Vad är det som händer i Vänsterpartiet? Först avslöjas återkommande fall av antisemitism bland personer på partiets vallistor. Nu visar en video från Malmö Pride hur personer i Vänsterpartiets del av tåget skanderar:
”Hela Malmö hatar polisen”
Polisen är en av demokratins viktigaste institutioner. De riskerar sina liv varje för att skydda oss, bekämpa brott och upprätthålla lag och ordning. Att sprida hat mot polisen är att undergräva respekten för rättsstaten. Det börjar gå alldeles för långt med alla dessa skandaler vilket är djupt oroande.
Utlandstjänst handlar inte bara om nya erfarenheter – den innebär också stora personliga uppoffringar. Om Sverige vill bemanna Natos befattningar måste Försvarsmakten erkänna vad officerare och deras familjer faktiskt offrar och kompensera därefter.
https://t.co/OutGr1BAgg
Mina två cents:
Expressens granskning av Vänsterpartiets kandidater väcker en obekväm fråga. Hur kommer det sig att ett så stort antal personer med rötter i Mellanöstern återfinns bland dem som uttryckt stöd för Hamas, Hizbollah eller Houtherna m.m. ?
Det enkla svaret är inte att de är vänsterpartister. Det mer intressanta svaret handlar om identitet.
För många människor från Palestina, Libanon, Syrien eller Irak är konflikten med Israel inte en avlägsen utrikespolitisk fråga utan en del av familjens historia. Det är fullt begripligt. Men när en konflikt blir en del av den egna identiteten förändras också sättet man betraktar den på. Händelser som annars skulle bedömas med universella moraliska principer börjar i stället filtreras genom lojalitet.
Den utvecklingen har förstärkts av två parallella traditioner. Den ena är den politiska kultur som dominerat stora delar av Mellanöstern, där Israel i decennier framställts som den yttersta fienden. Den andra är den västerländska vänsterns antiimperialistiska världsbild, där palestinierna ofta fått rollen som de förtryckta och Israel rollen som förtryckaren.
När dessa två perspektiv möts uppstår ibland en märklig blindhet. Samma personer som med rätta fördömer övergrepp från stater kan relativisera eller ursäkta övergrepp när de begås av grupper som Hamas eller Hizbollah. Solidariteten blir selektiv. Principerna blir villkorade.
Problemet är inte att människor engagerar sig för palestiniernas sak. Tvärtom. Problemet uppstår när stödet för en sak övergår i sympati för rörelser som mördar civila, förtrycker oliktänkande och bekämpar de värden som den demokratiska vänstern säger sig försvara.
Den verkliga skiljelinjen går därför inte mellan Israelvänner och Palestinavänner. Den går mellan dem som tillämpar samma moraliska måttstock på alla och dem som gör undantag för sin egen sida.
Music has long been a defining element of military tradition and ceremony.
This year, the 🇸🇪 Swedish Armed Forces Military Music celebrates 500 years of service.
Watch the full film → https://t.co/yHfne76avI
#ForMin | @Forsvarsmakten
Aurora 26 har avslutats och Flygvapnet har bland annat deltagit med stridsflyg, helikoptrar, transportflyg och markpersonal.
Tillsammans försvarar vi Sverige och våra allierade!
#StrongerTogether#Aurora26#Flygvapnet
🇸🇪 ✈️ 😎
I förmiddags besökte jag tillsammans med stf flygvapenchefen Strilskolan som under Aurora övar forcerad utbildning på annan plats, nämligen "Bävern" (Strilanläggningar har traditionellt djurnamn). Kriget i Ukraina lär oss att det är lika viktigt att även de delar av …
Dödrapport C.
En blodig plastficka fasttejpad med brun packtejp på en brunröd liksäck. Lappen bär namnet “Dödrapport C”. Bredvid säcken, en till säck och bredvid den ytterligare en och ytterligare en. Raderna fyller ett mindre fält. Femhundra män och kvinnor har stupat under nattens svåra strider.
Vi går mellan säckarna och en bit in bland raderna blir stanken påtaglig. Ett kors har rests av barkskalade pinnar, kringgärdat av vitsippor. I korsets vågräta arm syns inskriptionen “För friheten, för framtiden”. I min hand får jag en identitetsbricka i syrabeständig plåt. Johan Ragnarsson, född i januari 1971. Stupad på Yttre Hamnskär natten till den sjätte maj 2026.
Jag ombeds bryta brickan. Den är styvare än jag väntar mig och behöver bändas fram och tillbaka ett par gånger innan metallutmattningen inträder och plötsligt får brickan att knäckas i händerna på mig. En bruten bricka, markören för att ett liv har slocknat finns i mina händer, en bricka som aldrig kan fogas samman till vad den var, ett liv som inte längre finns.
Vi befinner oss på övning. Johan Ragnarsson finns inte i verkligheten. Liksäckarna är fyllda med vedträn och stanken som ska efterlikna inälvor exponerade för den fria luften kommer från surströmming och vinäger. Men övningen har inte lämnat något åt slumpen och kognitivt kastas man hela tiden in i det övningen syftar till att återge och pröva. Det vi bevittnar är ett delmoment i den stora försvarsmaktsövningen Aurora 2026 och delmomentet är krigsgravtjänst. Sverige har inte övat storskalig krigsgravtjänst sedan 1952. Det säger något i en enda mening om hur allvarligt vi ser på säkerhetsläget.
