🧵1/x
Behind a regime and its ideology there is always a way of thinking and feeling, a group of cultural habits, of obscure instincts and unfathomable drives.
Tanken att makthavare kan begränsa eller styra medborgarnas språkanvändning är känd från litteraturen. Nu vill KD lansera ett svenskt Newspeak och utmönstra vissa ord, som - i likhet med de föreskrivna alternativen - har sin egen betydelse. Okunnigt och förstås helt groteskt.
@UrsaPolaris70 Nej, men i rättvisans namn är det i vart fall formellt ursprungligen ett regeringsinitiativ att ta bort ordet från det offentligas språkbruk.
”Den verkliga skiljelinjen går därför inte mellan Israelvänner och Palestinavänner. Den går mellan dem som tillämpar samma moraliska måttstock på alla och dem som gör undantag för sin egen sida.”
Mina två cents:
Expressens granskning av Vänsterpartiets kandidater väcker en obekväm fråga. Hur kommer det sig att ett så stort antal personer med rötter i Mellanöstern återfinns bland dem som uttryckt stöd för Hamas, Hizbollah eller Houtherna m.m. ?
Det enkla svaret är inte att de är vänsterpartister. Det mer intressanta svaret handlar om identitet.
För många människor från Palestina, Libanon, Syrien eller Irak är konflikten med Israel inte en avlägsen utrikespolitisk fråga utan en del av familjens historia. Det är fullt begripligt. Men när en konflikt blir en del av den egna identiteten förändras också sättet man betraktar den på. Händelser som annars skulle bedömas med universella moraliska principer börjar i stället filtreras genom lojalitet.
Den utvecklingen har förstärkts av två parallella traditioner. Den ena är den politiska kultur som dominerat stora delar av Mellanöstern, där Israel i decennier framställts som den yttersta fienden. Den andra är den västerländska vänsterns antiimperialistiska världsbild, där palestinierna ofta fått rollen som de förtryckta och Israel rollen som förtryckaren.
När dessa två perspektiv möts uppstår ibland en märklig blindhet. Samma personer som med rätta fördömer övergrepp från stater kan relativisera eller ursäkta övergrepp när de begås av grupper som Hamas eller Hizbollah. Solidariteten blir selektiv. Principerna blir villkorade.
Problemet är inte att människor engagerar sig för palestiniernas sak. Tvärtom. Problemet uppstår när stödet för en sak övergår i sympati för rörelser som mördar civila, förtrycker oliktänkande och bekämpar de värden som den demokratiska vänstern säger sig försvara.
Den verkliga skiljelinjen går därför inte mellan Israelvänner och Palestinavänner. Den går mellan dem som tillämpar samma moraliska måttstock på alla och dem som gör undantag för sin egen sida.
"Dadgostar förminskar problemen inom Vänsterpartiet"
Ulrika Knutson, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), intervjuas i Aftonbladet.
https://t.co/4VqHt16Rcu
Angeläget av @heidiavellan om högerpopulisternas medieförakt, exempelvis Åkessons påstående att det hos journalister skulle finnas en ”kollektiv idé om att föra medborgarna bakom ljuset” och Buschs lögn om tonårsutvisningarna. Medierna måste ta striden.
https://t.co/ih6OzAKEqa