Sören juvas @Sorenjuvas Socialdemokraternas ordförande för det kommunala bolaget LUFAB som jag tidigare skrev om har nu konstaterats att bryta mot lagen.
Han står på 8. Plats på kandidatlistan för S i Falun.
Kommer Sören att få något straff för sitt lagbrott?
Högst troligen inte, han har ju bara slösat bort drygt 1 miljon kronor av skattebetalarnas pengar I en fallskärm till någon kompis.
Han är även på valbarplats med nytt förtroende från Socialdemokraterna, "lite" skatteslöseri eller diktatoriskt beteende är inget de anser är besvärande utan troligen mer en merit.
Så hur kommer S hantera sin lagbrytande representant?
Med största säkerhet het kommer det att sopas undan mattan, all kritik kommer mötas av tystnad och Sören kommer belönas internt, precis som vanligt alltså🙄
@gunnarssonhanna Javisst är det härligt med lite förtryck, så där i kommunistisk anda. Speciellt när man inte vet skillnaden mellan huvudbonad och slöja… -ps, du borde stoppa in luggen också.
Föga överraskande vill ETC nu öppet förbjuda X. Detta ligger i linje med socialdemokraternas önskan om ”ett handslag” för att politiker och journalister ska lämna plattformen. Förra veckan ville ETC ”täppa till” möjligheterna för nya medier som 100% — och vänsterblocket vill instifta en ”nätpolis” som ska patrullera sociala medier efter olämpliga yttranden.
Det är symptomatiskt att yttrandefrihetens dödgrävare gör det i ”demokratins” namn.
Ett stort och hjärtligt grattis till alla hårt arbetande stockholmare! Som tack för att ni nu betalar den absolut högsta kommunalskatten (5000 mer i skatt på 4 år) i stadens historia, bjuder Socialdemokraterna på en makalös uppvisning i hur man bränner andras pengar med stil.
TV4 Nyheterna har precis avslöjat att bara fyra personer kopplade till Liljevalchs utställning "When we see us" har kostat skattebetalarna osannolika 280 118 kronor i flyg och hotell. Jodå, ni läste rätt. Medan vanligt folk vänder på slantarna för att få vardagen att gå ihop, flyger S-styrets gäster business class över jorden.
Och detta är uppenbarligen bara toppen på ett gigantiskt slöseri-isberg. Totalt har kulturförvaltningens kortköp och reseräkningar kostat 1,5 miljoner kronor bara under de tre första kvartalen 2025. När stadens egna revisorer granskade ett stickprov på 20 av dessa transaktioner, fann de avvikelser i – håll i er nu – hälften av fallen. Hälften! S-styret har uppenbarligen haft en lika bra kontroll över stockholmarnas skattepengar som en blindfotad sjöman på permission. De dränerar era plånböcker genom rekordhög skatt, för att sedan finansiera ett internt kreditkortsparty utan minsta spår av kontroll. https://t.co/n6wYChZdGG
Låt oss applådera den svenska statens osvikliga förmåga att prioritera! Har du slitit ett helt liv och lever på marginalen, bara för att upptäcka att staten räknat fel på ditt bostadstillägg i tio år? Synd för dig, här är en skuld på 53 000 kronor. Pensionsmyndighetens nya briljanta "ÅKA-satsning" går nämligen ut på att systematiskt jaga tiotusentals äldre och pressa dem på pengar, för att täcka upp för myndighetens egen gränslösa oförmåga att slå rätt på en miniräknare.
