Mats

[Carl-Oskar Bohlin @CarlOskar]

Sverige måste vinnas tillbaka från kränkthetskultur och dominansbeteende.

Det som inträffade förra måndagen när jag skulle ta mig hem från riksdagshuset handlar inte om mig, det handlar om Sverige.

Det handlar om hur den judiska minoritetens tillvaro sett ut ända sedan den 7:e oktober 2023, och tyvärr får man säga, även i delar dessförinnan. Det handlar om hur vanliga svenskar känner sig begränsade i det offentliga rummet, att man undviker platser eller för den delen drar sig för att säga ifrån när någon beter sig illa av rädsla för repressalier. Det handlar om hur antisociala dominansbeteenden fräter på vår samhällsgemenskap och öppenheten i samhället. Det handlar om en kränkthetskultur som har en mycket kort eskalationstrappa som förstör vårt samhälle.

Låt mig exemplifiera genom den händelse jag själv upplevde för en vecka sedan. I efterdyningarna av det som ägde rum har jag av såväl representanter för den gruppering som förföljde mig som av diverse debattörer på vänsterkanten fått klart för mig att det nog kanske ändå var mitt fel att det blev som det blev. Skälet till detta var att jag två timmar tidigare, när jag skulle gå in på det möte jag senare förföljdes hem ifrån hade stannat upp och tittat demonstranterna i ögonen och sett upprörd ut.

Det är helt korrekt att jag såg irriterad ut. Irriterad därför att jag blev kallad en massa okvädesord. Irriterad därför att Sveriges statsminister som gick ett stenkast framför mig behövde ha en mur av poliser runt sig för att säkert kunna ta sig fram längs riksgatan, den geografiska plats som symboliserar hjärtat av svensk demokrati. Men mindre uppmärksammat är också att jag uppvisade svensk självbehärskning. Det fanns inte en atom i min kropp som inte var irriterad och ville tala om exakt vad jag tyckte om det hänsynslösa beteendet, men jag valde att inte säga någonting. Jag bara skakade på huvudet som en tyst markering av vad jag tyckte.

Ändå räckte det för att dessa människor skulle anse det legitimt att därefter kliva över fler gränser i ett redan gränslöst beteende. Från deras perspektiv var bara det faktum att jag mötte dem med blicken ett kränkande genmäle. Jag borde istället från deras perspektiv ha slagit ner blicken och markerat någon form av underkastelse. Detta är en del av den kränkthetskultur som nu är en del av det offentliga rummet. Den finns i grupper som inte tvekar en sekund över att etablera en hotfull atmosfär med syfte att andra människor ska inordna sig i deras föredragna hierarki. Så snart de möts med vad de upplever som fel blick anser de sig ha rätt att ta nästa steg på eskalationstrappan.

Det krävs ingen större fantasi för att begripa att de kallar oss fascister, barnamördare och allt möjligt annat för att bereda väg för att kunna behandla oss med de medel de tycker vore rättfärdiga för den typen av personer. Retoriken är ett sätt att motivera den egna gränslösheten och de letar efter en ursäkt för att ta nästa steg. Min bedömning är att den självrättfärdighet vi ser bland dessa grupper snart nog kommer leda till att vi får se våldsyttringar mot dem som inte upplevs stötta saken. Faktum är att det redan har drabbat andra. Hela den underliggande premissen för deras synpunkter efter förra veckans händelse är att jag har mig själv att skylla. Den sortens logik rymmer ett snabbt sluttande plan.

Den svenska ryggradsreflexen blir då från vissa håll att försöka se hur det här nog ändå passar in i vårt samhälle. Vi svenskar är trots allt i grunden toleranta och vill gärna få det till att det bara handlar om utövande av fri- och rättigheter. Om vi tror att detta bara handlar om demonstrationsfrihet så har vi gjort oss själva en stor otjänst. Det handlar om något större än så, det handlar om vilka värderingar och vilken samhällsgemenskap vi vill att vårt land ska vila på.

