inte förstå var de arbetar. Vilket är ett svek mot alla som vill ha ett starkt, klokt och moget allmännyttigt mediebolag. https://t.co/Uv2bAhg3iB #svpol #Upprop #SVT #TV4 #SR

[Peter Wennblad @peterwennblad]

Ett av många skäl till att riktiga journalister behöver släppas in i Gaza.

Men också skälet till att Hamas aldrig kommer låta det ske. Gaza har inte ens pressfrihet i fredstid.

[Daniel Schatz @drdanielschatz]

Yuval Raphael, en av överlevarna från Hamas massaker den 7 oktober, sjunger Dancing Queen till minne av sina vänner som mördades på musikfestivalen Nova.

Ett ögonblick av liv och ljus mitt i det ofattbara mörkret. Låt oss aldrig glömma deras namn, deras ansikten och deras drömmar.

[Liam Gallagher Daily @liamgdaily]

WHAT FOR!

Oasis - Slide Away- full live version - 4th July, Cardiff 🏴󠁧󠁢󠁷󠁬󠁳󠁿

📷Philip Flint

#oasislive25

[Thomas Samuelsson @ThomasJSamuel]

@DanielAlling Allet Jute, Daniel.! Tack för bra rapportering från Europas hjärta.

[Carl-Oskar Bohlin @CarlOskar]

På en provisoriskt ihopsnickrad uteplats precis intill hamnbassängen i Visby sitter Vladyslav och Malik. Varken jag eller någon annan i Almedalen kan nog fullt ut förstå vidden av vad de har varit med om och utsatts för. Efter en timmes samtal frågar jag dem om jag får försöka återge vad de har berättat och de svarar jakande.

- Det är därför vi har kommit hit, för att låta omvärlden veta vad vi har varit med om, säger de båda.

Vad de kommit till Almedalen för att berätta om är tiden som ukrainska krigsfångar i Ryssland. Under två respektive två och ett halvt år tvingades de uthärda vad som hade fått varje krets i Dantes helvete att framstå som en semesterresa. Malik inleder.

- Vi blev väckta klockan 6 varje morgon. Dagen började med att vi blev misshandlade med käppar över hela kroppen, sedan tvingades vi tillbaka in i cellen. Åtta till tio personer i varje cell, övervakade av en kamera. Från klockan sex på morgonen tvingades vi sedan stå i enskild ställning helt stilla fram till klockan tio på kvällen. Ingen fick röra sig, ingen fick prata, ingen fick göra någonting. Om en enda person rörde sig, ramlade eller på något sätt föll ur ramen så öppnades dörren och alla i cellen togs ut för att utsättas för kollektiv bestraffning. Vi fick elchocker och misshandlades över hela kroppen.

När jag frågar hur det ens är fysiskt möjligt att dag ut och dag in stå upprätt på exakt samma position dygnets alla vakna timmar svarar Malik;

- När du har upplevt att först bli nedblött och sedan angripen med en strömförande stång som sitter i vägguttaget så kommer du att stå upp tills det är det sista du gör. Vissa dog, vissa tappade fattningen.

De som blev galna, som Malik uttrycker det, försvann. Han fortsätter;

- Ryssland kommer aldrig att skicka tillbaka dem, de vill aldrig visa upp vad som har hänt med dessa människor.

I två och ett halvt år var detta varje dag i Maliks liv.

- De sa till oss att Ukraina inte längre fanns kvar, att landet hade fallit och att vi aldrig skulle få komma tillbaka. Nya krigsfångar placerades omsorgsfullt på andra platser för att inte kunna ge uppdateringar om utvecklingen på marken i Ukraina. Men en dag placerades av misstag en nyligen tillfångatagen ukrainsk soldat i deras cell, som kunde berätta om hur det verkligen låg till. Det fria Ukraina existerade fortfarande i allra högsta grad och Ryssland hade tryckts tillbaka i inledningen av kriget. Det gav styrka att fortsätta uthärda, avslutar Malik.

Vladyslav placerades i ett annat fängelse och i ett annat helvete. Här fick fångarna straffarbeta, men nästan ingenting att äta.

- Vi åt möss som vi kunde hitta och fånga, vi åt tvål, vi åt allting vi kunde komma över.

Jag frågar om de inte fick någon mat.

- Jo ibland, men i små ransoner och mat som var beredd på ett sätt som syftade till att göra den nästan oätlig. Vi fick bröd som var utblandat med jord. De misshandlade oss dagligen, de skickade sina vakthundar på oss som fick bita oss. Ibland tvingade de in oss i ett litet torkskåp. 5 personer åt gången packades tätt sammanpressade in i ett torkskåp, sen stängde de dörren och vred på värmen tills vi nästan förlorade medvetandet. Så höll det på, dag efter dag, berättar Vladyslav.

När han utväxlades två år senare hade han tappat 60 kilo i vikt och hälften av medfångarna som återlämnades med honom hade drabbats av tuberkulos.

Vi andra besökare i Almedalen kommer aldrig fullt ut att kunna ta in vad dessa två av tusentals unga män med samma erfarenheter har fått uppleva i Ryssland. Men vi har alla en plikt att inte blunda för det som skett och förstå vad som står på spel. Detta är sättet på vilket Ryssland behandlar det man brukar beskriva som ett broderfolk. Detta är sättet på vilket Ryssland behandlar krigsfångar som på pappret skyddas av folkrätten.

