stefan forsberg

[Mykhailo Rohoza @MykhailoRohoza]

The Lavrov–Rubio call was no longer diplomacy. It sounded more like an official declaration that terrorist tactics are now state policy.

During his phone conversation with U.S. Secretary of State Marco Rubio, Russian Foreign Minister Sergey Lavrov effectively confirmed that Russia would continue carrying out “systematic strikes” on Kyiv — openly, officially, and through the Russian Foreign Ministry itself.

Not hidden behind propaganda channels.
Not disguised with euphemisms.
Directly.

A permanent member of the UN Security Council is essentially saying:

— we will strike the capital of a neighboring state;
— we will attack “decision-making centers”;
— and we call it a “response.”

This matters enormously.

A few years ago, the Kremlin still tried to sell the illusion of “precision strikes” against “military targets.” Then came deliberate attacks on energy infrastructure. After that — apartment buildings, hospitals, shopping centers, playgrounds.

Now even Washington is being openly warned about a continuing campaign of pressure and fear directed at Kyiv.

What Russia is effectively telling the world is simple:
“Yes, we use missiles, fear, and attacks on a capital city as political leverage.”

That is no longer “hybrid warfare.”
Not a “geopolitical disagreement.”
Not a mere “conflict of interests.”

It follows the logic of terrorism:
intimidate civilians,
break political will,
force surrender through fear.

And the most revealing part is that these statements came during direct contacts with the United States. The message sounded like open coercion:

“Accept our terms — or Kyiv will continue to suffer mass strikes.”

The real question now is no longer directed at Moscow. Few still expect morality, legality, or humanity from the Kremlin.

The question is for the West:

How many more such admissions are needed before Russia stops being treated as merely a “difficult partner” and is called what it has become?

Because a state that openly threatens systematic strikes against another country’s capital is no longer behaving like a negotiating partner.

It is behaving like a state built around terror.

And perhaps the most frightening part is this:
the Kremlin no longer even tries to hide behind diplomatic masks.

The masks are off.
What remains is political gangsterism backed by a nuclear arsenal.

[Jay in Kyiv @JayinKyiv]

First, Italians brought us the Renaissance.

Now this.

Europe just keeps getting better and better.

[Christer Sfeirكريستر @ChristerSfeir]

Qassam brigaderna bekräftar att dess (Hamas) talesperson Houdaifa alKahlout har dödats. Rest in pieces ya Abu Obeida…

[Akash Maniam @ManiamAkash]

When you see all those "russia is not our enemy" and anti-Europe posts flooding your timeline, this is why.

Before engaging, remember that.

[Smart Store @SmartStorell]

Perfection Primer Tightener – New Formula, Ultimate Lift & Smooth Finish.
Say goodbye to fine lines, puffiness, and tired skin — in seconds!
Our upgraded formula delivers an instant lifting effect with a silky-smooth finish that lasts all day.
Order now👇

[Carl-Oskar Bohlin @CarlOskar]

Gudrun Schyman och Alexander Karim borde åka till Butja och lära sig något om hur världen tyvärr ser ut.

Krig slutar alltid vid förhandlingsbordet, så därför borde vi aldrig kriga och alltid förhandla. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta den uppvisning i magiskt tänkande som Gudrun Schyman och Alexander Karim bjöd på när de besökte Skavlans nya diskussionsprogram i SVT härom dagen. Ett av många problem med Schymans och Karims halvkokta tankefigur är att den bygger på den felaktiga premissen att man också får bestämma hur ens motståndare tänker agera i en konflikt eller vid ett förhandlingsbord.

Schyman och Karim tycker inte om vapen och anser därför att ingen borde ha vapen. Okej. Men varken Schyman eller Karim har rådighet över frågan om huruvida vår motståndare har vapen. Vapen som de i värsta fall är beredda att sätta mot tiningen på oss för att få oss att handla på ett visst sätt, eller som i fallet med massakern i Butja, helt sonika för att man vill utplåna sin motståndare.