Det svenska samhällets stora styrka har varit tilliten, men också att vi i grunden inte vill tränga oss på eller i onödan stöta oss med våra medmänniskor. Naturligtvis går det att ta otaliga exempel på hur enskilda individer eller mindre grupperingar som levt i Sverige i generationer på olika sätt har fallit ur ramen, men det har aldrig varit en del av vår majoritetskultur. En av vår majoritetskulturs styrkor har varit att den är just ickedominant. Det har byggt ett samhälle som många runt om i världen tittat med avund på. Vår majoritetskultur har inte i grunden varit konfrontativ eller eskalatorisk eller för den delen våldsbejakande. Den har har aldrig sökt konflikt för konfliktens skull och den tilltror den som vill nyttja våra fri- och rättigheter med goda intentioner. Därför blir inte sällan ryggmärgsreflexen inför att någon står och vrålar barnamördare åt folkvalda att det bara är ett uttryck för hur någon vill utnyttja sina demokratiska rättigheter. Kanske föranleder det till och med en uppföljande fråga från en hugad journalist om det ändå kanske inte är så att man i någon del är en barnamördare? Det sker inte nödvändigtvis med ont uppsåt, utan därför att det är så majoritetskulturen fungerar i Sverige.

Den svenska majoritetskulturens historiska styrka har tyvärr i tilltagande grad blivit dess svaghet när den nyttjas av människor som i grunden inte alls tilltror de värden som givit det svenska samhället dess svenska karaktär och egenskaper. Men det är inte längre som det alltid har varit i Sverige, därför att vi möter en kränkthetskultur som vill hitta minsta förevändning att eskalera det offentliga rummet till kaos. Det är helt uppenbart att det för vissa av dessa människor, bland annat de som följde efter mig, inte i första hand handlar om Gaza, utan om något annat. Samma gruppering som följde efter mig valde att demonstrera med precis samma typ av dominansbeteende utanför synagogan i Stockholm på Förintelsens minnesdag. Det gör man bara om man bryr sig mer om att försöka skrämma judar i Sverige än någonting annat.

Verktygslådan för att hantera detta är uppenbart inte i alla delar enkel. Vi vill inte riva sönder de institutioner och fundament som byggt vårt öppna samhälle. Samtidigt måste vi värna det mot krafter som inget hellre vill än att försätta det i kaos och elände. Av skäl som är lätt insedda, nämligen att jag inte tänker låta mig anklagas för att utforma politiska förslag i ett ärende som kopplar tillbaka till mig själv som person så tänker jag inte anföra debatten om de åtgärder som kan vara lämpliga.

Jag hoppas att vi en gång för alla börjar se det antisociala dominansbeteendet för vad det är, ett grundskott mot en majoritetskultur som måste värnas. Tillsammans måste vi förstå att om vi vill att Sverige ska bli mer som det Sverige vi allt oftare saknar så måste gränser dras. Vi måste sluta betrakta dessa åtgärder ur toleransens och öppenhetens allt för naiva lins. Sverige kan vinnas tillbaka.

[Mikael Nystrom @mikael_nystrom]

Restore and Repair – Don’t Build New After an Incident
@Truesec

https://www.truesec.comhub/blog/restore-and-repair-dont-build-new-after-an-incident

[Piers Morgan @piersmorgan]

Wokeism is dead.
Identity politics is dead.
Virtue-signalling is dead.
Trump’s massive win was a total repudiation of all the far-left’s ‘progressive’ (but actually regressive) crap.
Common sense will now return to a world that had gone nuts, and thank god for that.

[Henrik Jönsson @jonsson_henrik]

Så glädjande att nära 100000 har på mindre än ett dygn tagit del av den Trump-information som etablerade medier vägrat ta upp: https://t.co/yFIDxtfwrI

[Mats @Mahu78]

Tulsi for president 28! #TulsiGabbard

[Dana Pourkomeylian™ @Pourkomeylian]

Idag minns vi alla de oskyldiga som mördades av Hamas och de som fortfarande saknas. Vi fördömer de illa förklädda antisemitiska demonstrationer som på massakerns minnesdag hålls runt om i Sverige.