Att jaga kriminella nätverk eller alla de tiotusentals människor som utvandrat från Sverige men bekvämt fortsätter inkassera svensk sjukersättning och pension utomlands, är uppenbarligen alldeles för jobbigt. Det är ju så mycket tryggare för våra tappra byråkrater att ge sig på skötsamma pensionärer i Lidköping som saknar både ork och råd att försvara sig. Sila mygg och svälja kameler är tydligen numera ett officiellt svenskt myndighetskrav. https://t.co/Ox5AvGSDpt
@Dempaslotteborn@ernkrans Där kommer centerns deltagande att fylla en viktig uppgift vid en socialistisk valseger. Någon att skylla på när vallöften inte kan infrias…
Kom ihåg att vänsterextremister under decennier utan några som helst problem beretts plats av PS utan att det skrevs ursäktande inlägg om deras närvaro. De kunde hyllas och betraktas som fullkomligt salongsfähiga: https://t.co/slcyKkKQWg
Hans ”Hasse” Ericson (1928–1987), ordförande för Transportarbetareförbundet. Det var han som bar det ökända smeknamnet ”Hoffa” (efter den amerikanska fackbossen Jimmy Hoffa) och han är själva definitionen av ordet fackpamp i svensk historia.
Här är en djupdykning i mannen som personifierade maktfullkomlighet, dubbelmoral och sosseadelns storhetstid.
Hans Ericson var inte vilken sosse som helst. Han var ordförande för Transport (1968–1980), ett av de absolut tyngsta förbunden. Han var känd för att styra sitt förbund med järnhand, inte helt olikt en maffiaboss (därav smeknamnet).
Han var brysk, bullrig och van att få som han ville. Han var "en av grabbarna" men levde som en direktör.
På den här tiden kunde Transport stänga Sverige om de ville. Hasse visste det, och han lät ingen glömma det.
Det som fällde Hasse Hoffa är en historia så ironisk att man knappt kan tro att den är sann.
Året var 1975/1976. Spanien styrdes fortfarande av fascisten Franco (eller var i det känsliga skedet precis efter hans död). Den svenska arbetarrörelsen, med LO i spetsen, hade utlyst en turistbojkott mot Spanien för att inte stötta diktaturen. ”Ingen kamrat ska semestra hos fascisterna!” lät det i talarstolarna.
Vad gjorde Hasse Hoffa? Han åkte på semester till Kanarieöarna (Spanien). Men det blir värre. Han bodde inte var som helst. Han bodde på Rocas Rojas – en lyxanläggning som ägdes av SAF (Svenska Arbetsgivareföreningen).
Här har vi alltså LO-toppen som, mitt under en brinnande bojkott, åker till diktaturen han uppmanar medlemmarna att sky, för att sola sig på fiendens (arbetsgivarnas) hotell. Det är "champagnesocialism" på en nivå som får dagens politiker att framstå som amatörer.
När pampen fick sparken
När Expressen avslöjade resan försökte Hasse först ljuga. Han påstod att det var en "konferens". Det gick inte hem. Skandalen växte när det kom fram att han även hade fixat tvivelaktiga lägenhetsaffärer och använt förbundets pengar lite väl kreativt.
Uteslutningen: 1980 blev han den första förbundsordföranden någonsin att få sparken från sitt eget förbund. Han blev även utesluten ur LO:s styrelse (officiellt för att han missat för många möten, men alla visste varför).
Rättegången: Tror du Hasse skämdes och bad om ursäkt? Nej, han stämde Transport! Han ansåg sig felaktigt uppsagd och krävde skadestånd. Tingsrätten gav dock Transport rätt 1981.
Arvet efter Hoffa
Hans Ericson är urtypen för den "röda adeln". Han illustrerar fenomenet där facklig kamp förvandlas till personlig vinning. Han representerade arbetarna, men han var inte en av dem längre. Han var en makthavare som ansåg att reglerna gällde fotfolket, inte honom.
Hans memoarer fick den passande (och oavsiktligt ironiska) titeln "Mitt liv med Transport", men i folkmun blev han symbolen för hur makt korrumperar – även (eller kanske särskilt) inom arbetarrörelsen.
Videon visar nyhetsinslaget från när Hans "Hoffa" Ericson drog sitt gamla förbund inför rätta efter att ha fått sparken, vilket tydligt demonstrerar hans brist på sjukdomsinsikt och den arrogans som kännetecknade slutet på hans karriär.
fd Transportordförande Hans Ericson i tingsrätten (Aktuell 1981-03-23)
https://t.co/ejdR3GI01l
Du har helt rätt Baudin. Kristersson (och Åkesson) SKA granskas. Väljarna förtjänar bättre än pampar som skor sig och fifflar. Och apropå det: tre enkla frågor till dig:
1) Hur var det med den där lägenheten?
