x

[x @LiwingMagnus]

Jag både glömmer o förlåter. 10p.

[Szymon Szemberg @Sz1909_Szemberg]

Hann @AsaLinderborg och @AftonbladetK be Martin Kragh om ursäkt innan han gick bort, om de grundlösa och ryssfabricerade anklagelserna om att Kragh skulle vara brittisk spion?

[JENS Odlander @JensOdlander]

Dubbla känslor när Martin Kragh lämnat oss. Å ena sidan minnet av den eftertänksamme, kapable Rysslandskännaren och folkbildaren, som Expressens Karin Olsson så finstämt beskriver. Å andra sidan smolket i bägaren efter en viss kulturredaktörs härtåg 2017-19 under vilket Kragh beskrevs som ”ett demokratiskt problem” (sic!) och brittisk agent. Medan kulturchefen oss oberörda fick lämna sin post fälld av Pressens opinionsnämnd, lämnar Kragh oss både sorgsna till sinne och ensamma med Ryssland.

@OlssonKarin

[x @LiwingMagnus]

Nu har jag gjort mitt på denna usla plattform.
Hej då.

[x @LiwingMagnus]

Finns någon biografi om Urho kekkonen på svenska?

[x @LiwingMagnus]

@ars_gravitatis Bra o väl (och korrekt) skrivet.

[Carl-Oskar Bohlin @CarlOskar]

Vi politiker skärskådas för det mesta vi gör eller inte gör, gränsen för vad som anses falla inom privatlivets helgd fredat från medial rapportering har över tid får man nog säga krympt. Man kan naturligtvis fråga sig vad det i förlängningen gör för urvalet, eller om man så vill, rekryteringsbasen för vilka som kan tänka sig att ikläda sig det ansvar det innebär att vara heltidspolitiker. Det senaste exemplet på detta är att ett då 15-årigt barns vandel används som ett verktyg för ett politiskt drev mot ett enskilt statsråd, Johan Forssell.

Gränsen för vad som är privat och vad som är politiskt har åter flyttats, sannolikt på ett sätt som är oåterkalleligt. Till den som hävdar något annat: Johans son är inte offentlig, han är inte misstänkt för något brott. Jag försöker inte förringa sakfrågan, som jag ska återkomma till nedan, men jag ställer mig frågande till den etiska aspekten av att göra ett individuellt barn till ett politiskt tillhygge mot sin far. Mig veterligt har det aldrig rapporterats om barn till förtroendevalda ens om de har dömts för brott. Möjligen har jag missat något, men ingen sådan händelse står ut som denna rapportering i min minnesbild. När jag idag vid regeringens sommarfika påpekade just denna omständighet var vissa mediala företrädare tydliga med att säga att de minsann inte publicerade namn på Johan Forssell innan han själv gick ut i media. Well, vem tror ni tvingade fram detta till att bli en medial sak av den natur vi nu ser?

Förtroende är något som definieras av den som ger det, inte av den som söker det. I sakens natur ligger därför att det inte finns en definition av hur förtroende vinns eller förloras. För en politiker handlar det rimligen om flera delkomponenter, där centrum förhoppningsvis ligger i hur man utövar sitt uppdrag, men också att man i övrigt sköter sig, inte bara inom lagens ramar, utan också på ett sätt som uppfattas förtroendeingivande. Attackvinkeln mot Johan Forssell tycks vara att eftersom han ofta talat om föräldraansvar så måste hans roll som förälder skärskådas i offentligheten. Problemet är ju bara att det inte går att skärskåda någons föräldraroll utan att ofrånkomligt blanda in barn som aldrig haft något att välja på.

Är föräldraansvar en politisk fråga som angår regeringen? Ja, på makronivå eftersom föräldraansvar är en delkomponent som är nödvändig för att bygga ett starkare och mer välfungerande samhälle. Men hur enskilda utövar föräldransvar är av lätt insedda skäl inte en fråga för regeringen. Min uppfattning är nämligen att man bara kan utöva sitt föräldraskap som enskild och den tycks fram till nyligen ha överensstämt med hur media har sett på den saken. Jag är inte statsrådet Carl-Oskar Bohlin med mina barn, jag är pappa.

Emellertid råder inte den ordningen längre eftersom media nu har bestämt sig för att Johan Forssells betoning av föräldraansvar som en viktig komponent för att åstadkomma ett bättre samhälle nu gör att hans egna barns vandel ska sättas under lupp. Logiken är inte svår att förstå. En vänsterpartist som skatteplanerar eller en socialdemokrat som ombildat sin hyresrätt uppfattas möjligen som en större hycklare än andra och så vidare. Saken är bara att för att göra dessa poänger krävs det inga minderåriga barn som tillhyggen.

Två frågor aktualiseras därför:

1.Förstår vi implikationen av att använda minderåriga barn för att göra politiska poänger av deras föräldrar och att denna gräns nu när den har passerats kommer vara svår att backa tillbaka från?
2. Har pappan Johan Forssell brustit i sitt föräldraansvar på ett sådant sätt att statsrådet Johan Forssell kan anklagas för upprätthållandet av någon slags dubbelstandard när han betonar föräldraansvaret som en politisk fråga?

