Carl von Linné

Medicine professor wid Academien i Uppsala.
--
Material från @ProjectRuneberg

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

[Så lämnade Linné Öland. Resan gick vidare till Gotland. Den resan sparar vi till nästa sommar. Tack till alla följare!]

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Öland lämnades utur synen, men dess gröna ängar, skuggfulla lundar och oförlikneliga temperatur blefvo kvar i mitt minne.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Mygg till många millioner flöto på vattnet; de voro af 2 slag, och när man ville taga dem, flögo de undan.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Maneterna eller medusse lågo nere i vattnet till tusental, och tycktes vattnet, som stod stilla såsom en spegel, genom dessa representera en himmel med sina stjärnor, då dessa emot den klara solen gåfvo sin reflexion.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Om morgonen läto vi sätta oss öfver med stora färjan till Kalmar, uti helt behagligt och lugnt väder.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Algutsrums kyrka hade vi haft lust att se och än mer dess borg, som sades vara den vidaste och största här på landet, men aftonen och mörkret kom på oss, att vi nödgades skynda oss till Färjestaden, hvarest vi blefvo öfver natten.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Högsrums kyrka besågs hastigt, hvarifrån vi reste i öster ett tämligen långt stycke åt Gärdslösa.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Lundarna voro ogement sköna af lindträden och på marken bevuxna med melampyro coma coerulea, som med sina gula blommor och högblå ax upplyste deras skuggor.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Åkerfälten stodo nu helt blekgula af mogen säd, som hvar dag fordrade skörd.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Köping, den vi tillförne sett uppehöll oss intet, utan reste vi strax till Räpplinge, dit vi hade ifrån Alböke en och en half mil. Räpplinge kyrka och församling med dess annex Högsrum ligga bägge midtpå alfvaren och bägge med härliga lundar utsirade.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Jag måste såsom logicus saken upplösa, fastän syllogismen skulle blifva ett kvarter lång: galium strös här aldrig på golfvet utan vid gästabud; aldrig något gästabud är här (liksom på andra ställen) utan rus, aldrig rus utan kif och buller; alltså gör galium kif.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Galium luteum berättade oss folket vara af somliga brukligt till att strö på golfvet i gästabudslag, men hade alltid den olägenheten med sig, att gästerna blefvo oense och kommo uti slagsmål. Denna orsaken och påföljden kan jag intet såsom fysicus förklara mig.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Gryllus antennis longitudine corporis, eller gräshoppor, till många millioner, hoppade och flögo som damm i solsken för fötterna öfver allt på alfvaren.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Alböke kyrka var lik de andra öländska kyrkor, hvilka merendels alla äro så släta, som gottländska kyrkorna äro präktiga.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Sjöfolket sprungo upp i masten, sågo på en gång Gottland och Öland, stora seglet togs ned, focken allena var tillräcklig, Öland kom i allas ögonsikte, stormen saktade sig, fartyget hamnade vid Boda kyrka och vi prisade Gud, som oss frälst utur faran.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Seglen hissades kl. 9 om aftonen, sedan vi väntat allenast ett par timmar på fördelaktig vind; ett sydvästväder förde vårt fartyg ifrån det land, som tillika med solen försvann utur våra ögon, dem sömnen intog.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Aftonen kl. 5 lugnade vädret, ty lämnade vi strax Horns ladugård, reste förbi kyrkan Högby och efter 1 mil kommo till fartyget.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Stormen var så häftig i dag som i går, därför besökte vi gudstjänsten i Högby.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Bufo eller en stor padda fanns under kalkstenarna, hon var svart med grofva vårtor beströdd; bakfötterna voro slutna såsom på en gås, hade fingrar, af hvilka den innersta var minst, de andra i ordningen längre, men den yttersta något kortare än den nästa.

[Carl von Linné @LinneSkrifwer]

Sjötorp, en bondgård 1 mil ifrån Boda, slutade i dag vår sandiga väg med en skön svartmylla, hvars ägor voro instängda inom höga djurgårdsgärdesgårdar, att de ej måtte öfverrumplas af hjortar. Här fingo vi undandraga oss för regnet och mörkret.