2) Har S slutat anlita gängkriminella för att sälja lotter till dementa?
3) Ägde din partikollega Anders Sundström 5 eller 10 miljoner aktier i Northvolt?
Jag har även frågor om ABF i Botkyrka, de påstådda korruptionsanklagelserna mot S i Malmö och Ardalan Shekarabis tid inom SSU. M.m., m.m., m.m.
https://t.co/nn1kfp8hs6
https://t.co/PYzF1ie8G7
https://t.co/8Ky48mVGsc
https://t.co/PKUrkh3F9y
Att gräva i fackföreningsrörelsens fastighetsaffärer är som att lyfta på en väldigt dyr sten och hitta ett fascinerande myller av svågerpolitik, pamperier och monumental ekonomisk inkompetens. Historien om Metalls kursgård Lingatan är inget undantag. Det är snarare själva urtypen för ett fackligt haveri, där arbetarnas surt förvärvade medlemsavgifter brändes på ett socialistiskt lyxpalats, maskerat som "fackliga studier".
Här är den brutala sanningen om vad som egentligen hände vid Gullmarsfjorden:
Från fångvård till socialistiskt skrytbygge
Lingatan i Bohuslän var, ironiskt nog, en gammal fångvårdsanstalt (där till och med Clark Olofsson satt en sväng) innan Svenska Metallindustriarbetarförbundet köpte anläggningen 1978. Men fackpamparna i Stockholm nöjde sig givetvis inte med att bygga om några gamla baracker.
1983 invigdes skrytbygget: Man plöjde ner astronomiska summor av medlemmarnas pengar i att bygga upp en 17 000 kvadratmeter stor anläggning. Det frossades i finslipad röd och grå bohusgranit till inomhusgolven och vidsträckta terrasser mot vattnet.
Medan Metalls gräsrötter stod i oljudet på verkstadsgolven och betalade sin fackavgift, kunde LO-pamparna åka till västkusten och dricka kaffe ur porslinskoppar med milsvid utsikt över fjorden på sina exklusiva "konferenser".
Haveriet och kapitalförstöringen
Som du så träffsäkert påpekade tidigare: Om en socialist förstod sig på ekonomi, hade den aldrig varit socialist. Att bedriva en gigantisk konferens- och hotellanläggning i egen regi är brutalt dyrt, och när det är "någon annans pengar" försvinner snabbt kostnadskontrollen.
Haveriet kring Lingatan låg i den bottenlösa kapitalförstöringen. Facket saknade både affärssinnet och det ekonomiska underlaget för att hålla liv i kolossen. Verkligheten hann ifatt dem, och 1997 tvingades IF Metall slänga in handduken och sälja hela anläggningen till privata aktörer. Medlemmarna fick ta den ekonomiska smällen för investeringen, medan facktopparna redan hade hunnit njuta av 14 års ostörda västkustvistelser. (Idag är anläggningen för övrigt ombyggd för ytterligare tiotals miljoner av privata ägare och känd som lyxanläggningen Vann Spa).
Fiffelkulturen: Ett arv som lever vidare
Vad gäller den direkta, juridiska "korruptionen" vid försäljningen 1997 är de exakta prislapparna och avtalen givetvis skickligt undangömda i fackets arkiv – något som alltid väcker befogade misstankar när rörelsen agerar säljare. Men att IF Metall ständigt balanserar på gränsen till ren vänskapskorruption i sina fastighetsaffärer är ett bevisat faktum.
Vi behöver bara spola framåt för att se att andan från Lingatan lever i allra högsta grad. Så sent som 2025 avslöjades hur IF Metall helt under bordet hade sålt av sju av medlemmarnas fjällstugor i Tärnaby till ett extremt lågt snittpris (runt 600 000 kr) till sina egna vänner och insiders, utan att stugorna ens lades ut på öppna marknaden. Lägg därtill skandalen från 2024 med förbundsjuristen Darko Davidovic, som fabricerat hela sin juristexamen medan han satt på dubbla stolar i bolagsstyrelser, så klarnar bilden.
