IT'S WORSE THAN YOU THINK.
So the EU just approved Chat Control 1.0
Despite a MAJORITY of the elected politicians voting AGAINST it.
314 voted no.
276 voted yes.
Because this vote was forced just before summer vacation, many politicians weren't there to vote.
And without an absolute majority of 361 no votes, the chat control passed by default.
And guess what?
The EU parliament already voted NO to this in March.
Yet another vote was forced now just before summer vacation and this time it passed because not enough MEPs was there to vote no this time.
This doesn't sound democratic.
Svenska medborgare [ska] skyddas mot censur av grundlagen.
Men, samtliga partier struntar i det och låter EU via sanktioner censurera samt organiserade aktörer.
Att inte skydda medborgarens grundlagsskyddade rättigheter är det svagaste av ledarskap.
Då brister förtroendet.
🇪🇺⚖️ The EU Council's own Legal Service confirms:
Mass #ChatControl is incompatible with fundamental rights!
🛑 Yet, this is exactly what they are trying with procedural trickery now.
❌ Stop the mass surveillance of millions!
👉 https://t.co/Axa6QXDTYA
💥 Act now!
„Die SMS sind verschwunden.“
„Die Handydaten wurden gelöscht.“
„Das war nicht meine Entscheidungsebene.“
Willkommen bei Ursula von der Leyen – der Politikerin, bei der immer genau dann Spuren verschwinden, wenn gerade untersucht wird.
2009: Als Familienministerin wollte sie bereits das Internet zensieren (Zugangserschwerungsgesetz). Netzaktivisten tauften sie „Zensursula“. Das Gesetz scheiterte – aber der Ruf blieb.
2015/16: Ihre Dissertation wies massive Plagiate auf. Die MHH beließ ihr trotzdem den Doktortitel. „Nicht meinen eigenen Ansprüchen genügend“, räumte sie später ein.
Als Verteidigungsministerin: Die große Berateraffäre. Hunderte Millionen ohne ordentliche Vergabe an McKinsey & Co. Untersuchungsausschuss: Schwere Verstöße. Ihre Diensthandys? Daten gelöscht. „Nicht meine Schuld“, sagte sie.
Als Kommissionspräsidentin: #Pfizergate. Persönliche SMS mit Pfizer-CEO über 35 Milliarden Euro Impfstoffe. Die Nachrichten? „Verschwunden“. EuG-Urteil Mai
2025: Die Kommission hat gegen Transparenzregeln verstoßen. Die NYT gewann.
Immer dasselbe Muster: Dokumente fehlen, Verantwortung liegt „darunter“. Und die Karriere geht weiter ohne Konsequenzen.
EU, ÖVERVAKNINGSSTATEN.
- EU övervakar dina meddelanden.
EU fortsätter att ta steg i en riktning som borde oroa varje människa som värnar frihet.
Historien har lärt oss att stater nästan aldrig avstår från nya övervakningsbefogenheter när de väl har införts. Tvärtom flyttas gränserna steg för steg, tills det som en gång sågs som otänkbart blivit det nya normala.
I dag röstade Europaparlamentet igenom en förlängning av den tillfälliga lagstiftning som kritiker kallar Chat Control 1.0. Det innebär att den rättsliga grunden för att frivilligt skanna privat digital kommunikation finns kvar.
Dina meddelanden är övervakade!
Det mest anmärkningsvärda är att fler ledamöter faktiskt röstade emot än för. Ändå gick förslaget igenom då det krävdes en absolut majoritet för att stoppa beslutet.
Tomas Tobé, Moderaterna, har varit en av de mest drivande förespråkarna för denna linje. Moderaterna och resten av EPP där KD också ingår med M, tycker det är toppenfint att läsa dina och dina barns meddelanden.
Sverige behöver en helt ny EU-linje i riksdagen och göra upp med denna EU-supermakts allt större begär och övervakningsiver. Redan för ett år sedan varnade jag i Riks kring det odemokratiska med Chat control.
Rösta bort detta DDR-skräp i september. Rösta på Medborgerlig Samling i september. Vi kommer göra jobbet.
Daniel Sonesson
Partiledare Medborgerlig Samling
#MED2026 #OmstartSverige
314 MEPs just voted AGAINST mass surveillance "Chat Control."
Only 276 voted for it. Yet it still passed.
More Members voted to kill the mass surveillance bill than to keep it and it became law anyway.
This is the EU’s version of “democracy” when it comes to destroying privacy civil liberties.
https://t.co/VqzLfK30qQ
Tomas Tobé (M) är drivande FÖR Chat Control 1 i Europaparlamentet.
Så här sa han INNAN EU-valet "Hederliga människor ska kunna känna sig trygga med att deras rätt till privatliv och personlig integritet värnas."
