Don't confuse my lack of caring with lack of understanding. And when I care, I might not understand. Anyway, feelings are not facts but I feel I am right.
Medierna måste sluta beskriva Amnesty som en neutral människorättsorganisation. Det är dags att behandla organisationen som andra extrema ytterkantsrörelser och ge läsarna/lyssnarna den kontext de behöver.
Tror du att jag skulle vara trygg om jag sökte vård hos en läkare som anser att sionism är världens största cancer och hyllar Hamas? Jag är sionist. Rätt välkänd för de som bryr sig om sådant. Hur läkare behandlar cancer vet du säkert. Johan Romin skriver i tidningen fokus att:
“Det pro-palestinska Instagram-konto där barnläkaren figurerar innehåller också flera hätska angrepp mot profiler som uttryckt stöd för Israel – däribland komikern och debattören Aron Flam, samt Judiska centralrådets ordförande Aron Verständig.”
Så nej, jag känner mig inte helt trygg med att Karolinskas information till sina anställda om att de inte ska stötta terrorister och högljutt skrika att de vill ha folkmord på judar iförda arbetskläder räcker.
Dr. Zeinab bor dessutom med sin pappa. Den ökände svensk-algeriske journalisten Yahya Abouzakaria. Med över 200 000 följare på sitt konto på X.
Så här låter han:
“Jag upprepar, jag är Yahya Abu Zakariya. Man kanske säger att jag ropade på fel plats, men jag uppmanar den algeriska ungdomen: om de en dag kan kolonisera Frankrike, så ska de kolonisera det och vi stannar kvar där i 132 år.”
Se hela avsnittet på YouTube. Länk i kommentarsfältet eller bion på instagram
Mengele was also technically a “German doctor.” But more importantly, he was a Nazi officer. I’m sure Abu Safiya went to med school. He’s also a Hamas officer.
https://t.co/A6Xo3KqK5w ”Det handlar således inte om isolerade incidenter. Skandalen på Karolinska är resultatet av en lång rad små eftergifter där gränserna successivt flyttats. Varje enskild eftergift har motiverats som obetydlig. Tillsammans har de förändrat normen. Och summan av tusen och en ursäkter blir slutligen kapitulation.
I fallet med sjukhuset handlar det därtill om att de stetoskopbeklädda aktivisterna medvetet snyltat på vårdens auktoritet och att de i förlängningen avkräver såväl arbetskamrater som patienter lojalitet gentemot den egna saken. Det är nämligen inte svårt att föreställa sig vad konsekvenserna blir för den som motsätter sig att reduceras till rekvisita i detta moraliskt bankrutta skådespel. Kännbara och obehagliga - vilket är hela poängen.
/…/ När politiker, jag själv inkluderad, akademiker och journalister attackerats och hotats av Palestinaaktivister har gränserna för vad som kan tolereras sedan länge passerats. Men responsen har knappast varit resolut, tvärtom finns starka krafter som försökt framställa det som att det handlat om tillfälligheter, några rötägg här och där, vilket skymt sikten för den systematik som utgör kärnan.
Ser vi tillbaka på de gångna åren är det uppenbart att vi inte hade hamnat här om vi hade kväst utvecklingen från start: När en grupp antisemiter skanderade utanför synagogan på Förintelsens minnesdag i januari år 2024, när israeliska flaggor brändes i Malmö, när politiska möten fick avbrytas och valstugor stängas under Europavalrörelsen, när campusområden ockuperades och tältläger sattes upp i våra universitetsstäder, när attacker genomfördes mot israeliska företag, den israeliska ambassaden tvingades hålla stängt, när Bokmässan och Eurovision förvandlades till arenor för antisemitisk mobilisering.
Den som tror att ovanstående inte hänger ihop, att det inte finns en medveten strategi som syftar till att med antisocialt dominansbeteende erövra det offentliga rummet, bör tänka ett varv till. Syftet här, liksom i resten av Väst, är att göra det offentliga rummet till en plats där motståndare tystnar, där institutioner böjer sig och där människor vänjer sig vid det som för bara några år sedan hade betraktats som fullständigt oacceptabelt.
Det är den normaliseringen som utgör det verkliga hotet. Inte bara mot Sveriges judar, utan mot själva idén om ett öppet samhälle där offentliga institutioner förblir politiskt neutrala och där medborgare kan lita på att de bemöts som just medborgare – inte som representanter för en identitet eller ett ursprung.