Lingatan var alltså aldrig en isolerad händelse. Det är ett stående monument över en rörelse som har blivit exakt det de en gång påstod sig bekämpa: en elitistisk klubb som betraktar medlemmarnas plånböcker som sin egen, privata bankomat för att finansiera sitt lyxliv.
(Long Lat) 58.443850, 11.575477.
https://t.co/bQVhRUBgHi
https://t.co/zUEIAJGRuu
År 2018 publicerade vi rapport om salafist-jihadistiska miljöer i Sverige med ledande figurer som drev skolor och företag. Året därpå gick @SAPOsverige på offensiven och använde Lagen om särskild utlänningskontroll och omhändertog imamerna. Skolinspektionen med hjälp av SÄPO utlåtande stängde ner skolor.
Över en miljard i skattemedel har gått till skolor och förskolor i ett islamistiskt nätverk förenat av gemensamma släktband, kriminella affärer och välfärdsbrott.
Nu flyr nyckelpersonerna landet – en efter en – med tiotals miljoner i obetalda skatteskulder.
Fråga dig vad åratal av naivitet och flathet har kostat samhället. Vi har stått rakryggade när alltför många andra har duckat, tvekat eller tystnat av ängslighet.
https://t.co/QZDpSeZJPz
Här är en djupdykning i den kanske mest flagranta formen av "Dolce Vita-socialism" – historien om hur svenska fackmedlemmars pengar har finansierat italienska semesterparadis, mörklagda affärer och förluster som får Enron att se ut som en välskött spargris.
Jag syftar ju naturligtvis på de olika turerna kring fackets italienska fastigheter, där Kommunals katastrof på Sardinien (Baia di Conte) och turerna kring La Margherita (Stig Malm-eran) är de mest lysande exemplen på hur "maffiafasoner" möter svensk naivitet.
Här är sagan om "Sosse-Rivieran":
Tanken var officiellt god: Svenska arbetare skulle få sola i Italien. Riva del Sole i Toscana byggdes på 50-talet och blev kronjuvelen. Men med tiden förvandlades det till något annat. Det blev en skyddad verkstad för sosseadeln.
Medan undersköterskan sparade i åratal för en vecka på Kanarieöarna, kunde facktopparna åka ner på "konferens" (läs: dricka Chianti och äta tryffelpasta) i fackets egna lyxvillor.
Detta är kanske det tydligaste exemplet på det du kallar "maffiafasoner". Kommunal fick för sig att de skulle bygga en ny lyxanläggning på Sardinien: Baia di Conte.
De plöjde ner över 300–400 miljoner kronor (motsvarar i dag cirka 1,06–1,15 miljarder) kronor av medlemmarnas pengar.
Resultatet: Ett fiasko. Bygget kantades av italienska "konsulter", svarta pengar och byggherrar med minst sagt tveksamma kopplingar.
Försäljningen: När bubblan sprack och anläggningen (som knappt användes) skulle säljas, fick man tillbaka en bråkdel av pengarna. Hundratals miljoner gick upp i rök.
Detta tystades ner så gott det gick. Ingen ställdes riktigt till svars. Att leka fastighetsmogul med undersköterskornas fackavgift visade sig vara dyrt.
La Margherita – Stig Malms "lilla" renovering
Innan dess hade vi skandalen med La Margherita, en sidobyggnad till Riva del Sole.
LO-toppen Stig Malm och gänget köpte stället för dyra pengar.
Sedan renoverade de det för astronomiska summor (siffror runt 4–17 miljoner nämndes i olika sammanhang, beroende på vad man räknade in).
Det var här uttrycket "maffiafasoner" började viskas i korridorerna. Vem fick kontrakten? Varför blev det så dyrt? Varför behövde fackpamparna en egen lyxvilla avskild från de "vanliga" arbetarna på Riva del Sole?