Vi erkänner utan förbehåll Israels rätt att existera. Denna dag och varje dag. 💙

[Carl-Oskar Bohlin @CarlOskar]

Historieglidningen mitt ibland oss

Det har gått ett år sedan oskyldiga föräldrar mördades inför åsynen av sina barn, eller brändes ihjäl för att de gömde sig för mördare med gevär,
eller torterades,
eller avrättades
eller bortfördes enbart för att de befann sig i sina hem
eller på en musikfestival.

Det har gått ett år sedan den största pogromen mot judar sedan Förintelsen.

Det saknas inte beskrivningar, dokumentation, vittnesmål eller videomaterial som oomtvistligt redogör för några av de mest vidriga former att kränka och förgöra det mänskliga livet som också går bortom den naturliga föreställningsvärlden.

Ändå är det som att detta vidriga terrordåd i det offentliga samtalet ibland knappt har ägt rum. Historien om vad det var håller redan på att spädas ut, relativiseras och till och med legitimeras. Hur ofta uppmärksammas i det svenska offentliga samtalet att 101 personer forfarande hålls som gisslan? Inte tillräckligt ofta är mitt svar på den frågan. Hur ofta beskrivs inte detta fruktansvärda terrordåd ungefär som om det bara var en ytterligare datapunkt i en lång och svårlöst konflikt? Allt för ofta om ni frågar mig. Det pågår en relativisering av denna händelse som sticker ut från andra jämförbara terrordåd och den sorgligt särskiljande faktorn är att det denna gång handlade om ett attentat riktat mot judar.

Hur många offentliga firanden har vi sett till stöd för terrordåden i Paris, Madrid, London, Köpenhamn eller Bryssel? Inte ens de mest hårdföra islamister skulle våga ägna sig åt det i västvärlden. Ändå sker det till stöd för terrordådet i Israel och svansen av människor som vill agera nyttiga idioter till och förstärka detta avgrundsmörker är tyvärr betydande.

Det handlar dock inte bara om de mest avskyvärda yttringarna, det handlar också om historieglidningen i det offentliga samtalet. Vi såg senast häromdagen hur DN beskrev terrordådet som ”årsdagen av konflikten som eskalerade den 7 oktober förra året”. Det är svårt att tänka sig hur man tydligare kan relativisera och diskontera ett terrordåd där över 1100 människor dödades på de mest utstuderade och fruktansvärda sätt man kan tänka sig. Texten ändrades sedan, men att det kunde beskrivas på detta sätt säger något om en blind fläck. Är den 11 september årsdagen av händelserna som ledde till kriget i Afghanistan? Eller är det åminnelsen av det värsta terrordådet i USA:s historia? Få skulle nog tveka i den delen åtminstone.

Ändå har det redan börjat ske i förhållande till den 7 oktober. Genom att släta över själva händelsen sker också något annat. Plötsligt uppfattas också beskrivningen av stora folkmassor som ger sig ut i ärendet att högtidlighålla eller snarare fira den 7 oktober av helt fel anledningar och fruktansvärda anledningar som mindre problematisk för vårt samhälle än de egentligen är. Något är fullständigt fel i vårt samhälle när grupper firar terrordåd, men för att vi ska vara kapabla att se den fulla vidden av det krävs till att börja med att vi minns det som ett terrordåd och inte något annat.

Detta är också vad den judiska minoriteten i Sverige upplever i kölvattnet av terrordåden den 7 oktober. Mer hot om våld än kanske någonsin tidigare. Hur vi, resten av samhället förhåller oss till detta spelar naturligtvis all roll. Genom att inte vika en millimeter från hågkomsten av vad som faktiskt skedde den 7 oktober har vi också möjlighet att hålla gränsen mot den moraliska avgrunden.

Därför är det som sägs och görs för att visa den judiska minoriteten sitt stöd denna dag av oerhörd betydelse för vilket framtida Sverige vi tänker acceptera. Och precis på samma sätt blir det som inte sägs också en indikator för var vi befinner oss. Detta borde inte vara en fråga med partiskiljande förtecken. Ändå har vi gång efter annan det senaste året fått se oförblommerad antisemitism och terroromantik yttras bland folkvalda företrädare och personer med inflytande i den offentliga diskussionen.

