Har ingen semester bokad eller någon form av utomlandsplaner men blir ändå stressad av att första lediga tid i hela länet för att skaffa nytt pass är 27 juli.
Twitter: Föreslår att jag följer ämnet tennis
Jag: Tar bort förslaget
Twitter: Vi kommer inte föreslå detta ämne mer
Twitter: Föreslår ämnet tennis
Jag: Tar bort förslaget igen
Twitter: Vi kommer inte föreslå detta ämne mer
Twitter: Föreslår ämnet Serena Williams
Efter vabb som övergick i egen sjukdom, som direkt övergick i ny (och fortfarande pågående) vabb av barn med vattkoppor så var jag idag utanför husets fyra väggar för första gången på tio dagar. Jag gick till Ica, helt ensam, och det var alldeles.. alldeles.. underbart.
Jag vet. Det är hjärtskärande eländigt att se eländet i Ukraina och man vill GÖRA NÅT. Det ska vi, men vi ska göra rätt saker. Här kommer en LÅNG tråd om vad man ska tänka på och varför det inte alltid är rätt att skänka sina gamla vinterkläder
Otroligt tacksam över att inte behöva spendera kvällen på jourmottagning med en 2,5-åring, vilket var alternativet om jag inte fått tag på vårdcentralen enligt 1177.
Chattfunktionen är verkligen det bästa som hänt 1177. All relevant info fylls i inför, det är ingen kö att tala om och därefter ett ”samtal” i lugn och ro där personen redan är insatt i vad det gäller.
Att jag sedan, helt utan förväntningar på att ens komma fram, ringde dotterns vårdcentral klockan 15:41, fick en telefontid 15:45 och blev uppringd exakt på minuten… Sånt trodde jag verkligen inte kunde hända.
Osäker på om den grejen med att inte ta sista biten verkligen handlar om artighet, eller om det snarare är lathet för att slippa ta hand om medföljande skål/tallrik/fat.
https://t.co/E47Ib7CTLs Okej, inser ironin i att jag nyss klagade på dotterns ovilja att somna men grejen är ju att jag ändå vill sova? Men bara är dum och inte gör det. Så onödigt.
Nu har 2,5-åringen snart klämt i sig en fullstor (vuxen)portion lax, potatis, sås och grönsaker. Troligtvis på ren envishet, för hon vet att när hon ätit klart är det sovdags.
Vet inte om jag ska bli imponerad eller irriterad över hennes dedikation till att förhala saker?
Jag KAN verkligen inte gå och lägga mig i tid? Varje dag tänker jag att, imorgon ska bli dagen då jag vaknar utvilad. Sen händer nåt och jag skurar ugn/tittar på gamla På Spåret-avsnitt/rensar mail/spelar urtråkiga mobilspel/whatever och bara undviker att sova?
Nu har 2,5-åringen snart klämt i sig en fullstor (vuxen)portion lax, potatis, sås och grönsaker. Troligtvis på ren envishet, för hon vet att när hon ätit klart är det sovdags.
Vet inte om jag ska bli imponerad eller irriterad över hennes dedikation till att förhala saker?