@anderslindberg Att vänstern gör orosanmälningar och polisanmälningar mot meningsmotståndare är ett tecken på att vänstern argument varken biter eller räcker till. Vänstern är desperata och då är alla medel tillåtna.
@Andrefrisk Dessutom har den genomsnittliga bilen minskat sin bränsleförbrukning med ca 45% sedan 1980 talet jämfört med idag.
Att sträva efter ett högt bränslepris gynnar ingen. Utan straffar bara dem som redan har små marginaler och är beroende av bilen.
Uppmuntra istället till innovation
@Andrefrisk Jag skulle nog kalla mig som höger och jag tycker att denna sänkning av bränslepriset är bra.
Den svenska ekonomin kommer att må bra av detta för det håller ner inflationen. Som vänster regeringen drev på till absurda nivåer innan den nuvarande regeringen tog över.
@stefan_stal@Aktiepappa Själv så slutade jag handla på ICA Maxi i Oskarshamn så fort jag hörde vad familjen hade gjort och började handla på Willys istället.
Pappan i familjen har alltid varit trevlig men grabbarna som driver Maxi idag är inte så roliga att göra med.
@rektorhamid Jag har uselt bollsinne. Men jag gnällande aldrig när vi skulle spela brännboll, fotboll eller någon annan bollsport.
Visa lite ryggrad! En lärare ska ha samma auktoritet som en chef ute i arbetslivet.
Vik INTE ner egen tum!!!
@ernkrans Att anklaga regeringen för de höga elpriserna som är en direkt konsekvens av ditt partis beslut och V/MP. Det är inte bara oärligt. Alla som kan läsa och har sett din partiledare stå på S kongressen och misskreditera kärnkraften vet vilka som är ansvariga. Och det är ditt parti!
@hanifbali Gjordes det inte en likadan undersökning för ett par år sedan i UK? Fick inte dom ett liknande resultat som Forum för levande historia?
Vad jag minns så ville man inte prata högt om detta i UK.
Igår delade jag en personlig berättelse från min uppväxt.
Sedan dess har hundratals människor kommenterat.
Inte för att argumentera.
Utan för att berätta.
Berättelser från hela landet.
Olika städer. Olika skolor. Olika årtionden.
Men samma mönster.
Många beskriver exakt samma sak:
en konflikt som i grunden var banal,
men som snabbt blev ojämn.
Inte för att någon var starkare.
Utan för att någon aldrig var ensam.
Jag har läst berättelser om:
hot som följdes av “kusiner” nästa dag,
grupper av äldre killar som dök upp på skolgården,
vuxna män som blandade sig i barns konflikter.
Och om något som återkommer i nästan varje kommentar:
insikten.
Ögonblicket då man förstod att rätt och fel inte längre spelade någon roll.
Att det inte handlade om vad man gjort,
utan om vem man var,
och vilka som stod bakom en.
Många skriver samma sak:
”Jag trodde det bara var jag.”
”Jag har aldrig berättat det här för någon.”
”Jag trodde det var normalt.”
Och det är kanske det mest allvarliga.
Att så många barn upplevde samma sak,
men var och en isolerat,
utan språk för det,
utan vuxna som satte ord på det.
Det här är inte en debatt om statistik.
Det är ett vittnesmål om hur ett samhälle förändras på marknivå.
En generation som lärde sig att anpassa sig,
att läsa av,
att undvika,
långt innan någon började tala om politik.
Min berättelse var bara en av många.
Skillnaden är att nu berättas de tillsammans.
A message from a Danish friend that really hit home:
“Dear Americans, Look Inward
I write this as a Dane, from Denmark. From here — and with Greenland very much in mind — it may appear that we fear the direction the United States is heading. And we do. But the truth is that you — as an American — are far more frightened.
You live in a country where power turns against its own people. Where the military is used at home. Where democratic institutions are weakened while fear becomes a governing tool. In that reality, silence is not neutral. It is a survival strategy.
So, you do things to convince yourself that everything is fine. You scroll. You binge-watch. You drink a little more. You choose sitcoms over news. You post a smiling selfie, add a stronger filter, and write: “Doing great.”
You stay quiet because speaking up can cost you your job. Because your employer fears losing contracts. Because schools, boards, and communities prefer calm over courage. So denial becomes routine. Distraction becomes normal. Comfort replaces truth. But fear does not stop there. You begin to police yourselves. You watch each other. You suspect each other. You question motives. You report. You label. You call fellow citizens extremists. You call them terrorists. In the name of security, you learn to mistrust one another.
And then think about this: when you dream of a bigger gun, a stronger caliber, more firepower. Ask yourself whether that weapon is protection, or a mirror. Whether the need for a larger gun is not a sign of strength, but a measure of how afraid you have become. Fear has many faces. Fear of those who call themselves patriots but threaten instead of arguing. Fear of your neighbor. Fear of the police. Fear of being open, kind, or publicly disagreeing. From the outside, this does not look like freedom. It looks like a frightening society pretending to function.
And then there is the thought you try hardest to suppress: that people willingly choose not to be part of the United States. Not out of hatred. Not out of jealousy. But out of clarity. That must be brutal and deeply disorienting to face — especially because, deep down, you already know why.
So, look inward. Not as a nation. As a person. Because democracies do not collapse in one dramatic moment. They fade while people convince themselves that everything is fine.
Kind Regards,
Jacob @JacobHokland “
Masskjutningen vid Bondi Beach var terrorism. Attacken riktades mot judiskt firande av Hanukkah.
Efter två år av tilltagande antisemitisk hets på Australiens gator har slagord som ”globalisera intifadan” nu gått från ord till handling.
Detta är fullständigt oacceptabelt. Normaliseringen av antisemitism är oroväckande - något jag och andra har varnat för särskilt efter 7 oktoberattacken. Den måste bemötas med all kraft.
Mina tankar är med offren och med den judiska gemenskapen i Australien och världen över.
@pansarfem Visby korvetterna som är flottans nyaste större fartyg har passerat 20 års sträcket och har en beräknad livslängd på 40 år. Sverige behöver omgående beställa fartyg i flera utföranden då flottan redan är för liten. Sedan behövs mycket mer personal för att bemanna fartygen.