Det är därför detta inte handlar om Israel eller Mellanöstern. Det handlar om Sverige och om svenskarna. Om vilket samhälle vi tänker lämna efter oss. Om offentliga institutioner ska vara lojala mot lagen eller mot aktivismen. Och om judar, som levt i Sverige i generationer, ska kunna leva öppet utan att behöva göra ständiga riskbedömningar.”
Det är hög tid att regionen säger upp avtalet med det antisemitiska vårdbolaget Meliva.
Först avskedar de en läkare enbart för han är jude.
Sen gör personalen antisemitiska manifestationer med arbetskläder utanför Karolinska.
Islamister som infiltrerat alla samhällets delar äter på samhällskroppen som en cancer.
https://t.co/0rbWO7aOva
Tre barnläkare från samma arbetsplats hos det stora vårdföretaget Meliva som ägnar sig åt politisk propaganda på sin arbetsplats.
Läs min granskning i Fokus!
https://t.co/chtJcp1XZh
Några saker är intressanta. Kvartal har uppmärksammat nyheten som jag skrivit om senaste dagarna om barnläkarna som i läkarkläder deltog i Palestina-demonstrationer, samt protesterna från andra läkare mot detta. Inga andra medier har uppmärksammat det. Trots att en minister har uttalat sig om det.
Det är också väldigt tyst från svensk vänster. Trots att detta rör ett privat vårdföretag med en omsättning på över en halv miljard, inga protester mot "vinster i välfärden" osv. Jag bara noterar det.
Talla Alkurdi (S) som är den politiskt ansvariga för hälso- och sjukvården i Region Stockholm har inte uttalat sig om hatdemonstrationen vid KS.
Hon är hälso- och sjukvårdsregionråd och ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden, som har det övergripande ansvaret för sjukhus, specialiserad vård och liknande i regionen. Hennes roll inkluderar bland annat styrning av Karolinska, andra sjukhus och vårdavtal med privata utförare som Meliva.
Tystnaden från de styrande i Stockholm kring den avskyvärda demonstrationen utanför Karolinska är en skam, ett hån mot stadens judar. Vad vidtar ni för åtgärder för att säkerställa att alla känner sig trygga i mötet med vården?
Karolinska blåljuger
"Karolinska Universitetssjukhuset är inte markägare för trottoaren eller området utanför huvudentrén i Solna. Det klassas som en offentlig plats och därför skickade polisen ingen remiss till sjukhuset innan tillståndet utfärdades. Sjukhuset har alltså inte haft något inflytande över tillståndet för manifestationen."
Demonstrationen ägde inte rum på trottoaren utanför, den ägde rum *i* huvudentrén. Vilken framgår av mängder av bilder och videoupptagningar. Så: Antingen hade den inte tillstånd, eller så hade ledningen gett tillstånd.
Hade den inte tillstånd via sjukhusledningen skulle de framkommenderade ordningsvakterna och poliserna avlägsnat dem.
Vad gäller de anställda vid Karolinska och andra vårdinrättningar är det gravt genant att inte samtliga stängts av utan lön i väntan på sparken.
Eftersom detta inte kommer att ske är det av vikt att sprida storyn internationellt, så att inte judar eller icke-antisemitiska forskare av misstag söker sig till Karolinska.
Exakt hur lösningen ska se ut för exempelvis judiska cancerpatienter måste förstås regionen snabbt ta fram en lösning för.
Fokus rapporterar att barnläkaren som demonstrerade utanför Karolinska är anställd av det privata vårdföretaget Meliva. Melivas svar är att läkaren inte bar företagets egna arbetskläder och att personalärenden ”hanteras internt”. Det är ett häpnadsväckande försök att avgränsa det egna ansvaret. Frågan är inte vilken logotyp som satt på kläderna, utan att en av företagets läkare använde sin yrkesroll och vårdens auktoritet för politisk aktivism.
