Kan inte mycket spanska men hörde tydligt att han sa: ”Det ska bli skönt att lämna den här lilla skitklubben och ansluta till Nordens mäktigaste klubb.”
@Maximus78548 Jag har inte hört det. Men anmälningar generellt fungerar sjukt dåligt, i synnerligen inom vår MR. Jag tror att det behövs fler anställda inom HV. Kanje på bataljonsnivå som får äga all planering och utbildning.
Vilket bra start på dagen! Fortfarande hög efter derbyt 🖤💛 I morse drack jag kaffe med yngsta sonen (bara det är toppen), sedan en trevlig hundpromenad där man mötte horder av förväntansfulla barn och föräldrar😃. Det är något visst med första skoldagen. Nu jobb, sedan gym!
I bland har man tur😃.
Till en liten butik med många möjligheter.
Smörgåstårtor, tårtor, bröd, garn, present, underkläder till hela familjen, te, hälsokost
Bilan Osman fortsätter förneka Muslimska Brödraskapets inflytande i Sverige och Ibn Rushds oegentligheter. Samtidigt går hon till angrepp mot Magnus Ranstorp. Den som går till ett sådant angrepp måste ha sakliga belägg - inte komma med lösa anklagelser.
https://t.co/MWqJmcjAMy
Bland det dummaste jag har läst på expressens ledarsida som annars håller god höjd. Låt mig åskådliggöra varför:
1. Ingen påstår att jägarkåren är den som huvudsakligen ska försvara oss mot ryssen. Åtminstone inte jag.
2. Däremot är det så att när totalförsvaret växer så skapas potential för en onödig intressekonflikt om inte antalet skjutbanor ökar. En skjutbana har ofta ett tillstånd som säger hur många skott som får lossas per år. När hemvärnet eller för den delen någon civil totalförsvarsmyndighet övar mer till följd av dess tillväxt kan man slå i det taket på bara några övningsdagar. Helt plötsligt uppstår en intressekonflikt mellan jägare och aktörer i totalförsvaret på ett mycket onödigt sätt. Moderaterna vill förekomma det.
3. Trots det som sägs i punkt 1 är det ändå så att en god skjutskicklighet bland breda delar av befolkningen är bättre än motsatsen, titta på Ukraina om du inte tror mig herr Nyström.
4. Hela artikeln är en halmgubbe där argument jag aldrig någonsin har yttrat bemöts i texten som om jag faktiskt hade yttrat dem. Intellektuellt ohederligt.
https://t.co/DFcqiHDZfv
Mina två cents:
Expressens granskning av Vänsterpartiets kandidater väcker en obekväm fråga. Hur kommer det sig att ett så stort antal personer med rötter i Mellanöstern återfinns bland dem som uttryckt stöd för Hamas, Hizbollah eller Houtherna m.m. ?
Det enkla svaret är inte att de är vänsterpartister. Det mer intressanta svaret handlar om identitet.
För många människor från Palestina, Libanon, Syrien eller Irak är konflikten med Israel inte en avlägsen utrikespolitisk fråga utan en del av familjens historia. Det är fullt begripligt. Men när en konflikt blir en del av den egna identiteten förändras också sättet man betraktar den på. Händelser som annars skulle bedömas med universella moraliska principer börjar i stället filtreras genom lojalitet.
Den utvecklingen har förstärkts av två parallella traditioner. Den ena är den politiska kultur som dominerat stora delar av Mellanöstern, där Israel i decennier framställts som den yttersta fienden. Den andra är den västerländska vänsterns antiimperialistiska världsbild, där palestinierna ofta fått rollen som de förtryckta och Israel rollen som förtryckaren.
När dessa två perspektiv möts uppstår ibland en märklig blindhet. Samma personer som med rätta fördömer övergrepp från stater kan relativisera eller ursäkta övergrepp när de begås av grupper som Hamas eller Hizbollah. Solidariteten blir selektiv. Principerna blir villkorade.
Problemet är inte att människor engagerar sig för palestiniernas sak. Tvärtom. Problemet uppstår när stödet för en sak övergår i sympati för rörelser som mördar civila, förtrycker oliktänkande och bekämpar de värden som den demokratiska vänstern säger sig försvara.
Den verkliga skiljelinjen går därför inte mellan Israelvänner och Palestinavänner. Den går mellan dem som tillämpar samma moraliska måttstock på alla och dem som gör undantag för sin egen sida.