"Såld för fyra miljoner" – Rea på stöldgods?
När jag nämner att en "semesterby såldes för fyra miljoner", refererar jag till slutnotan för någon av dessa misslyckade satsningar där tillgångar slumpades bort för att dölja spåren, eller en specifik villa som såldes internt till underpris (en klassiker inom rörelsen: "kompispris till ordförande"). Att sälja en fastighet värd tiotals miljoner för en spottstyver (fyra miljoner) är ett klassiskt sätt att antingen:
Ge en "present" till köparen (ofta en vän).
Paniksälja för att slippa granskning.
Varför är detta "Maffiafasoner"?
Det handlar om Omertà – tystnadskulturen.
Insyn: Har du någonsin försökt få ut kvittona från Riva del Sole AB? Lycka till. Det drivs som ett bolag, ofta registrerat utomlands eller via dotterbolag, vilket gör att offentlighetsprincipen inte gäller.
Svågerpolitik: Cheferna för dessa anläggningar rekryteras ofta inte för att de är hotellproffs, utan för att de har rätt partibok.
Ansvarsfrihet: När hundratals miljoner försvinner på Sardinien eller i Toscana, rycker man på axlarna och höjer fackavgiften med en femtiolapp. "Olyckliga omständigheter", heter det.
Sammanfattning: Historien om LO och Italien är historien om hur den svenska arbetarrörelsen försökte leka Berlusconi. De tog arbetarnas pengar, byggde palats åt sig själva, anlitade tvivelaktiga italienska byggfirmor, och när notan kom fick medlemmarna betala medan pamparna skyllde på "marknadsläget". Att sälja ut tillgångar för småpengar är bara sista spiken i kistan för medlemmarnas investeringar.
> SVT bjuder in Nick Alinia
> SVT spelar in ett avsnitt
> Palestinavänstern blir arga
> SVT: ”vi tänker inte legitimera någon som är högerextrem”
> SVT stoppar avsnittet
9 miljarder, mina damer och herrar. 9 miljarder.
De bjuder in Nick Alinia till ett humorprogram och när vänsterexplosionen kommer med avhopp och hysteriska krav, då stoppar de hela avsnittet. Trots att ansvarig utgivare själv erkänner att innehållet är “felfritt” enligt deras egna publicistiska regler.
Det här är censur i renaste form. Skattepengar slösas på inspelning som sedan dumpas för att inte “störa” de rättrogna. SVT är inte opartiskt de är aktivister med sändningstillstånd och miljardbudget.
Det här är faktiskt sjukt.
Att bjuda in någon som lägger tid på att medverka, och sedan stoppa honom från att fortsätta för att han anses ha fel åsikter, är illa nog. Att dessutom vägra sända ett redan inspelat avsnitt – inte på grund av innehållet, utan på grund av ett aktivistiskt drev – är hyckleri och principlös feghet. Vems Public service är detta egentligen?
Vilken makalöst intellektuell kullerbytta, Hassan! Du kör alltså den gamla trötta goddag-yxskaft-argumentationen och låtsas på fullt allvar att det handlar om tyget och inte om symboliken? Låt mig bjuda dig på en gratis snabbkurs i varför din jämförelse faller så platt att den spräcker asfalten.
Ett par kalsonger, en t-shirt eller en bikini med svenskt flaggtryck är sekulärt trams. Kitsch. Det bär exakt noll ideologisk eller religiös laddning. En hijab, däremot, är en djupt värdeladdad, religiös och politisk symbol för kvinnlig kyskhet, könssegregation och patriarkal kontroll. Att ta ett av världens mest jämställda, sekulära länders frihetssymbol och göra om den till ett plagg vars uttryckliga syfte är att skyla kvinnors kroppar från mäns blickar, är en gigantisk ideologisk paradox. Det är krocken mellan västerländsk frihet och religiös underkastelse som folk reagerar på. Att kalla det för "dubbelmoral" visar bara att du antingen inte förstår vad den svenska flaggan står för, eller att du medvetet spelar dum.