För Schyman är kriget bara barbariet som pågår innan förhandlingsbordet. Ett steg som tillhör det förgångna. Hon menar att det civilisatoriska därför vore att direkt välja förhandlingsbordet istället för att välja krig. Det reser naturligen frågan vad Ukraina borde ha förhandlat med Ryssland om från första början enligt Schyman och Karim. Vilket förhandlingsbord var det egentligen människorna i Butja och Irpin hade tackat nej till innan de blev kallblodigt avrättade? Idén om att alla problem kan lösas vid förhandlingsbordet bygger på att man projicerar sina egna preferenser på sin motståndare. Att man får bestämma också hur motståndaren tänker handla. Emellertid ser inte världen ut så. Hur förhandlar man med någon som ensidigt invaderar ens land, bombar barnsjukhus, rövar bort barn och skjuter civila i bakhuvudet efter att de bakbundits?

Svaret är att man förhandlar med den styrka man kan uppbringa på slagfältet. George Shultz, utrikesminister under Reagan sade en gång: Negotiations is a eufemism for capitulation if the shadow of power is not cast across the bargaining table.

Det finns alltså inget magiskt förhandlingsbord som man likt vad Schyman och Karim tycks vilja tro kan åberopa som alternativ till vapenmakt om man befinner sig i en situation där man möter en motståndare som urskiljningslöst begår våldshandlingar mot en. Rysslands bevekelsegrund för kriget i Ukraina är inte en avsaknad av förhandlingsbord, det är en vilja att nå sina politiska mål med militära maktmedel. I en sådan situation är det bara egen (eller andras stödjande) militära styrka som kan förhindra motståndaren att nå sina politiska målsättningar och därmed istället framtvinga ett förhandlingsbord.

Schymans och Karims tankeövning ignorerar vad som har hänt i Ukraina de senaste åren. Det måste man nämligen för att få ihop en så bisarr världsuppfattning som den de framhärdar i. Nej, ingen sunt fungerande människa traktar efter krig eller blodspillan. Men den generella kritik mot det man kallar militarism har inget att göra med detta. Den är så som den är formulerad också ett grundskott mot allt det som Ukraina just nu kämpar för. En kamp som man måste bedriva med vapen för att inte utplånas som land och som folk. Upprustningskritikerna blir nämligen svaret skyldiga på om de tycker att det hade varit bättre om utfallet efter den ryska fullskaliga invasionen hade utvecklats i linje med den första agressionen 2014 där Ryssland snabbt kunde lägga Krim och östra delarna av landet under rysk kontroll. Skälet till att det inte skedde med hela Ukraina 2022 var att Ukraina hade ägnat sig åt upprustning, eller militarism som Schyman och Karim föredrar att kalla det. Om så inte hade skett hade Kyiv sannolikt inte idag varit en del av ett fritt Ukraina. Jag väljer i övrigt att lämna Karims kommentarer av det direkt konspirationsteoretiska slaget helt åt sidan här.

När Schyman får något som kan liknas vid en kritisk fråga om det inte är bra att man kan försvara sig försöker hon ta samma genväg som alla med hennes tankegods alltid gör genom att säga ungefär; Jomen jag tycker visst att vi borde satsa på exempelvis civilt försvar och bygga motståndskraft istället.

Absolut, jag har ägnat merparten av min vakna tid de senaste tre åren åt denna uppgift, men om man tror att det är ett substitut för militärt försvar så har man inte begripit någonting. Det civila försvarets viktigaste uppgifter vid ett väpnat angrepp är att säkerställa samhällets stöd till det militära försvaret samt att undvika en psykologisk kollaps genom att klara av upprätthållandet av kritiska samhällsfunktioner innan och efter att vi försatt landet på krigsfot. Det civila försvaret kräver vissa specifika robushetshöjandeinvesteringar på förhand, men handlar i ett krig om att i höggrad kunna omrikta samhällets samlade resurspool för krigets vidkommande. Det militära försvaret har en exklusiv kompetens som bara finns där och ingen annanstans i samhället. Visst, vi har teknologi med dubbla användningsområden, men det går inte att komma runt att det inte finns någon kommun som förfogar över ett gäng stridsflyg eller avancerade luftvärnsbatterier. Det finns heller ingenting i någon civil resurspool som direkt och med enkelhet kan substituera dessa förmågor. Som den nyligen avgånge Supreme Allied Commander Europe, Christopher G. Cavolli frankt konstaterade när han besökte folk och försvars rikskonferens 2023; If your adversary shows up in a tank, you better bring a tank aswell. Civilt försvar är alltså inte ett substitut till militärt försvar, utan rätt hantera något som kan potentiera förmåga och uthålligheten hos det militära försvaret.

