Rädd. Arg. Ledsen. Mest rädd. Det går nog inte bra den här gången. Får jag ens känna så? Jag är den som valt att inte ha henne i mitt liv. Jag är den som nu har en cancersjuk mamma som jag vägrar prata med. Men jag är så jävla rädd.
has anyone else ever gotten to the point where you realize you’ve been so passively suicidal your entire life that you never planned your future and now it’s time to act on your future and you have no fucking idea what to do
Såg mamma idag för första gången på snart tre år. Hon försökte prata med mig, jag vägrade. Ilskan jag kände va tillräcklig för att jag skulle bryta ihop. Samtidigt va en del av tårarna på grund av saknaden. Men jag kan inte ha henne i mitt liv. Kan bara inte..