Den som funderar över varför jag ibland känner att det är motiverat att lägga ut oklippt intervjumaterial kan med fördel slå ett öga på detta.
I det här fallet ville politikbyrån göra en höhö-poäng så mycket att de helt enkelt klippte in ett svar på en helt annan fråga. Harmlöst, absolut, men vi vet vilket demokratihot det hade beskrivits som om det varit någon annan som hade klippt och klistrat på det här sättet.
Jag bad ChatGPT analysera sommarpratarnas politiska hemvist.
Resultatet: hälften bedöms vara vänster och en tiondel höger.
Detta i ett av Sveriges mest populära radioprogram. Under ett valår. I public service. Det här är ett problem.
Vi har träffat Sverigedemokraternas Michael Rubbestad. Mannen som idag avsade sig sitt uppdrag i Sveriges riksdag.
Ett snabbt handslag på en middag.
Några artiga ord.
Han var trevlig, precis som de flesta människor är i sociala sammanhang.
Han stack inte ut på något sätt.
Nu är han misstänkt för barnpornografibrott.
När sådana nyheter kommer ställer människor ofta samma fråga:
“Hur kunde ingen märka något?”
Men frågan bygger på en missuppfattning. Vi vill gärna tro att människor med sexuella intressen riktade mot barn går att identifiera. Att det finns något i deras utseende, beteende eller personlighet som avslöjar dem.
Så fungerar det inte.
Det obehagliga är att de flesta människor som bär på sådana tankar ser ut precis som alla andra. De arbetar, umgås, går på middagar, röstar i val, sitter i styrelser och kan till och med bli folkvalda politiker.
Som två personer i en, smälter de in med en polerad fasad i som omgivning, för att sedan, i det fördolda konsumera material som får amerikanska NCMECs filter att flagga upp för innehav av bilder och filmer på barn som far illa.
Karolinska har i intervjuer med forskare som arbetar med området uppgett att omkring fem procent av befolkningen uppskattas ha sexuella fantasier om barn. Det handlar inte om att fem procent har begått brott eller uppfyller kriterierna för diagnosen pedofili. Det handlar om att sexuella fantasier om barn förekommer hos en betydligt större grupp än många föreställer sig.
Om den uppskattningen stämmer innebär det också att det är betydligt vanligare med brott mot barn än man någonsin tidigare kunnat föreställa sig.
Bland lärare. Bland företagare. Bland journalister. Bland poliser. Bland läkare. Och uppenbarligen bland riksdagens ledamöter.
Det borde egentligen inte vara kontroversiellt att konstatera. Riksdagen är trots allt en spegel av befolkningen. Om ett fenomen finns i befolkningen kommer det också att finnas representerat där.
Ändå blir vi förvånade varje gång ett namn dyker upp. Kanske för att vi fortfarande letar efter personer som lever upp till våra sinnebilder av monster.
Vi letar efter någon som ser farlig ut, beter sig märkligt eller på något sätt avslöjar sig själv. Men verkligheten är att människor nästan alltid bedömer varandra utifrån ytan. Ett handslag. Ett leende. En trevlig konversation över middagen.
Det räcker för att vi ska känna att vi känner någon. Men det gör vi inte.
Ingen av oss vet vilka tankar andra människor bär på när de går hem från jobbet. Ingen av oss vet vilka nätsökningar som görs bakom stängda dörrar eller vilka inre konflikter som pågår i en annan människas huvud.
Det är därför sådana här fall fortsätter att chockera oss. Inte för att de är ovanliga, utan för att de påminner oss om något vi helst vill slippa tänka på.
Att de människor vi fruktar mest ofta ser ut precis som alla andra.
De sträcker fram handen.
De säger hej.
De småpratar över middagen.
Och de avslöjar ingenting.
De enda som märker någonting är barnen.
Snabb summering:
Om barn/unga får lägre bidrag i Sverige så blir fler kriminella eftersom de villhöver materiella saker.
Om de inte får bidrag kommer de kanske att stjäla sakerna de vill ha.
Vem tänker att detta är ett vettigt resonemang att förmedla?
Är alla poliser humorbefriade?
På väg till tippen, stoppad i kontroll. Konstapeln ber om körkort och tittar på mina snickarbyxor.
K: Har du kniv, eller andra vapen?
Jag: Ja, två pennor.
K: Det är väl inget vapen?
J: Vet du inte att pennan är vassare än svärdet?
Han morrade...