Mitt mål i livet e att ha ett stammiscafé jag alltid går till. Känner alla som jobbar. Kommer in, hälsar på personalen, dom gör direkt iordning det jag vill ha utan att jag behöver säga det, slår mig ner på ”min” plats. Kompisar kommer och går. Jag sitter kvar till stängning
Skaffa dig vänner som bjuder in dig till saker trots att de vet att du inte kan närvara. Det gör att livet flera hundra kilometer från dem inte känns riktigt lika långt bort!!!!!!
Asså KÄNSLAN av att komma hem efter en lång dag, tvätta av sig sminket, äta något, byta om till pyjamas och ta med täcket och lägga sig framför en nice serie. DET mina vänner är vardags fucking lyx och livs jävla kvalle när den är som bäst