Det för oss oundvikligen till själva sakfrågan och låt mig då börja med att slå fast att jag inte har någon annan information än den som Johan själv har redogjort för och i övrigt framkommit i media. Låt mig också framhålla att den extremistmiljö som hans son på olika sätt funnits i som sådan är vidrig, samhällsfarlig och skadlig. Det finns ingen som helst anledning att skönmåla den. Jag växte i huvudsak upp innan sociala medier var vad de är idag, men jag kan med fog säga att mina föräldrar inte hade stenkoll på vad jag gjorde alla dygnets timmar. Så är det rimligen för alla som befinner sig i gränslandet mellan barndom och vägen mot livet som ung vuxen. Tvärt om kan man nog med fog säga att det är omöjligt att bli vuxen utan att föräldraskapet lämnar frihetsgrader. Vad barn delar med sina föräldrar och vad de borde dela med sina föräldrar är inte en precis vetenskap och rimligen är detta något som också sliter i och prövar föräldraskapet. Svaret på var balanspunkten bör finnas är rimligen individuellt. Vad som dock rimligen kan beskrivas med högre precision när det kommer till skillnaden mellan att lyckas ta föräldraansvar och att inte lyckas med det är förmågan att dra gränser när det uppdagats att en minderårig har passerat dem. Av vad som framkommit i denna historia har Johan, i egenskap av pappa, agerat mot en passerad gräns så snart han har fått kännedom om den och av vad som framkommer är detta nu en sak som ligger i det förflutna.

Föräldraansvar är rimligen också ett trubbigt begrepp och det är olika svårt att ta i olika sammanhang, men om något framstår det som att Johan har tagit precis det föräldraansvar han själv ofta pratar om när han fått reda på att saker har varit rejält på glid.

Jag förstår att det finns dem som tycker att det här är en fråga av extrem politisk relevans, men jag känner mig en smula sorgsen över den nya standard som nu tycks gälla för alla barn till förtroendevalda och jag känner mig nedslagen över det Johan och hans familj nu behöver genomlida. I Sverige är vi experter på att klandra oss själva i efterhand när saker har gått riktigt åt helvete kopplat till mediala drev och annat. Men det är en klen tröst eftersom det aldrig finns någon att utkräva ansvar av, än mindre någon som kan göra irreversibla skador ogjorda. Jag hoppas verkligen inte vi behöver komma till den punkten denna gång eller i framtiden. Ta er i akt kamrater.

[x @LiwingMagnus]

@ars_gravitatis @svt Tja när du är i farten så gäller det att ha på fötterna-är det något du kan så är det ju detta! Bra att du är på, tom jag reagerade!

[Carl-Oskar Bohlin @CarlOskar]

En del av att vara svensk är att ha tillgång till det offentliga rummet för åsiktsyttringar. Det är en rättighet så fundamental att inskränkningarna av densamma är mycket begränsade och föremål för skarp debatt. Emellertid har Sverige, åtminstone historiskt, karaktäriserats av något mer än bara den vidsträckta yttrandefriheten och det är respekten människor emellan. Denna beståndsdel har potentierat vår yttrandefrihet och drivit samhället framåt i fri och öppen debatt.

På åttaårsdagen för terrordådet vid Drottninggatan i samband med avtäckningen av ett minnesmärke för attacken intervjuas en efterlevande. En pappa som kommer att vara pappa så länge han lever, men en pappa som förlorat sitt enda barn. En ung flicka med hela livet framför sig som fick det utsläckt i ett vidrigt terrordåd. Det är svårt att tänka sig något svårare att uthärda. Det är varje förälders största skräck.

Problemet är bara att han knappt får komma till tals eftersom någon annan person aktivt försöker överrösta honom, på hans minnesdag, på en plats som är mer hans än någon annans just denna dag.

Vi gör inte så i Sverige. Vi beter oss inte som idioter, för det är precis vad beteendet i bakgrunden av intervjun representerar. Det handlar inte om den enskilde personen i bakgrunden utan om en jämförelsevis ny typ av påfund där antisocialt dominansbeteende eroderar en del av den svenska samhällsgemenskapen.

Allt går inte att reglera i lag, även om mycket nu görs för att ställa väsentligen högre krav på den som vill sträva efter ett svenskt medborgarskap. Vår yttrandefrihet bör inte inskränkas för att handlingsdirrigera den som vill bete sig som en idiot, men vi kan gemensamt markera vår fullständiga sociala intolerans mot denna typ av avarter till beteenden i det offentliga rummet.

Sverige är ett land med stora friheter, men det var i grunden aldrig tanken att de skulle användas för att breda ut sig över andra människors personliga utrymme och integritet.

[x @LiwingMagnus]

@ukrainiansquad Magnus Liwing

[x @LiwingMagnus]

https://t.co/eAlTIn5ZcZ

[Katarina Tolgfors 🇸🇪 @KattisTolgfors]

”Noterar man att Morgan Johansson pratar mer om Trump än EU som är vår viktigaste, utrikespolitiska plattform” Klockrent av utrikesminister @MariaStenergard i utrikespolitiska debatten i riksdagen tidigare idag 👊🏼 #säkpol 🇸🇪

[x @LiwingMagnus]

@maggiestromb @TorbjornNilsso @stjernkvistfoto Mycket bra!

[x @LiwingMagnus]

@DSuhonen Ja.

[x @LiwingMagnus]

Någon som har nycklarna till Karlshamns verket?

[x @LiwingMagnus]

@CarlOskar Bra där

[x @LiwingMagnus]

https://t.co/6x88PMr4w2

[Moderaterna @moderaterna]

Det ska inte löna sig att vara gängkriminell. Och lyxprylar ska inte locka in barn i kriminalitet.

Nu ger vi polisen de verktyg de har efterfrågat och behöver.🧵

[x @LiwingMagnus]

Vi vill att våra ungdomar ska respektera varandra, hålla en god ton, säga ok till att man kan tycka olika...och inte fara ut med okvädningsord till andra. Ska vi rekommendera en partiledardebatt i tv tycker ni?
Är våra "främsta" företrädare förebilder tycker ni?

[x @LiwingMagnus]

@TNordenskiold @aholmqvist Tomas, du pratar fortare än en tysk discjockey på 80-talet i podden! Lite långsammare vore bra!😀