Övningen fortsätter. Vid Väddö kyrka har församlingen fått fram tre grävmaskiner som börjat gräva på utsidan av kyrkogårdsmuren i det som till vardags är en vallåker. Där finns beredskapsmark som kyrkan har tillgång till ända sedan kalla kriget. Långa rader grävs bredvid varandra. Här kommer de stupade ges en tillfällig vila till dess att gravarna antingen görs permanenta eller att stoftet efter den stupade förs till en sista vila på annan plats. Berörda civila myndigheter som Skatteverket och Polismyndigheten deltar också i övningsmomentet. Det handlar om att faktiskt identifiera hur allt fungerar i den skala och omfattning som scenariot föreskriver, men den större dimensionen av övningen är de moraliska aspekterna av att hantera döden.
Varje stupad är någons anhörig, pappa, mamma, son eller dotter, bror eller syster. Försvarsmaktens fältprost Jenny Ahlén säger att den moraliska pelaren i striden, här uttryckt i hur man hanterar döden med värdighet och vördnad aldrig får förloras. Förutsättningarna kan vara svåra, men perspektiven får inte suddas ut. Innan avtransporteringen mot Väddö krigsgravfält hålls en kortare ceremoni och efter att befälet beordrat basker av spelas Segnale Solenne på ett jägarhorn.
Plötsligt är krigets realiteter i någon del kognitivt närvarande igen. Mentalt kastas jag tillbaka till mina olika besök i Ukraina. Det vi övar idag är deras vardag. Strax söder om ålandsförträngningen i Stockholms norra skärgård skiner solen. Fåglarna kvittrar och löven har precis spruckit ut. I övningens värld har 500 soldater och sjömän under natten och de tidiga morgontimmarna betalat det yttersta priset för den frihet vi alla tar för given med samma självklarhet som luften vi andas.
Jag kommer på mig själv med att spontant önska alla tänkbara aktörer och beslutsfattare fick vara närvarande vid denna plats, inte för att skrämmas utan för att motivera alla för uppgiften att se till att vi inte behöver hamna där. Men också inför förståelsen för den dimensionera den uppgiften.
Krig är politikens fortsättning, men med andra medel som Clausewitz sade. Så bedriver inte Sverige sin politik mot andra, men vi behöver förstå att vi måste kunna försvara oss också mot dem som söker påföra oss sin politik på detta sätt. Under en lång tid såg vi inte världen på detta sätt, men den tiden är förbi.
Att vi nu klarar av att i praktisk övning också hantera de yttersta konsekvenserna av krig är ett tydligt tecken på att vi inte längre befinner oss i en strategisk törnrosasömn. Sverige har vaknat upp till en ny verklighet och vi tar uppgiften och världen av idag på allvar.
När vi rullar hem från Väddö kyrka har jag Johan Ragnarssons brutna bricka i kavajfickan och den kommer att följa med mig vidare i livet, som en påminnelse om varför det vi håller på med är existentiellt viktigt.
Nya regler för svenskt medborgarskap:
✅ Hemvisttiden förlängs från fem till åtta år.
✅ Krav på kunskaper i svenska språket.
✅ Godkänt prov i samhällskunskap.
✅ Egen försörjning utan a-kassa eller subventionerade anställningar.
✅ Krav på "hederligt och skötsamt levnadssätt".
Reglerna börjar gälla den sjätte juni. 🇸🇪
Report by the Chief of the Defense Intelligence, Oleh Ivashchenko. We have obtained specific documents from the Russian General Staff confirming that the occupiers themselves acknowledge their inability to fulfill the tasks set by their political leadership. Ukraine’s Defense Forces are ensuring the destruction of the Russian army’s offensive potential, with irrecoverable losses among the occupiers already approaching 60% of total losses.
Despite this, Russia’s political leadership is planning further offensive operations and is preparing to bring in more personnel, including through expanding mobilization processes inside Russia. Accordingly, Ukraine’s task is to further increase the share of irrecoverable losses inflicted on the occupier, intensify the density of drone deployment along the front line, and scale up our long-range sanctions against Russia’s weapons production and oil sector.
We will also inform our partners about the continued development in Moscow of plans for operations against NATO countries, as well as attempts to draw Belarus more deeply into the implementation of Russia’s objectives.
From neutral Sweden to NATO’s eyes in the sky.
NATO choosing Saab GlobalEye over Boeing is bigger than it looks.
This is not just an aircraft procurement story. It is a signal about where the alliance is heading.
For decades, NATO’s airborne surveillance backbone was tied to the Boeing E-3 Sentry — a Cold War icon built around US industrial dominance. If the alliance is now moving toward Saab’s GlobalEye, it suggests the old assumptions are changing.
Why it matters:
1. Europe is building strategic autonomy
AWACS is one of NATO’s most critical capabilities: detection, command, battlespace awareness, and coordination. Choosing Saab means Europe is no longer content relying automatically on US suppliers for core functions.
2. Technology over legacy
GlobalEye is a modern system designed for multi-domain operations: air, sea, and land surveillance with lower operating costs and higher efficiency. This looks like a choice for the next war, not the last one.
3. A blow to Boeing
Losing such a symbolic program would be more than commercial pain. It would show that even in areas once considered untouchable, US primes can be challenged.
4. Sweden’s rise inside NATO
Sweden entered NATO recently. Becoming the provider of the alliance’s “eyes in the sky” would place Saab — and Sweden — at the center of future force architecture.
Bigger picture:
This may be remembered as one of those quiet moments when the defense market changed direction:
from automatic US preference
to competitive capability-based decisions. https://t.co/ZcsHXlGlaU
Att ”någon ondskefull kraft” under 25års tid urholkat och förminskat värdet av den militära professionen inom FM lider vi oerhört av idag.
Inom alla områden.
Med brutal effektivitet har byråkratin fråntagit militära chefer att agera inom alla möjliga områden:
-HR generellt
Poliser bryter tystnaden om självmorden i kåren – har förlorat kollegor, en efter en: ”Vad fan är det här, varför gör vi inget?”. https://t.co/nigZlfIyxU