Omröstning i parlamentet i morgon torsdag.
https://t.co/eiz1zd3qJd
••• Idag antog Europaparlamentet en förlängning av Chat Control 1 – trots att en majoritet av ledamöterna röstade emot en sådan. •••
Som vi tidigare beskrivit är frågan om en förlängning av Chat Control 1 ett demokratiskt haveri. Genom att tänja på formalia har man nu genomfört en extraordinär tredje behandling under specialregler om en »brådskande procedur« i parlamentets arbetsordning (107.6).
Förmodligen är detta ovanliga förfarande formellt korrekt, men väldigt osnyggt.
Detta specialförfarande innebär att det krävs en majoritet (361) av det totala antalet ledamöter i Europaparlamentet (720) för att ändra eller säga nej till förslaget.
Det avgörande yrkandet gällde ett ändringsföslag om att avslå förlängningen. Det fick stöd av en klar majoritet av de röstande ledamöterna, 314 mot 276 – men föll ändå eftersom det inte nådde upp till 361 röster.
Således:
För avslag (Nej till CC1): 314 röster
Mot avslag (Ja till CC1): 276 röster
Avstod: 17 röster
Frånvarande: 113 ledamöter
Krav för att stoppa förslaget p.g.a. specialregler: 361 röster
Svenskarna tycks ha röstat så här…
Nej till förlängning: L+V+SD
Ja till en förlängning: M+KD+S+C
Avstod: MP
Trots att nej-sidan »vann« voteringen lyckades man alltså inte stoppa Chat Control 1.
Europaparlamentet har således tvingats rösta om och om igen, tills det röstar »rätt«. Och då endast genom att man trixar med formalia i en omröstning vid parlamentets sista session före sommaruppehållet, där man visste att många ledamöter skulle vara frånvarande. (Det går förstås inte att veta hur de skulle ha röstat, men de kan mycket väl ha avgjort saken.)
Dagens ljuspunkt är att parlamentet ändå lyckades få igenom ett tillägg som säger »Denna förordning är inte tillämplig på interpersonell kommunikation på vilken totalsträckskryptering tillämpas, har tillämpats eller kommer att tillämpas.«
Således får Chat Control 1 inte användas för att skanna totalsträckskrypterade meddelanden.
Alltid något. Tack alla som engagerat sig i motståndet mot förlängningen.
Så nu är det som det är med Chat Control 1. Detta undantag från EU:s ePrivacy-direktiv förlängs till april 2028. Nu måste vi fokusera på den permanenta lag som är tänkt att komma sedan, Chat Control 2. Som också handlar om att låta meddelandetjänster granska innehållet i medborgarnas elektroniska kommunikationer. Denna lagstiftning är nu föremål för trilogförhandlingar mellan EU:s institutioner – som enligt uppgift går trögt.
(Tillägg: Nu måste förvisso även ministerrådet godkänna att parlamentet beslutat att totalsträckskryptering inte får omfattas av Chat Control 1. Vilket inte borde vara något problem, då det inte ingick i förslaget. Men vem vet, det kanske blir en fjärde votering…)
Referenser och länkar i bloggposten som länkas i kommentarerna.
Europaparlamentet har idag beslutat att förlänga Chat Control 1 till april 2028. Tyvärr.
Dock antogs ett tillägg om att detta inte får gälla totalsträckskrypterade meddelanden.
Nu får vi fokusera på höstens kamp för att stoppa Chat Control 2.
Analys följer senare i eftermiddag.
Nu drar Almedalen igång. Är du där? Då finns det en fråga som jag skulle vilja att du ställer alla politiker du träffar:
»Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?«
Inte för att man nödvändigtvis kan hoppas på något tydligt svar. Mer för att få dem att börja tänka. Eller, som fransmännen säger »Att ställa en fråga är som att knacka på en dörr för att se om det är någon hemma.«
För inte skall väl politikerna komma undan med att rulla ut en aldrig tidigare skådad övervakningsstat och samtidigt gå igenom en valrörelse utan att behöva förklara sig?
Korrespondenshemligheten är en grundläggande juridisk doktrin som är inskriven i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna artikel 12[1], Europakonventionen artikel 8[2] samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna artikel 7[3]. #svpol#tv4#svt#svd#eu
••• Nu har ett specialutskott i Europaparlamentet givit grönt ljus för EU:s så kallade demokratisköld – trots varningar om att den kan komma att inskränka det fria ordet. •••
Under ledning av den svenske moderaten Tomas Tobé har Europaparlamentets specialutskott för en Europeisk Demokratisköld (EUDS) idag presenterat sin rapport om »utländsk informationsmanipulering och otillbörlig påverkan (FIMI), kritisk infrastruktur, digital resiliens och mediekompetens, civilt försvar och beredskap samt andra frågor«.
Rapporten bygger på premissen att Europas demokratier utsätts för desinformation, utländsk påverkan, cyberattacker, hybridkrigföring samt manipulation av val och samhällsdebatt.
