📢 VARFÖR DRIVS MAN TILL ATT BLI VÄNSTEREXTREMIST 🚨
Politisk vänsterextremism handlar inte om politik i första hand, utan om olösta inre konflikter och psykologiska behov.
Många som söker sig till extrema rörelser har burit på en känsla av att vara osedd, maktlös eller emotionellt skadad av ngt trauma i barndomen, och vänsterextremismen erbjuder en emotionell genväg. I stället för att lösa eller möta sina problem (t.ex. mobbning, förnedring, barndomstrauma eller låg självkänsla), så kanaliserar man det genom en yttre kamp – mot systemet, mot makten, mot "de andra". Det blir en identitet: nu är jag någon som slåss för rättvisa. 🚨
Att bli "hjälte" i en rörelse är då inte bara en moralisk ambition, utan en psykologisk kompensation – man går från att vara den lilla, sårade, till att bli en del av något större, där man får erkännande, syfte och kanske till och med makt. 👑 Många som bär på något olöst hittar också en plats att få utlopp för sina aggressioner i dessa grupper där det "goda våldet" är accepterat.
Människor i vänsterextrema rörelser rationaliserar ofta våld, trots att deras ideologi i grunden kan handla om fred, rättvisa eller frihet. Det psykologiska knepet som används kallas ofta för moraliskt undantagstänkande (moraliskt frikopplande).
Ändamålet helgar medlen. Om målet är tillräckligt "gott" (t.ex. rädda planeten, befria ett folk, stoppa fascism), så börjar man se våld eller hot som nödvändiga medel. Det blir inte bara tillåtet utan det upplevs som moraliskt försvarbart.
Omvänd offer- och förtryckarroll. Man ser sig själv som ett offer för ett större system. Det legitimerar ett aggressivt motstånd, eftersom man inte uppfattar sig som förövare, snarare som den som försvarar sig.
När människor går in i rörelser som t.ex. Palestinarörelsen drivs de ofta av starka känslor. ilska över orättvisor, sorg över mänskligt lidande, en önskan att vara på "de godas sida". Men eftersom det handlar om känslohantering snarare än ideologi kan man samtidigt försvara kvinnors rättigheter hemma, men supporta islamism, där kvinnor är kraftigt förtryckta.
Man kan vara mot rasism, men uttrycka hat mot vissa grupper (judar, israeler, västvärlden). Stå för fred, men acceptera våld så länge det "kommer från rätt håll".
Det är alltså inte logiskt hyckleri i första hand, utan ett slags psykologisk blindhet. När känslor som ilska, identitet, och grupptillhörighet tar över, trycks motstridigheter undan för det stör den moraliska berättelsen individen håller fast vid.
När man väl är en del av en rörelse som ger ens liv mening, tillhörighet och moralisk riktning, blir det mycket svårt att kritisera den egna sidan. Att ta avstånd från vissa uttryck (t.ex. hat mot judar i Palestinarörelsen eller vandalism i miljörörelsen) kan det upplevas som att man sviker sina egna och kanske till och med ifrågasätter hela sin identitet.
Det skaver att hata i en rörelse som säger sig stå för rättvisa. Men i stället för att omvärdera gruppen, förklarar man bort eller förminskar hatet: "det är bara enstaka personer", "det är förståeligt i det här sammanhanget", eller "det är inte lika illa som det andra sidan gör".
I polariserade rörelser utvecklas ofta en idé om att även de extrema inom den egna sidan ändå är "på rätt sida av historien". Då slutar man granska sin egen sida med samma kritiska blick som man riktar mot motståndarna.
Vänsterns hyckleri. Gruppens identitet, lojalitet och mål prioriteras framför etisk konsekvens.
🚨 Sammanfattning med utlösande faktorer för vänsterextremism:
Maktlöshet i barndomen. Vuxna som ignorerat, svikit eller varit oförmögna att skydda. Känsla att vara "utanför". Mobbning, att ha varit socialt marginaliserad i skolan eller i samhället. Föräldrar med psykisk ohälsa, missbruk, skillsmässor. Allt detta skapar låg självkänsla, hög skamkänslighet, inre krav på att vara "god" för att få existensberättigande vilket driver en till just vänsterextremism. #svepol #antisemitism #islam #palestina #vänster
Det handlar naturligtvis om att den svenska vänstern, med Socialdemokraterna i spetsen, medvetet har valt att föra en politik präglad av massinvandring, medlöperi och vansinne i ett försök att få behålla makten. När stora grupper av svenska arbetarväljare överger partiet, har man helt sonika valt att fylla på med nya islamistiska kärnväljare.
Problemet är inte att man känner sympati med den här personen. Problemet är när varje enskilt fall används som argument för att regler, krav och beslut aldrig ska få några konsekvenser. Politik kan inte bygga på att varje utvisning är fel så fort personen har ett jobb, vänner eller en gripande historia. Ska Sverige ha en reglerad migration måste ett avslag någon gång också kunna innebära att man faktiskt lämnar landet. Annars är reglerna i praktiken meningslösa. En politiker har dessutom ett större ansvar än andra att skilja mellan medmänsklighet i ett enskilt fall och ett fungerande, generellt regelverk.
Det är inte lite fräckt av Magdalena Andersson att komma och prata om ”tonen” eller ”att öka splittringen” i landet. Jag vill påminna om att Andersson är partiledare för ett parti som har ägnat hela sin existens åt att hata allt och alla som inte springer i deras socialistiska ledband. De har smutskastat och spridit rena lögner om politiska motståndare samt pekat ut dem som nazister, fascister och ”demokratihot”. De har fått aktiva sverigedemokrater avskedade från sina arbeten och sparkade från olika fackförbund, samtidigt som delar av partiet - inte minst deras ungdomsförbund - deltagit i våldsamma motdemonstrationer mot Sverigedemokraterna.
