1/10 Ett sjukhus är till för patienter. Inte för politiska maktdemonstrationer. Karolinska är platsen dit människor kommer när de fått ett cancerbesked, när deras barn kämpar för sina liv eller när en anhörig ligger för döden. Det borde vara en självklar fredad zon. Ändå har Sverige hamnat här. 🧵Häng med i detta vansinne.
14 strukna från Vänsterpartiets listor efter granskning som uttryckt antingen antisemitism, hat och stöd för terrorgrupper som Hamas på social media. Men @inashmdn säger att man hittat hundratals‼️andra liknande fall av kandidater inom Vänsterpartiet.
Det är inte enskilda fall utan @vansterpartiet verkar marinerad i antisemitism eftersom det är återkommande - år efter år.
https://t.co/X8cbs2CgDv
Amazing how spectacular the finish of this year’s Indy 500 was. Can’t get enough of watching it over and over, not just first and second but also third fourth and fifth. All within hundredths of a second. Brilliant driving by all. Congrats Felix! @frosenqvist🏁🏁🏁🏁🏁
I want to give my most sincere congratulations to @MeyerShankRac to Mike Shank, Jim Meyer, Tim Meyer, their entire team and of course @FRosenqvist for driving those last laps like a true Champion at the @IMS Indianapolis 500.
#ilikewinners
This is the best single lap in Indianapolis 500 history.
Absolutely incredible.
And by Turn 2 he said he wishes his wife and 3-week-old daughter was there.
Indy, man.
#Indy500 || 💕
I söndags sade Magdalena Andersson att regeringen aldrig kommer få undantag från EU för att sänka skatten mer på bensin och diesel. Nu har regeringen lyckats få ok av Europeiska kommissionen för just det. Det börjar se ut som att Magdalena Andersson hade fel – igen. Chocken.
Nu när vi ändå talar om elbilar, så ska vi nu tala om deras batterier. Det är här den "gröna omställningen" blir riktigt intressant (och ganska smutsig). Miljörörelsen älskar att prata om nollutsläpp ur avgasröret, men de pratar extremt ogärna om det gigantiska hål i marken som krävs innan bilen ens rullar ut från fabriken.
För att bygga ett enda standardbatteri till en elbil (som väger runt 450–500 kg) krävs det inte lite grön magi och god vilja. Det krävs en brutal, global och massiv industriell gruvinsats. Här är de kalla, stenhårda siffrorna för vad som döljer sig i ett genomsnittligt elbilsbatteri:
1. De rena metallerna (Det färdiga innehållet)
I själva batteripaketet hittar du en cocktail av metaller som alla måste brytas, fraktas och raffineras:
Grafit: ca 50–100 kg
Koppar: ca 40–80 kg (enbart för batteriet och dess anslutningar)
Nickel: ca 30–60 kg
Kobolt: ca 10–15 kg (ofta brutet under fruktansvärda förhållanden i Kongo)
Litium: ca 8–12 kg
Därtill kommer hundratals kilo aluminium, stål och petrokemisk plast (som vi pratade om tidigare) för att hålla ihop alltihop.
2. Den osynliga prislappen: 250 ton jord och berg
Här är den siffra som elbilsförespråkarna absolut hatar. Metallerna ovan ligger ju inte i rena klumpar i marken. Malmhalten är ofta extremt låg. För att få fram de där dryga 10 kilona litium, 15 kilona kobolt och 60 kilona nickel måste man spränga, gräva upp, transportera och krossa ofattbara mängder sten.
Forskare och analytiker (bland annat från Manhattan Institute) har räknat ut att för att få fram råmaterialet till ett enda elbilsbatteri, måste man bryta och flytta ungefär 225 till 250 TON (alltså 250 000 kg) malm, sten och jord. Det är över en halv miljon kilo berg för varje familj som köper två elbilar.
3. Vattnet och kemikalierna
Som grädde på moset kräver utvinningen enorma mängder resurser. För att utvinna 1 ton litium ur saltöknarna i Sydamerika (där mycket av världens litium finns) går det åt upp till 2 miljoner liter vatten. Detta i områden som redan lider av extrem torka, vilket slår ut det lokala jordbruket helt. Dessutom tvättas och separeras metallerna i gruvorna med hjälp av stora mängder svavelsyra och andra giftiga kemikalier.
Så nästa gång någon ställer sig och moraliserar över sitt "fossilfria" och "rena" bilköp, kan du ju tyst påminna dem om att deras bil startade sin resa med att dieseldrivna grävmaskiner storlek XL flyttade ett kvarts miljon kilo berg på andra sidan jorden.
Hej alla härliga följare, Idag ska vi titta på Anders Lindberg och hans fru Åsa det blir ett långt inlägg.
Anders Lindberg, Aftonbladets politiska chefredaktör och obestridda Sosse-kung i medie-Sverige , har byggt hela sin karriär på att surfa på den röda vågen – från SSU-topp via partikansliets smutsigaste hörn rakt in i Sveriges största kvällstidning.
Gift med Åsa Westlund (S), riksdagsledamot, talesperson för klimat & miljö, ordförande för S i Stockholms län och en av de tyngsta brickorna i partiets Stockholmsmaskineri.
