@Dockmyran En liten, liten detalj som man kan fundera över: I storstan ”satsar” man; i landsorten sker samma sak men heter att man ”stöttar”. Den karamellen är riktigt svårsmält…
@SimonsMats@DrTallinger@ROGSAHL Kostar? Betala för vad? Avropade timmar ännu inte avverkade? Om avtalet inte innehållits är det ju brutet - eller vad är det för ”konstigt” avtal?
Den 7 oktober sköt Hamas-terrorister 26 skott mot dörren till det skyddsrum där Tamar och Johnny barrikaderat sig tillsammans med sina barn, Shahar, Arbel och Omer. Trots att de träffades fortsatte föräldrarna att hålla dörren stängd för att skydda sina barn.
När terroristerna inte lyckades ta sig in hällde de stora mängder brandfarlig vätska över huset och satte eld på det. Familjen brändes inne och dog.
Det är detta som firas på svenska gator och torg.
@AnneAnsan@JohanRomin Företaget de är anställda i har avtal med regionen alt sjukhuset. I avtalet ska stå vilka regler och villkor som gäller. Självklart ska alla som jobbar på arbetsplatsen (oavsett a-giv) följa de generella reglerna (allt fr prof, pat.säkerhet - tystnadsplikt - till hygien mm).
@observatoren11@Transaktivisten Behövs väl inte ifall inneh i avtalet brutits = det finns inget avtal.
Inhyrd personal fråntas sina passerkort, it-tillträde spärras. Man ledsagas ut då man är obehörig att vistas i beställarens lokaler. Inget konstigt i detta.
Tvungen att lägga ut denna igen, den visar på stor kunskap hos @socialdemokrat Ja ni vet de som vill ha makten i höst ihop med "hata polisen" vänstern och lägga ner kärnkraft talibanerna
Det islamistiska hundhatet måste upp i ljuset - Del 1
Det finns ett växande problem i Sverige som alldeles för många låtsas inte finns: religiöst och kulturellt hundförakt.
Inte vanlig hundrädsla. Inte “jag tycker inte om hundar”. Inte “jag vill inte ha hund hemma”.
Utan ett djupare förakt där hunden ses som oren, äcklig, haram, ovärdig och störande bara genom att finnas.
Ett förakt som i vissa miljöer spiller över i skrik, hot, skrämselbeteenden, trakasserier mot hundägare och i värsta fall misstänkta förgiftningar eller angrepp mot hundar.
Det måste sägas rakt:
detta kommer inte ur tomma luften.
I islam finns en tydlig hundproblematik. Den kommer inte främst från Koranen. Koranen nämner jaktdjur som något tillåtet att använda, och i berättelsen om grottans folk finns en hund med som del av berättelsen. Koranen gör alltså inte hunden till ett ondskefullt djur i sig.
■ Problemet ligger framför allt i haditherna och i islamisk renhetslära.
Där finns texter om att ett kärl som en hund druckit ur ska tvättas sju gånger, i vissa versioner med jord första gången. Därifrån kommer idén att hundens saliv är rituellt oren.
I andra hadither sägs att änglar inte går in i ett hus där det finns hund.
Det finns även hadither där hundhållning kopplas till att människans goda gärningar minskar, utom när hunden används till jakt, boskap eller vakt.
■ Detta är inte en liten detalj. Det är en världsbild.
Hunden blir inte familj.
Hunden blir inte kamrat.
Hunden blir inte trygghet.
■ Hunden blir något orent som helst ska hållas borta.
I vissa islamiska rättsskolor är detta hårdare än i andra. Shafiitiska och hanbalitiska tolkningar är ofta stränga kring hundens orenhet.
Hanafitisk tradition ser särskilt hundens saliv som oren.
Malikisk tradition har historiskt varit mildare i vissa delar.
Men i konservativa, bokstavstroende och salafistiskt färgade miljöer blir hundsynen ofta särskilt hård: hunden hör inte hemma i bostaden, hundkontakt blir ett renhetsproblem, och hunden får bara finnas som nyttodjur.
Det här betyder inte att varje muslim hatar hundar. Det betyder inte att varje muslim trakasserar hundägare.
■ Men det betyder att det finns en verklig religiös grund för hundförakt i delar av islamisk tradition.
■ Och när en sådan föreställning flyttar in i ett land där hunden är en självklar del av vardagen, då får vi konflikt.
Sverige är ett hundland. Här är hunden familjemedlem, jaktkamrat, trygghet, hjälpmedel, sällskap och livsglädje. För äldre, sjuka och ensamma kan hunden vara skillnaden mellan isolering och liv. För barnfamiljer är hunden ofta en självklar del av hemmet.
För många är hunden inte “ett djur” i kall mening. Den är en nära relation.
■ Då blir det fullständigt oacceptabelt när importerade religiösa föreställningar börjar göra svenska bostadsområden otrygga för hundar och hundägare.
Det är inte hundägaren som ska skämmas.