Helgen som gått har inte varit något undantag från den gatubild vi sett de senaste året, på demonstrationer har det skanderats antisemitiska troper samtidigt som fanor från bland annat Hizbollah synts bland demonstranter. Om dessa människor idag inte klarar av att yttra sitt förbehållslösa avståndstagande för den terror vi såg för ett år sedan är det en tystnad som i framtiden kommer deras tystnad att eka från fel sida av historien.

Idag är inte vilken dag som helst, precis som att kristallnatten eller Förintelsens minnesdag inte heller är det. Låt oss inte acceptera den historierevisionism som söker sudda ut minnet och konturerna av ett av de värsta terrordåden i modern tid. Låt oss minnas det för vad det var, ännu ett brutalt försök att tillintetgöra det judiska folket.

Am Israel Chai

[Magnus Ranstorp @MagnusRanstorp]

Irans ledare är inte aningslösa vildar.

Den iranska regimen eller ledarna för Hamas, Hizbollah, Huthirebellerna och Islamiska jihad lever sannerligen inte under kolonialismens förtryck.
De är förtryckarna, skriver ⁦@ghokmark⁩ https://t.co/QLy22AJW93

[Magnus Ranstorp @MagnusRanstorp]

Om Hizballah-Israel konflikt👇

Viktigt i svensk rapportering om Israels förmodade attack mot Hizballah med exploderande personsökare.

I maj 2000 drog IDF sig tillbaka från sin säkerhetszonen i södra Libanon. Jag vet för jag förmedlade budskap mellan Israel och Hizballah under flera år som föranledde tillbakadragandet. Med andra ord så ockuperar inte Israel libanesiskt territorium.

Däremot finns Irans ombud Hizballah i södra Libanon och har sedan 1982 använt kidnappningar av västerlänningar och självmordsattacker som vapen. Inte bara i Libanon utan också på många platser världen över från Buenos Aires till Burgas.

Libanesiska armén är för svag och UNIFIIL utan muskler eller förmåga, vilket inneburit att Hizballah blivit en väpnad stat i staten och byggt upp en raket- och missilarsenal på flera hundratusen. På libanesiskt territorium finns stationerad IRGC-QF, Irans islamiska revolutionsgarde ”Quds-styrkan” som ger djup militär- och stridstekniskt stöd till Hizballah.

Hizballah är 10-15 gånger starkare och mer sofistikerad än Hamas (som också fått omfattande militärt stöd av både Hizballah och IRGC-QF). Genom iranskt stöd byggde Hamas sin förmåga och omfattande arsenal och tunnelsystem under Gaza. Hizballahs kontakter till Hamas konsoliderades 1992 när Israel deporterade 415 Hamas och Palestinska islamiska jihad medlemmar till Marj Al-Zour. Hizballah, Iran och Hamas har idag gemensam kommandostruktur i södra förorterna i Beirut. Det är här i Dahiyeh jag träffat Hizballah- och Hamasledare genom åren då jag var den första västerländska forskaren som 1993 kartlagde Hizballah:s struktur och kontakt med IRGC-QF och Bashar al-Assads Syrien 🇸🇾. Sedan dess har jag följt och analyserat Hizballah-IDF:s krigföring i södra Libanon 🇱🇧 och terrorinfrastruktur med Iran 🇮🇷. I min kommande bok om Hamas kan ni läsa om kontakterna mellan Hamas, Hizballah och Iran genom åren.

Sedan 8 oktober har Hizballah avfyrat över 7,500 raketer, pansarvärnsrobotar och explosiva drönare mot civila och militära mål i norra Israel 🇮🇱 vilket lett till en evakuering av över 80,000 invånare i norra Israel. Det är för Israel en ohållbar säkerhetssituation. IDF har riktat omfattande flygangrepp i södra Libanon och andra platser för att neutralisera raketramper, vapendepåer och Hizballahs ledningscentraler. Bakom Hizballah står Iran som tillsammans attackerar Israel med målsättning att utrota staten Israel.

