@elisabethtr Jag trodde i min enfald att man ville göra verklighet av sina idéer när man engagerar sig politiskt. C är ett lågskatte, frihetsälskande, landsbygdsorientert parti, med stark ekonomisk lutning högerut. Hur ska det gå att genomföra utan att ge avkall?
@staffandopping Jag sjunger i kör och när det är något speciellt så har vi ofta egna mickar. Tror att det blir ett jämnare ljud. Jag tycker inte att körupplevelsen försämras.
@RichardHerrey I mitt hus har vi några gäster från Kalifornien som känner er, framför allt era föräldrar. Hoppas att de vågar ta kontakt, jag tipsade att höra av sig till dig. De är nu vid slottet och firar, sedan vidare mot Skansen🇸🇪!
Mina två cents:
Expressens granskning av Vänsterpartiets kandidater väcker en obekväm fråga. Hur kommer det sig att ett så stort antal personer med rötter i Mellanöstern återfinns bland dem som uttryckt stöd för Hamas, Hizbollah eller Houtherna m.m. ?
Det enkla svaret är inte att de är vänsterpartister. Det mer intressanta svaret handlar om identitet.
För många människor från Palestina, Libanon, Syrien eller Irak är konflikten med Israel inte en avlägsen utrikespolitisk fråga utan en del av familjens historia. Det är fullt begripligt. Men när en konflikt blir en del av den egna identiteten förändras också sättet man betraktar den på. Händelser som annars skulle bedömas med universella moraliska principer börjar i stället filtreras genom lojalitet.
Den utvecklingen har förstärkts av två parallella traditioner. Den ena är den politiska kultur som dominerat stora delar av Mellanöstern, där Israel i decennier framställts som den yttersta fienden. Den andra är den västerländska vänsterns antiimperialistiska världsbild, där palestinierna ofta fått rollen som de förtryckta och Israel rollen som förtryckaren.
När dessa två perspektiv möts uppstår ibland en märklig blindhet. Samma personer som med rätta fördömer övergrepp från stater kan relativisera eller ursäkta övergrepp när de begås av grupper som Hamas eller Hizbollah. Solidariteten blir selektiv. Principerna blir villkorade.
Problemet är inte att människor engagerar sig för palestiniernas sak. Tvärtom. Problemet uppstår när stödet för en sak övergår i sympati för rörelser som mördar civila, förtrycker oliktänkande och bekämpar de värden som den demokratiska vänstern säger sig försvara.
Den verkliga skiljelinjen går därför inte mellan Israelvänner och Palestinavänner. Den går mellan dem som tillämpar samma moraliska måttstock på alla och dem som gör undantag för sin egen sida.
@pgl031974 Ja, igår skulle vi ut och äta innan en konsert, men istället för en god middag med vin fick vi förbeställa maten som vi slängde i oss eftersom stan var igenkorkad av långsam trafik. Restaurangen gick miste om cirka halva notan och vi var stressade. Stan är på dekis.