Bland annat vill man se hårdare tillämpning av EU:s Digital Services Act (DSA), större insyn i sociala mediers algoritmer och bättre möjligheter för myndigheter och forskare att analysera informationsflöden.
Utskottet vill även inrätta ett »European Centre for Democratic Resilience«. Detta skall samordna forskning, underrättelser, analys samt motåtgärder mot desinformation och utländsk påverkan. Vill man vara raljant ligger ordet »sanningsministerium« nära till hands.
Rapporten antogs i utskottet med 20 röster för, 9 emot och 2 nedlagda. Nästa steg är behandling i parlamentets plenum senare i år. Därefter följer trilogförhandlingar med EU:s ministerråd och EU-kommissionen.
Visst, det finns illvilliga krafter som vill skada oss, destabilisera vårt samhälle och påverka samhällsdebatten. Inte minst gäller det länder som Ryssland, Belarus, Kina och Iran. Men samtidigt höjs röster som varnar för att EUDS kan komma att drabba helt legitim opinionsbildning som inte faller EU i smaken.
Balansgången mellan att skydda demokratin och att begränsa yttrandefriheten är kärnan i denna kritik. En central fråga är vem som avgör när legitim opinionsbildning övergår i »påverkan« och utifrån vilken måttstock.
Amerikanska Heritage Foundation varnar för att EU-institutioner kan komma att använda regelverket för att isolera sig från legitim politisk kritik. Risken är att obekväma åsikter, politisk opposition eller kritik mot EU:s politik stämplas som »utländsk desinformation« eller »informationsmanipulation«, vilket i förlängningen kan tysta legitima inhemska röster.
Organisationer som Future of Free Speech betonar att när teknikjättar hotas av enorma böter om de inte agerar snabbt, väljer de ofta att »övermoderera«. Det innebär att även helt lagligt och legitimt innehåll plockas bort för säkerhets skull.
Franska Jacques Delors Centre med flera pekar på att initiativet lägger ett oproportionerligt stort fokus på just externa hot och desinformation. Detta riskerar att dölja det faktum att mycket av den politiska polariseringen i Europa har inhemska, strukturella orsaker. Genom att reducera systemkritik till att handla om att medborgare blivit »vilseledda« av yttre makter riskerar man att alienera väljargrupper och öka polariseringen, snarare än att skydda demokratin.
Medan Europaparlamentets specialutskott betonar att skölden skall skydda mediefriheten och rätten att fritt forma åsikter, är juridiska experter oroliga för att verktygen – kontroll av algoritmer, faktagranskningsnätverk och påtryckningar mot plattformar – i praktiken lätt kan slå över och begränsa det fria ordet om de inte omgärdas av extremt starka garantier för rättssäkerhet och yttrandefrihet.
Ett problem i sammanhanget är att begrepp som desinformation, misinformation, informationsmanipulation, FIMI, skadliga narrativ och demokratiska risker saknar skarpa juridiska gränser.
Mycket av det som diskuteras inom Democracy Shield handlar inte om lögner utan snarare om vilka berättelser som sprids, vilka frågor som lyfts, vilka ämnen som förstärks och vilka samhällsproblem som diskuteras. Där blir gränsen mellan påverkan och opinionsbildning oklar. Det kan till exempel gälla kritik mot migrationspolitik, klimatpolitik, vaccinationspolitik, säkerhetspolitik eller EU-kritik.
I sammanhanget kan nämnas att historien visar att staten ibland har fel. Under COVID stämplades länge teorin om ett labb-läckage som desinformation. Diskussioner om vaccinens begränsningar och lockdown modererades hårt. Senare visade sig flera av dessa frågor vara legitima att diskutera. Samma sak gäller till exempel Irakkriget, NSA-avslöjandena och många korruptionsskandaler.
Ett återkommande tema i EU:s dokument om FIMI är fokus på narrativ. Det innebär att man inte bara tittar på enskilda falska påståenden utan även på bredare berättelser. Där uppstår en risk. Om staten börjar identifiera och motverka vissa narrativ hamnar man snabbt nära att bedöma vilka politiska uppfattningar som är önskvärda. Det är känsligt. En liberal demokrati brukar utgå från att staten inte skall avgöra vilka politiska berättelser som är rätt.
Till detta skall läggas risken för ändamålsglidning.
Kärnan i den liberala kritiken är egentligen ganska enkel. Demokratin skyddas inte främst genom att filtrera bort felaktiga idéer. Istället skyddas den genom att människor även får ta del av kontroversiella idéer och själva bedöma dem.
Ur det perspektivet är frågan inte om EU:s Democracy Shield har goda intentioner. Frågan är snarare om de verktyg som byggs för att bekämpa informationspåverkan samtidigt ger institutioner och makthavare makt att påverka eller begränsa den legitima politiska debatten.
(Länkar och resurser i bloggposten i kommentarerna.)