Israel vill inte ”ockupera” södra Libanon för att skapa en buffertzon från Hizballah attacker. Men sedan 7 oktober så fick deras försvarsdoktrin en rejäl törn. Nu håller IDF, Mossad och A’man på med riktade attacker mot Hizballah och IRGC-QF nyckelbefattningar för att försvaga deras kapacitet. Attacker mot IRGC-QF i Damaskus, dödandet av Hizballah terroristen Fuad Shukr (ansvarig tillsammans med Imad Mughniyeh för självmordsattackerna mot 🇺🇸marinkårskasernerna i oktober 1983 (241 föda) och sprängningarna i personsökare är en del av Israels svar på det hot som Hizballah utgör mot Israel. Man mobiliserar inför en eventuell markinsats för att skapa en buffertzon.

För Israel är attackerna ett skifte mot norr som flyttar fokus mot hotet från Hizballah och Iran. Jag var i Israel för exakt ett år sedan och lyssnade på Mossadchefen och IDF-chefen. De pratade om Iran, Hizballah och den ”motståndsaxeln” som formerats mot Israel, från Teheran, Houthis, shiamiliser i Irak till Syrien och Hizballah och Hamas.

De civila i Libanon lider från ekonomisk kris, en svag 🇱🇧 stat och att Hizballah etablerat en krigsstat inom staten med stöd av Iran - granne med Israel. Det är Hizballah med Iran och Hamas som skapat denna situation. Inte Israel. Och libanesiska/israeliska civilbefolkningen blir lidande.

Detta bör också återspeglas i svensk mediarapportering som bör ge en mer rättvisande bild vad denna konflikt militärt handlar om mellan Hizballah, Iran och Israel (inte om 🇵🇸). Att rättfärdiga och ge Hizballahs krigföring mot Israel en slags legitimitet blir helt missvisande.

[Henrik Jönsson @jonsson_henrik]

EU:s hot mot Musk är ett hot mot DIN yttrandefrihet: https://t.co/1C8pGmH1RX

[Elon Musk @elonmusk]

Inflation is caused by the Federal government spending more than it earns, because they just print more money to make up the difference.

To solve inflation, reduce wasteful government spending. Your tax dollars should be spent well, not poorly.

[Susanna Silfverskiöld @susannasilfver]

Har det här fått den uppmärksamhet det förtjänar verkligen?

Genomgång av @jonsson_henrik, som Magdalena Andersson fick stor kritik för när hon misstänkliggjorde, och ifrågasatte hans finansiering. Man kan ana varför.

[Gunnar Hökmark @ghokmark]

Socialdemokraterna underkänner nu inte bara den integrationspolitik man hört sedan 2015, de säger sig nu vilja föra en politik de tidigare fördömt som rasistisk och fascistisk, det är ett underkännande av både politik och moral,

[Henrik Jönsson @jonsson_henrik]

Våldsförnekarna har möjliggjort Sveriges våldskris.

[Johan Ingerö Alias 🇺🇦🇮🇱 @JohanIngero]

Rätt intressant. Första budgetöverskottet på drygt femton år, inflationen ner från 300 till elva procent. Räntan sjunker också. Kanske därför det inte rapporteras så mycket från Argentina längre?

https://t.co/HBtIG9093h

[Henrik Jönsson @jonsson_henrik]

Eurovision-hatet mot judar visar att Sverige inte längre är säkerhetsmässigt lämpligt för mångkulturella evenemang. Jag redovisar protesternas terrorkopplingar: https://t.co/Jrrolmdk3e

[Susanna Silfverskiöld @susannasilfver]

Nu har båda MP:s språkrör lovat att man inte kommer gå med på ny kärnkraft och att man planerar ingå i en regering tillsammans med S, C & V. Så här sa Magdalena Andersson själv som nyvald partiledare.

Vi kan inte låta det här sällskapet diktera svensk energipolitik igen. Okej?

[Henrik Jönsson @jonsson_henrik]

Ogenomtänkta klimatkrav hotar produktionen av livsförnödenheter - men inte ens miljöpartister kan äta utsläppsminskningar. Se videon om KLIMATKRAV-KRIS: https://t.co/ZzU2hHcli8

[Per Gudmundson @gudmundson_per]

Svenskarna är världens minst rasistiska och fördomsfulla folk. Skrämselpropagandan att svenskarna är på väg mot fascism är lika fånig som föreställningen att Sverige är genomsyrat av strukturellt förtryck.