Hon satt i EU-parlamentet 2004–2014, har styrt utskott efter utskott (miljö, jordbruk, EU-nämnden, finans) och är nu en av dem som ska ”rädda klimatet” medan vanliga svenskar betalar notan.
Skumt? Åh fan ja, det är en hel katalog av intressekonflikter, tystnadskultur och klassisk sosse-vänskapskorruption som luktar illa ända upp till Almedalen.
Och Åsas tid i Europaparlamentet?
Den är ett kapitel för sig – nästan obefintlig närvaro enligt flera granskningar.
Under hennes tid som MEP (särskilt i miljöutskottet) rapporterades hon ha bara 15 procents närvaro under undersökta perioder (Sveriges Radio/Ekot 2014). Bottenplacering bland svenska ledamöter, näst sist eller sist i vissa utskott.
Hennes totalnärvaro rankades ofta bland de lägsta hos svenskarna i Bryssel/Strasbourg, delvis p.g.a. föräldraledigheter som inte alltid syns i statistiken, men siffrorna talar sitt tydliga språk: låg aktivitet, låg närvaro, hög frånvaro
Sen kommer frun in i bilden igen med Botkyrka-härvan. ABF-drivna fritidsgårdar anklagades för infiltration av gängkriminella: vapen, skottsäkra västar, narkotika som försvann utan polisanmälan, rekrytering av barn och ungdomar till kriminella nätverk.
Ebba Östlin (tidigare kommunalråd i Botkyrka) kämpade stenhårt för att stänga ner de här gårdarna och larmade upprepade gånger. Vad hände? Distriktet under Westlund drev på för att sparka henne istället. Resultatet: massavhopp från S i Botkyrka – var tionde medlem (ca 40 stycken) och nio fullmäktigeledamöter (inklusive en chefsåklagare) lämnade partiet i protest 2023–2024.
De pratade öppet om utrensningar, vänskapskorruption, att grundläggande värderingar gått förlorade och att distriktet skyddade fel personer.
Åsa Westlund?
Hon har kallat det en ”sårig personkonflikt”, sagt att inga regler brutits på möten och att gänginfiltration inte kunnat beläggas.
Distriktet nekade medlemskap för 98 personer och startade uteslutningsärenden mot kritiker.
Och Aftonbladets ledarsida under Anders Lindberg?
Inte en enda rad om skandalen, massavhoppen eller ABF:s mörka sida. Inte en.
Sveriges största tidning, ”oberoende socialdemokratisk”, tiger ihjäl en av de största interna S-kriserna på åratal.
Varför? Jo, för att chefen är gift med distriktsordföranden som var drivande i att skydda status quo.
Intressekonflikt?
Det är ett understatement.
Det är rena rama svågerpolitik – skydda gelikar, tysta kritiker, låt skattepengar rinna till ABF medan vanliga medlemmar flyr.
Lägg till att Åsa redan i EU-tiden visade låg närvaro och engagemang – doften av "ta betalt utan att dyka upp" hänger kvar.
Börja med mejlskandalen 2006 – den riktiga smutsbomben mot Fredrik Reinfeldt.
Anonyma Hotmail-mejl spred påståenden om svartjobb, lettiska barnflickor, hantverkare under bordet och undanhållna sidointäkter. IP-adresserna?
Rakt in i Socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen 68. Moderaterna polisanmälde för förtal. Mats Lindström, S:s opinionsstrateg, tog till slut smällen, erkände att han skickat dem ”på egen hand” och avgick.
Men källor med djup insyn i S säger till Bulletin (maj 2024) att Lindberg var med och grillade Reinfeldt – inte bara en åskådare.
Han tog tjänstledigt utan lön, nekade blankt i Expressen: ”Jag visste ingenting”. Intern S-utredning friade honom förstås – för vem granskar sig själva?
Doften av sopor hänger kvar.
Lindberg har aldrig bemött Bulletin-uppgifterna offentligt.
Tystnad är guld när man sitter på ledarsidan.
Lindberg har kallats ”trollmästare” i högerkretsar, kopplad till S:s påstådda smear-kampanjer och trollkonton. Han var S:s ”spionchef” (omvärldsbevakningschef) inför valet 2010 – jobbade nära de som grävde skit på motståndare.
Nu sitter han på Aftonbladet och skriver om hat mot journalister (han har själv fått hot och domar mot hotare), men kritiker säger att han bidrar till det hårda klimatet genom partisk rapportering. Han kallar kritik mot slöja på myndighetssidor för ”hat mot muslimer” och ”demokratihaveri”.
Typiskt: skydda identitetspolitik medan verkliga problem sopas under mattan.Sammanfattning: Inga mutor, inga fängelsedomar, inga privatskandaler.
Men en karriär byggd på lojalitet till S, äktenskap som skapar uppenbara jäv, tystnad kring partiets sopor (särskilt Botkyrka) och en medieposition som används för att skydda makten istället för att granska den.
Åsa Westlunds nästan obefintliga närvaro i Europaparlamentet (15 % i vissa perioder, bottennoteringar) förstärker bilden: ta EU-lön, föda barn, skyll på systemet, låt skattebetalarna betala medan engagemanget lyser med sin frånvaro.