Sen har vi detta med hur SVT mäter försvarsvilja. SVT verkar nämligen ha kommit på en helt ny frågeställning för att mäta försvarsviljan, eller snarare för att kunna basunera ut att den är ickeexisterande. Den normala enkätfrågan som används brukar lyda något i stil med: Är du beredd att slåss för ditt land med fara för ditt eget liv? I Sverige svarar runt 70% ja på den frågan beroende på premisser. SVT:s fråga har däremot det negativa utfallet redan intecknat: Är du beredd att dö för ditt land? Den mycket närbesläktade frågan här är alltså om man vill dö. I SVT:s utvärdering av försvarsvilja måste alla vilja bli martyrer, annars finns ingen försvarsvilja. Faktum är att de flesta människor på goda grunder inte alls vill dö. De flesta människor är däremot beredda att utsätta sig för betydande faror, inkluderande fara för sitt eget liv, för att göra saker man tror på. Sverige är för de allra flesta som bor här en sådan sak, men det missar SVT både att återge och i sin formulering av frågan.

Man kan naturligtvis som SVT fråga på det sätt som man har gjort, men det reser två frågor. Den lilla frågan är vilket svar man faktiskt får. Den större frågan är vem som har glädje av att vårt public service på bästa sändningstid (om det fortfarande finns en sådan) kan proklamera att vi saknar försvarsvilja?

Jag säger inte att denna undermåliga undersökning är gjord med det utstuderade syftet, men jag vet vilka som applåderar det.

[UKRAINIAN SQUAD🇺🇦 @ukrainiansquad]

Pray for these warriors who still fighting on the front lines. Faces of Freedom 🙏

[Democratic Wins Media @DemocraticWins]

BREAKING: In defiance of Vladimir Putin and Viktor Orban, protestors in Hungary stormed the streets to voice their opposition to authoritarianism. This is being almost entirely ignored by mainstream media. Let’s make it go viral.

[Peter Jensen🇩🇰 @IamGrokDK]

@RpsAgainstTrump @grok

[Mosa @mosatron]

@JohannesKlenell Hur tänker du då?

[Anonymous @YourAnonCentral]

German intelligence has just arrested two suspected Russian spies, who were found with US Secretary of Defense Hegseth’s private phone number stored in their phones.

The suspects, identified as German-Russian nationals, are accused of scouting targets for potential attacks — including U.S. military facilities in Germany — according to a statement released Thursday by the Federal Public Prosecutor General in Karlsruhe.

[Meidas_Charise Lee @charise_lee]

Dictatorship playbook. This is Sickening

[🇳🇴 Haaland 🇳🇴 @2309haaland]

@jurgen_nauditt

[Gandalv @Microinteracti1]

Let’s call it what it is: MAGA-led America is no longer an ally — it’s a threat.

To Ukraine. To Europe. To stability.
It stands shoulder to shoulder with Russia, North Korea, and every regime that wants to see democracies fail.

And with that choice, the U.S. is walking away from 750 million Europeans — the world’s largest democratic market and its closest historical partners.

You don’t get to play the villain and expect the benefits of friendship.
America isn’t being pushed away — it’s pushing itself out.

[Jürgen Nauditt 🇩🇪🇺🇦 @jurgen_nauditt]

Trump is the enemy of Europe.

The news that Trump no longer wants to sell weapons to Ukraine and the (as yet unconfirmed) report from the Economist that the Pentagon has asked a Ukrainian supporter to stop supplying weapons to Ukraine show that Trump has decided on Ukraine's downfall.

Trump is putin's friend, Ukraine's enemy, and thus Europe's enemy.

[Republicans against Trump @RpsAgainstTrump]

BREAKING: The United States joined Russia, Belarus, North Korea, Eritrea, Mali, Nicaragua, Niger and Sudan in voting against a UN General Assembly resolution condemning Russian aggression against Ukraine.

The resolution, initiated by Luxembourg and Lithuania, was backed by 105 countries.

[NEXTA @nexta_tv]

‼️JUST IN. The Minister of Defense of Lithuania Dovilė Šakalienė harshly responded to those who criticize the decision of their government to withdraw from the Ottawa Convention banning landmines: "Wake up! This is the real world."

"Russian soldiers will never cross my country’s border again."

[stefan forsberg @ForsbergSt]

@TrumpRealDaily A

[stefan forsberg @ForsbergSt]

@IvankaNews_ A