När jag på 1980-talet spelade fotboll i Frankrike var det nytt att landet var ett världslag. Under 50-, 60- och 70-talen vann de ingenting (dock brons 1958), och oftast kvalificerade de sig inte ens till mästerskapen. Så om vi ser på hela historien är de inte så givna favoriter.
Jag jobbar visserligen inte med partipolitik, men ändå på något sätt med politik. När jag ser valrörelsen vill jag dock främst gå och gömma mig under en sten och hålla för öronen av sekundärskam.
När jag går in på den franska sporttidningen L'Équipe, som är en av landets största tidningar, hittar jag ingenting om Sverige. Det är som att hela landet tar segern för given.
@strandhall Pga den intellektuella hederligheten är borta, pga idén att det egna partiet självklart har rätt trots att man för fem-tio år sedan med emfas tyckte tvärtom, pga halvsanningar, pga olidligt tonfall, pga retorik går före substans, pga brist på ideologisk stringens.
@hyfsatliberal Jag med. Så in i bomben. Och det kommer förmodligen att bli storstryk. Men vi får inte ge dem den känslan, utan vi måste skapa oro som sedan kan bli till frustration som sedan kan leda till svensk seger.
Jag tycker vi borde bry oss mindre om Storbritannien och mer om länder vi är i en politisk union med, som Frankrike och Tyskland. UK är ett basket case, trots språket, populärkulturen och fotbollen. Dessutom pratar merparten av befolkningen en obegriplig rotvälska.
Idag går @JohanssonHeino, @segerfeldt och jag i mål med ett långt poddprojekt, där vi diskuterat oss igenom alla partiprogram genom historien. Det sista avsnittet handlar om MP Bonusavsnitt förhoppningsvis i höst. Länk till övriga avsnitt följer i tråd.
https://t.co/g5eIvV5G9v