@VirkKashif Kashif du fäktas mot väderkvarnar. Samtidigt som dina ”allierade” vässar sina knivar i tv-soffan, emot dig. Du för en meningslös kamp emot att förtrycka kvinnor
Ida, kasta inte sten i glashus. Vi vet att det här bara är början. Vänsterpartiets ledning som du är en del av, har gång på gång visat en oförmåga, eller ovilja att rensa ut judehatet ur det egna partiet. Idag skulle jag vara lite ödmjuk om jag satt i din position som vice partiledare!
Det som gör mig mest illa berörd är inte bara vad enskilda V-kandidater enligt Expressen har skrivit, delat eller uttryckt. Det är att V:s instinkt är att ducka, minimera och gå vidare. Gunnar Strömmers och Parisa Liljestrands förslag om vitbok är verkligen på sin plats.
Kom ihåg att vänsterextremister under decennier utan några som helst problem beretts plats av PS utan att det skrevs ursäktande inlägg om deras närvaro. De kunde hyllas och betraktas som fullkomligt salongsfähiga: https://t.co/slcyKkKQWg
Jag tycker @DSuhonen är ett välkommet inslag i det politiska samtalet. Bland annat för att han är rolig. Men när man försöker vara rolig kan det ibland landa fel. Så även för mig. Jag markerade denna gång emot Suhonen misslyckade skämt. Nästa gång är det jag. Markera då.
Löjeväckande försök av @dadgostarnooshi att bagatellisera problemet. Det handlar inte bara om några enstaka lokalpolitiker som spårat ur. Frågan har återkommande nått långt högre upp i partiet och har diskuterats i åratal.
Redan på 2010-talet fanns exempel på företrädare på betydligt högre politisk nivå som uttryckte stöd för eller samröre med extrema palestinska grupper. Att beskriva detta som en “handfull lokalpolitiker” är därför en historielös omskrivning av ett problem som gång på gång återkommit inom Vänsterpartiet.
Det verkliga problemet är inte att några få personer avslöjats – utan att samma mönster fortsätter att dyka upp, år efter år. https://t.co/AbD8KCXrON
Lögnerna.
Visselblåsaren råkar vara exakt den marxistiska vilde som S-regeringen stöttade sig på senast:
”Dadgostar är en hycklare som låtsas att hon inget visste. Jag, som redan för tio år sedan varnade partiledningen, vet att hon inte talar sanning.”
https://t.co/NnXLtMluRj
”Folket såg en konflikt.
Det kulturella etablissemanget såg ett fel hos folket.
Och politikerna följde etablissemanget.”
Skrivet av den eminente @OmarMakram på hans Substack ”Öster om förnuftet”. Vem kommer att köpa upp hans klarsynta betraktelser?
Nooshi Dadgostar är en hycklare som låtsas att hon inget visste. Jag, som redan för tio år sedan varnade partiledningen, vet att hon inte talar sanning, skriver den tidigare V-ledamoten Amineh Kakabaveh. https://t.co/4JOosZNgbI
Detta är de 25 värsta av ett hundratal vi har hittat. Inte en handfull. Många av dem är kvar på vallistorna för riksdagen, län och kommun.
Nooshi säger att hon är tacksam för @Expressen granskning. Då hoppas jag att hon kan ställa upp på intervju med oss.
https://t.co/4CHHAh0ZeZ
Här är 25 vänsterpartister som förnekar Förintelsen, sprider hat och antisemitism, firar terrordåd och hyllar Irans och Ryssland ledare – men ändå fått platser på partiets vallistor.
https://t.co/7Do5N8FRTI
Den förmyndande demokratin
Det här handlar inte om Agnes Wold egentligen. Och det handlar inte ens främst om transfrågan. Det handlar om vad som händer när folkopinionen krockar med det kulturella etablissemangets normsystem – och om hur snabbt den politiska klassen då börjar tala etablissemangets språk snarare än folkets.
Då börjar översättningsmaskinen arbeta.
Tvekan blir okunskap. Gränssättning blir hat. Invändningar blir desinformation.
Folkets reaktion blir inte demokratisk information. Den blir ett problem för makten att korrigera.
Samma mönster syntes i invandringsfrågan.
Under årtionden såg stora delar av befolkningen friktionen långt innan den politiska klassen erkände den. Otryggheten. Parallellsamhällena. Värdekonflikten som följde med hederskultur, islamism, klaner och gängvåld.
Men den politiska klassen lyssnade inte främst på folket. Den lyssnade på det kulturella etablissemanget som redan hade bestämt hur frågan fick förstås.
Där blev migrationen inte problemet. Retoriken blev problemet.
Där blev parallellsamhällena inte problemet. Problemet blev att någon vågade säga att de fanns. Där blev islamismen, hederskulturen och gängkriminaliteten inte bevis på ett politiskt haveri. Svenskarnas reaktion blev bevis på främlingsfientlighet.
Folket såg en konflikt.
Det kulturella etablissemanget såg ett fel hos folket.
Och politikerna följde etablissemanget.
Läs hela texten på Öster om förnuftet. (Länk i min profil)