Dif-ekonomerna har gjort sitt, så det var dags för Solen Stiger att göra vårt.
Nytt lån på 22 miljoner men 11% minskning i personalkostnader.
Hur dålig är egentligen AIKs ekonomi?
Läs analysen här⤵️
https://t.co/Ad3dE9JhyR
Öppet brev till Polismyndigheten gällande utvecklingen kring fotbollsmatcher
Till Polismyndigheten,
Jag skriver detta brev efter cirka tio års arbete runt svensk elitfotboll och större idrottsevenemang i olika roller och på högriskmatcher runt om i Göteborg och landet.
Idag arbetar jag även som arbetsgivare med ansvar för ordningsvakter och säkerhetspersonal på Örgryte IS matcher. Det innebär att jag inte bara ser situationerna ur ett operativt perspektiv, utan också har ett ansvar för min personals säkerhet, arbetsmiljö och för att människor ska kunna utföra sitt arbete utan att hamna i onödigt farliga situationer.
Det har under våren märkts tydligt att det som tidigare varit ett framgångsrikt samarbete mellan samtliga parter runt arrangemangen successivt blivit kantstött. Under många år har supportrar, publikvärdar, ordningsvakter, polis, SLO:er och arrangörer tillsammans arbetat för att skapa så trygga och säkra arrangemang som möjligt utifrån de förutsättningar som finns runt svensk fotboll. Mycket av det arbetet har byggt på relationer, kommunikation, igenkänning och förståelse för supporterkulturen.
Jag och många andra har under lång tid arbetat sida vid sida med våra tidigare supporterpoliser i city där samarbetet präglats av kunskap, respekt, dialog och en gemensam förståelse för hur olika supportergrupper fungerar.
Tillsammans har man under åren utvecklat arbetssätt som skapat tryggare arrangemang för både personal och supportrar, utan att för den skull tumma på gränser, ordning eller säkerhet. Mycket har byggt på förmågan att förebygga situationer innan de eskalerar.
Syftet med detta brev är inte att skapa konflikt eller misstänkliggöra polisen som myndighet. Tvärtom behövs polisen runt svensk fotboll och idrott. Säkerheten för publik, personal och spelare är avgörande för oss alla. Men det arbetssätt som i större omfattning börjat användas denna säsong upplevs enligt min mening inte öka tryggheten på det sätt som sannolikt är tanken. Tvärtom riskerar det snarare att skapa mer konfrontativa situationer, höja stressnivån och öka risken för allvarliga incidenter både för publik, ordningsvakter och polis.
Det handlar framför allt om att polisen i allt större omfattning arbetar aktivt inne på läktarsektioner och mitt i supportergrupperingar, ofta med större grupper kravallutrustad personal utan tidigare relation eller erfarenhet av den aktuella supporterkulturen. Detta förändrar dynamiken på läktarna direkt.
När stora grupper kravallutrustad polis går in aktivt på läktare skapas en helt annan stämning än tidigare. Situationen blir snabbt mer upptrissad, mer oförutsägbar och betydligt svårare för både ordningsvakter och arrangörer att hantera förebyggande. Det påverkar även vanliga besökare och familjer som hamnar mitt i miljöer där stressnivån höjs kraftigt.
Detta handlar inte om att supportrar alltid gör rätt eller att polisen aldrig ska ingripa. Självklart måste brott, våld och ordningsstörningar hanteras. Men sättet det görs på spelar stor roll.
Många av oss som arbetat länge runt fotbollen känner idag en genuin oro för vart utvecklingen är på väg. Risken är uppenbar att nuvarande arbetssätt förr eller senare leder till att en polis, en ordningsvakt, en supporter eller tredje man skadas allvarligt.
Vi behöver hitta tillbaka till ett arbetssätt där samverkan, erfarenhet, kommunikation och lokalkännedom väger tyngre än ren konfrontation. Fotbollsmatcher och större idrottsevenemang är inte vanliga ordningsstörningar på stan. Det är miljöer med starka känslor, gruppdynamik och stora människomassor på liten yta. Därför krävs också erfarenhet, fingertoppskänsla och förståelse för hur olika ageranden påverkar situationen.
Vi som arbetar runt fotbollen vill samma sak som polisen:
Trygga och säkra arrangemang där människor kan gå på match utan att riskera att hamna i farliga situationer. Men för att lyckas med det måste vi arbeta tillsammans på riktigt och våga diskutera när utvecklingen går åt fel håll.
Magnus Lilja