När patienter och allmänheten förlorar förtroendet för vården räcker det inte att hänvisa till interna processer. Ett privat vårdföretag som bedriver offentligt finansierad vård kan inte ducka sitt arbetsgivaransvar. Från Fokus artikel:
Barnläkare i vårdkläder deltog i Palestinaaktion
Flera patienter och anhöriga riktar nu hård kritik efter den uppmärksammade Palestinademonstrationen utanför Karolinska universitetssjukhuset. Fokus kan nu avslöja att en av de läkare som deltog i aktionen, och som hade Region Stockholms arbetskläder på sig, arbetar som barnläkare på en privat vårdcentral i Stockholm.
– När jag förstod att det var samma läkare som vårdat mitt barn tidigare på dagen frös jag till is. Jag tycker att detta är vedervärdigt. Aldrig mer att vi träffar henne, säger en förälder till ett sjukt barn som läkaren vårdat samma dag som demonstrationen ägde rum.
Palestinademonstrationen utanför Karolinska universitetssjukhuset den 1 juli har fått stor uppmärksamhet och kritik, inte minst eftersom flera vårdanställda deltog i aktionen iklädda vårdens arbetskläder.
En av dem är en kvinnlig barnläkare i 30-årsåldern som är anställd vid en vårdcentral i Stockholmsområdet, som tillhör det privata vårdföretaget Meliva. Samma dag som demonstrationen ägde rum besökte en familj från Stockholm mottagningen där sonen nyligen fått diagnos om en kronisk sjukdom.
– Vi hade aldrig träffat henne tidigare. Samma kväll såg jag klippen från demonstrationen och frös till. Jag visade dem för min fru, som reagerade på samma sätt. Det kändes olustigt att ha en läkare för sitt barn som är aktivist. Än värre att hon åkte direkt från vårt besök till Karolinska sjukhuset för aktionen. Vi hade aldrig träffat henne tidigare, men aldrig mer att vi träffar henne igen, säger pappan till Fokus.
Bar inte vårdföretagets kläder
Meliva är ett vårdföretag som tillhör den finska vårdjätten Mehiläinen. Meliva är relativt nytt på den svenska vårdmarknaden men har vårdcentraler på flera håll i landet. Företaget omsätter över en halv miljard kronor.
Barnläkaren, som arbetar på en av Melivas vårdcentraler i Stockholmsområdet, är mycket aktiv på sociala medier i Palestinafrågan. Videor på sociala medieplattformar visar hur kvinnan, klädd i läkarkläder, bedriver politisk opinion mot Israel. Av materialet att döma ser det ut att vara inspelat på en arbetsplats.
Linn Christiernin, som är Melivas kommunikationsansvariga, skriver i ett mejl till Fokus att frågor som rör anställda hanteras internt. Hon skriver också att barnläkaren inte har Melivas arbetskläder på sig. Inte heller var det Melivas läkarkläder som den anställda bar vid demonstrationen utanför Karolinska, menar hon.
https://t.co/k3f0RsSu59
Ska ett parti som "hatar polisen" få inflytande över kriminalpolitiken? Ska ett parti som vill att Sverige lämnar Nato få vara med och forma säkerhetspolitiken i ett läge där Europa står inför sitt allvarligaste säkerhetsläge på decennier? Ska ett parti som gång på gång tvingats hantera skandaler kring extremism, terrorförsvar och antisemitism ges inflytande över utrikespolitiken?
Det här är inga perifera frågor. De handlar om statens kärnuppgifter: lag och ordning, nationell säkerhet och Sveriges ställning i världen. Därför borde de också stå i centrum för valrörelsen.
Om läkare, lärare, poliser, militärer o andra offentliganställda inte kan hålla isär sina officiella roller som representant för samhället från sina politiska åsikter bör de omplaceras. Och ingen bör få delta i manifestationer iförd uniform el liknande. En självklarhet!
Lek med tanken att Moderater i Sveriges tredje största stad skrikit ”Hela Malmö hatar socialsekreterare” samma vecka som en socialsekreterare blivit ihjälslagen på gatan några mil därifrån. Jag tror vi hade sett ett extrainsatt Agenda, DN hade gått upp i stabsläge och SR hade sänt live från Köpenhamn. Kopplingen (inte nödvändigtvis korrekt) hade uppfattats som så uppenbar mellan händelserna att den inte ens hade behövt nämnas. I veckor hade det diskuterats om Ulf Kristersson kan sitta kvar. Nu händer inget av det här.
Så ser medias maktvridning ut.