Samtidigt i vad som ibland känns som ett parallellt universum som vi skulle kunna kalla den svenska förvaltningsapparaten så kliar vi oss fortfarande i huvudet kring frågor som rör vilka funktionärer i olika myndigheters personal som ska ha, respektive inte ha, kombatantstatus enligt folkrätten. Jag säger inte detta som ett argument för att folkrätten skulle vara oviktig, tvärt om, men det är uppenbart att våra kategoriseringar skulle ha mycket liten betydelse för vilka bedömningar Ryssland gör i detta hänseende eftersom de uppenbart flagrant struntar i hela konceptet folkrätt.

Vi behöver snarare fokusera på att stärka vår förmåga i totalförsvaret, för att avskräckning är det som skyddar oss mot detta vansinniga barbari. Vi söker inte konflikt, men vi kommer aldrig att acceptera att bli utsatta för påtryckningar eller krigshandlingar. Vi behöver fortsätta stötta Ukraina, både militärt och civilt. Vi behöver hjälpa dem som utsatts för dessa fasor och vi måste förstå att det vi just nu bygger upp i Sverige syftar till att skydda oss mot denna typ av ogreppbara övergrepp.

Tack till den Ukrainska hubben i Almedalen för att arrangerandet av detta möte och tack till Malik och Vladyslav för att ni uppbådar kraften att berätta för världen. I utställningen ��Do not forget” i den Ukrainska hubben i Almedalen visas den brutala sanningen med bland annat bilder på Ukrainare som utsatts för rysk hänsynslös tortyr.

[Gabrielius Landsbergis🇱🇹 @GLandsbergis]

Imagine you are a Ukrainian defender on the front line and you hear about the outcome of the latest meeting of the “coalition of the willing”.

For three years, you’ve been holding off Russian drones and meat waves, fearing for the safety of your loved ones back home, sheltering from missile strikes at night.

And then you read the coalition’s announcement after their recent meeting:
“Planning will continue to move forward in the coming weeks.”

Planning?

It’s been three years. To where has “planning” brought us? To a point where only 6 out of 30 countries are even considering sending troops to Ukraine. And only France has clearly stated willingness to go ahead without first requesting Russia’s blessing.

You, the Ukrainian defender, sitting in that trench near Pokrovsk, would probably want to ask the West to stop pretending, to stop imitating progress when there is none. You would probably be thinking in very colourful language, because at this point, it’s getting extremely frustrating.

Europe is clearly not ready to fight alongside Ukrainians. Not ready to deter future Russian attacks. Not ready to offer real security guarantees. Announcements of “plans” should not fool anybody any more. So far, Europe is putting the larger part of its effort into wasting time.

If Europe was truly ready and willing, the decision to help Ukraine would already have been made. But it hasn’t. And maybe that’s the truth we need to face: we are not ready to be willing, let alone doing. This coalition’s discussions about sending troops and equipment continue to go nowhere, so troops and equipment will continue to go nowhere.

But if we are not ready to send troops or equipment, the question arises: What are we ready for?

If we can’t fight together with our allies shoulder to shoulder, if we can’t offer credible guarantees of security to those defending our continent, can we at least throw money at the problem? Please?

Basic honesty should compel us to abandon the charade of talking about plans which only one out of thirty “coalition” members are ready and “willing” to implement. Instead, let’s build on what we do have—money. It’s logistically quite easy to transfer money to Ukraine.

Let’s be willing to at least invest euros, if not blood. We can easily spare a little of our luxury for braver people in the trenches who are actually willing to fight.

With enough funding, maybe they can keep defending all our lives until we finally come up with a plan of action, not just a plan of planning. Maybe we can become a coalition of the fighting, perhaps “in the coming weeks”.

But while we prevaricate and show no evidence that we have moved from planning to implementation, we are losing the last remnants of our credibility in the hearts of the men and women fighting in the dirt and chaos of Pokrovsk, Kursk, and countless other hotspots on our continent’s 1,400 mile border with hell.

[Jessica Berlin @berlin_bridge]

Why does Putin want a ceasefire on energy infrastructure?
Because Ukraine has been blowing up RU oil refineries like hell, & with winter over, hits on 🇺🇦 energy supply hurt less.
This “ceasefire” benefits Russia: they get to keep killing Ukrainians AND keep their refineries safe.

[Thomas Samuelsson @ThomasJSamuel]

@peteraderstedt Tyckte också han var klapp-usel fram till 56 min.. 😃

[Thomas Samuelsson @ThomasJSamuel]

@peteraderstedt Nickar

[Thomas Samuelsson @ThomasJSamuel]

@DanielAlling Felix Magath!

[David @Dsagunt]

🇻🇪 “Anonymous Venezuela” ha cumplido parte de su amenaza/advertencia, y ha publicado los rostros de quienes, según ellos, son los responsables directos del genocidio ordenado por el dictador de Caracas, Nicolás Maduro.
#VenezuelaLibredeDictadura

[Thomas Samuelsson @ThomasJSamuel]

@karlroos @BlagulaBilen

[UEFA.com DE @UEFAcom_de]

#OnThisDay in 2⃣0⃣1⃣9⃣

Letztes Heimspiel von @M_Rosenberg82 🤩🇸🇪
⚽️: ☑️
🥳: ☑️

#UEL | @Malmo_FF