Det är på grund av Socialdemokraterna som vi i dag har ett Sverige som håller på att slitas sönder av segregation och utanförskap, ett Sverige präglat av förnedringsrån, sexualbrottslighet, gängkriminalitet och organiserad brottslighet. Som grädde på moset har vi en islamisering som äter sig allt djupare in i den demokratiska samhällskroppen, vilket inte är konstigt med tanke på att Socialdemokraterna är ett parti som har valt att samarbeta med och göra sig beroende av islamister.
Allt Socialdemokraterna gör handlar i själva verket om att ”slå split, provocera och ställa grupper mot varandra”. Det ligger djupt inbäddat i deras socialistiska DNA. I stället för att projicera sina egna misslyckanden på andra tycker jag att Andersson ska fokusera på att ta ansvar för det egna partiet och allt hat och elände de är ansvariga för.
https://t.co/bGZTtf1w7L
Cancel culture är i sin moderna form starkt förknippad med den progressiva vänstern och med föreställningen att vissa åsikter inte bara ska bemötas utan att människor också ska hållas socialt eller yrkesmässigt ansvariga för att uttrycka dem. Där uppstår en demokratisk motsättning. Ett öppet samhälle måste tåla att människor uttrycker även obekväma, provocerande och impopulära uppfattningar. Demokratins svar på dåliga idéer bör i första hand vara argument, debatt och övertygande. Inte försök att få människor avskedade, avbokade eller utestängda från det offentliga samtalet.
Det paradoxala är därför att en rörelse som ofta säger sig försvara tolerans och mångfald bidrar till en betydligt snävare åsiktskorridor. Verklig tolerans prövas inte när någon säger något vi håller med om, utan när någon säger något vi starkt ogillar. Där har vänstern en hel del att jobba på mao.
Socialdemokraterna lovar extremt mycket just nu. Och hur ska då pengarna räcka till? Ska de regera så måst de släppa in Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De kommer att ha stora krav som inte kommer gynna Sverige. Det är ju för fan riktig jävla katastrof om det blir en röd regering.
@susannasilfver Den stora frågan med slopat karensavdrag är ju finansieringen. Hur ska kommunerna och regionerna ersättas och hur ska staten får in dessa medel.
Hittade denna tweet som dock var gammal men som jag fastnade i.
Materialet visar inte att ett lönegap mellan ”vita män” och ”icke-vita kvinnor” har ökat extremt. De aktuella grupperna mäts inte ens i statistiken (!), och den centrala skillnaden förändras bara från cirka 55 till 54 procent mellan 2000 och 2022. Materialet visar därför främst att en grupp med svag arbetsmarknadsetablering har blivit kvar ekonomiskt medan andra grupper gjort framsteg inte att lönesättningen mellan olika ”rasgrupper” har blivit alltmer avgrundsdjup.
Vad är grunden för höjningen och hur ska det finansieras. Man vill ta bort karensavdraget helt också utan att beskrivit hur det ska finansieras för kommun och landsting vilket innebär tuffa besparingar. Hur mycket ska skatten höjas? det påverkar också de som tar del av ett höjt bidrag.
Det går inte att försvara kostsam svensk klimatpolitik med påståendet att svenska utsläppsminskningar ska påverka jordens temperatur märkbart. Då är effekten för liten. Ska den motiveras klimatmässigt måste argumentet i stället vara att åtgärden är kostnadseffektiv, skalbar och har god chans att påverka EU eller världen i större skala. Om den svenska åtgärden är mycket dyr, tekniken inte sprids och utsläppen fortsätter eller flyttar någon annanstans, blir klimatnyttan per svensk krona mycket svag. Det är då en legitim fråga att ställa om vi svenska skattebetalare ska stå för det i relation till omvärldens storlek och vilken effekt det ger.
Fyra år av strypt klimatpolitik gör det ännu svårare för nästa regering att nå Sveriges klimatmål. Det visar en ny rapport från forskningsnätverket Researchers desk.
https://t.co/liHpsTo3jH
”ECB varnar” → ”Damberg håller med” → ”men S behöver inte ändra sin ekonomiska politik”. Det är där valrörelsen kommer in. ECB säger inte att Sverige därför måste höja bensinskatten, införa en viss klimatbudget eller att just Socialdemokraternas eller regeringens ekonomiska politik är rätt eller fel. ECB:s poäng är snarare att banker och ekonomisk politik måste räkna med natur- och klimatrisker som ekonomisk risk.
Och ordet sommarens extremhetta ger förstås extra retorisk kraft just nu eftersom Europa faktiskt har haft extrema värmehändelser 2026. Men det innebär inte automatiskt att varje svensk klimatåtgärd är ekonomiskt motiverad eller bidrar med att minska värmeböljorna i sydeuropa. Man kan samtidigt acceptera ECB:s problembeskrivning och ändå diskutera kostnadseffektivitet, tempo, vilka åtgärder Sverige bör göra nationellt och vilka som egentligen kräver global eller EU-gemensam handling.
KLIMATPOLITIKEN måste vägas mot ekonomi, energiförsörjning, konkurrenskraft och hushållens kostnader. Sverige, som står för en liten del av världens utsläpp, bör fokusera mer på teknik, kärnkraft och internationell påverkan än på nationella utsläppsminskningar.