Klassisk sosse-elit: lev gott på skattepengar, predika moral för andra, tig om egna synder.
Doften av korruption och dubbelmoral är tjockare än röken från en ABF-grillkväll i Botkyrka.
Jag gräver vidare.
Dela gärna
Det har blivit något av en svensk folksport.
Inte att skydda barn – utan att sitta i morgonsoffor och paneler eller påstå sig att vara allvetare och prata om de som försöker skydda barn.
Varje gång Dumpen nämns i media verkar det som att redaktionerna tävlar i vem som snabbast kan ringa in en expert, en proffstyckare, en “debattör”, en jurist som inte läst materialet eller en opinionsbildare som aldrig varit inne på vår sida – men som ändå med tvärsäker stämma kan förklara för svenska folket hur fel vi har.
Och märkligt nog är mantrat nästan alltid detsamma:
“Dumpen hänger ut oskyldiga.”
Oskyldiga?
Låt oss ta det här en gång för alla – eftersom det uppenbarligen behöver upprepas oftare än väderleksrapporten.
Dumpen är inte en rättskipande myndighet.
Vi dömer ingen.
Vi utdelar inga straff.
Vi är – och har alltid varit – en barnrättsorganisation som dokumenterar vad vuxna människor själva väljer att göra när de tror att de har kontakt med ett barn i sexuellt syfte.
När en vuxen man:
• inleder en sexuell konversation med vad han uppfattar som ett barn
• fortsätter den trots upprepade chanser att avbryta
• föreslår eller accepterar ett fysiskt möte
• bestämmer tid och plats
• och sedan dyker upp
…då publicerar vi:
1.Chatten – alltså vad han själv har skrivit
2.Det fysiska mötet
3. Eventuella tidigare domar
Så vad exakt är det “oskyldiga” i det? Vi återberättar ju bara verkligheten.
Det är inte vi som leder in chatten i sexuella banor.
Det är oftast gäddan som föreslår mötet.
Det är inte vi som pressar gäddan till att sätta sig i bilen och kör dit.
Och det är definitivt inte vi som springer från platsen när verkligheten hinner ikapp.
Ändå sitter dessa förståsigpåare – ofta samma återkommande ansikten som aldrig kritiserar det faktum att endast en bråkdel av sexualbrotten mot barn leder till fällande dom – och slänger ur sig påståenden som inte bara är felaktiga, utan direkt osanna.
“Risk för att oskyldiga hängs ut.”
Vi publicerar det som sker. Punkt.
Det finns ingen publicering utan ett fysiskt möte om inte polisen redan gripit in och tagit omhand om personen.
Det finns inget möte utan en överenskommelse.
Och det finns ingen överenskommelse utan en chatt.
Det här är inte tyckande.
Det här är dokumentation.
Kritik är en självklar del av ett öppet samhälle – och vi välkomnar den.
Men om svensk media nu prompt ska fylla morgonsofforna med experter som vill diskutera vårt arbete, kan vi åtminstone ställa ett minimikrav:
Läs materialet först. En expert skall kanske ställa sig frågan om han själv skulle acceptera att en vuxen skriver sexuellt till expertens egna barn.
För just nu framstår det allt oftare som att det inte är barnens utsatthet som är det stora problemet i studion – utan att någon har mage att visa vad vuxna män gör när de tror att ingen ser.
Kritisera oss gärna.
Men håll er till fakta.
Nooshi Dadgostar har haft nästan två år på sig, i allra minsta fall, att upptäcka att hon har en rebellisk partiförening i Malmö.
Utan framgång.
Rekord i strategisk okunskap, eller bara det mest oengagerade partiledarskapet någonsin?
Unikt, oavsett. https://t.co/HmsVZpvtJ2
Statement from the Premier of Greenland 🇬🇱
6:55pm local time:
“🇬🇱 We have been a close and loyal friend of the United States for generations. We have stood shoulder to shoulder in difficult times. We have taken responsibility for security in the North Atlantic — and not least for North America. That is what true friends do.
Precisely for that reason, the current and repeated rhetoric coming from the United States is entirely unacceptable.
When the President of the United States speaks of “needing Greenland” and links us to Venezuela and military intervention, it is not only wrong. It is disrespectful.
Our country is not an object in great-power rhetoric. We are a people. A country. A democracy. That must be respected — especially by close and loyal friends.
We are part of NATO, and we are fully aware of our country’s strategic location. We also understand that our security depends on good friends and strong alliances. In that context, a respectful and loyal relationship with the United States is very important. That has been the case for decades.
But alliances are built on trust. And trust requires respect.
Threats, pressure, and talk of annexation have no place between friends. That is not how one speaks to a people who have repeatedly demonstrated responsibility, stability, and loyalty.
Enough is enough.
No more pressure.
No more insinuations.
No more fantasies of annexation.
We are open to dialogue. We are open to conversations. But they must take place through the proper channels and in full respect of international law. And the proper channels are not random and disrespectful posts on social media.
Greenland is our home and our territory.
And it will remain so. 🇬🇱”