Det är inte hunden som ska bort.
Det är inte den kopplade vallhunden, taxen, labradoren eller jakthunden som har brutit samhällskontraktet.
■ Problemet är den människa som tar sin religiösa eller kulturella avsky och riktar den utåt.
Den som skriker åt en hundägare.
Den som lär barn att skrämma hundar.
Den som kör mot hundar.
Den som hotar folk på promenad.
Den som lägger ut gift eller farliga “godbitar”.
■ Där har vi lämnat religion. Där har vi lämnat kultur. Där är vi inne på hot, djurplågeri, trakasserier och angrepp mot människors trygghet.
Sverige måste sluta linda in detta.
■ Religionsfrihet betyder inte frihet att förstöra andras vardag.
■ Renhetslära ger ingen rätt att terrorisera hundägare.
■ Kulturellt obehag inför hundar ger ingen rätt att skrämma, skada eller döda djur.
Det svenska samhällskontraktet är enkelt:
Du behöver inte tycka om hundar.
Men du ska ge fan i andras hundar.
Och klarar man inte det, då är det inte hunden som ska anpassas bort.
Då är det hundhatet som ska mötas med lag, polis, socialt tryck och kännbara konsekvenser.
#hundliv #politik
Hundhatet måste upp i ljuset - Del 2
Det farliga börjar inte alltid med gift.
Det börjar ofta tidigare.
Det börjar med blicken.
Med äcklet.
Med skriket.
Med barnet som lär sig att hunden är något orent.
Med vuxna som visar att en kopplad hund på en trottoar inte ses som en normal del av samhället, utan som något som borde bort.
Sedan flyttas gränsen.
Först är det obehag.
Sedan blir det kommentarer.
Sedan blir det hotfulla rörelser.
Sedan blir det barn som hetsas att skrämma hundar.
Sedan blir det elsparkcyklar, cyklar, kastade föremål, skrik, hot och konflikter.
Och i de värsta fallen: förgiftningar, glas, krokar eller annat som kan skada eller döda hunden.
Då är det inte längre en åsikt om hundar.
Då är det ett angrepp på tryggheten.
Det måste Sverige förstå.
En hundägare med sin kopplade hund på en gångväg använder det offentliga rummet precis som alla andra. Hunden går där den får gå. Ägaren följer lagen. Hunden stör ingen.
Ändå tvingas hundägare leva med oro för vilka de möter, vilka gårdar de passerar och vad hunden kan hitta på marken.
Det är inte normalt.
Det är inte “mångkultur”.
Det är inte “missförstånd”.
Det är ett samhällsproblem.
I Sverige är hunden en del av livet. Den är jaktkamrat, familjemedlem, trygghet, assistans, sällskap, rörelse, ansvar och glädje. För äldre, sjuka och ensamma är hunden inte bara ett djur. Den är vardagens ankare. Den bryter isolering. Den skapar rutin, mening och trygghet.
När någon attackerar hunden attackerar man därför inte bara ett djur.
■ Man attackerar människans trygghet.
En förgiftad hund är inte “bara en hund”.
En skrämd hund är inte “bara en hund”.
En hundägare som inte längre vågar gå sin vanliga runda har inte bara blivit “lite störd”.
■ Det är ett intrång i människors vardagsfrihet.
Och vi måste sluta vara fega.
Det finns religiösa och kulturella miljöer där hunden ses som oren, där hunden inte hör hemma nära människan, där hundkontakt kopplas till renhetsproblem.
I konservativa islamiska miljöer, särskilt där salafistiska eller starkt bokstavstroende tolkningar fått fäste, kan detta bli mycket starkt.
■ Sverige skall inte acceptera sådana föreställningar.
Du får ha vilka renhetsidéer du vill i ditt eget huvud.
Men du får inte göra dem till hot mot mina djur.
Du får inte göra dem till otrygghet på min gård.
Du får inte göra dem till trakasserier på min promenad.
Du får inte göra dem till gift på marken.
Det svenska samhällskontraktet bygger på en enkel sak: människor ska kunna leva tryggt inom lagen.
Hundägare ska kunna rasta sin hund utan att bli utsatta. Barn ska inte läras att skrämma djur. Djur ska inte behöva betala priset för importerade renhetsläror.
Det är fullständigt bakvänt.
Det är inte den fredliga hundägaren som ska backa.
■ Det är den som trakasserar som ska stoppas.
Samhället måste börja behandla detta som det är:
Hot mot djur.
Hot mot ägare.
Djurplågeri.
Ofredande.
Skadegörelse mot människors trygghet.
Förberedelse till allvarlig skada eller död för djur.
Och när gift läggs ut i miljöer där barn och hundar rör sig, då är det inte ett “lokalt irritationsproblem”. Då är det ett grovt angrepp.
■ Det är just därför straffen måste kännas.
Samhället ska inte dalta med dessa. Böter räcker inte när handlingen är planerad, och riktad. Förgiftning, skadliga beten och systematiska trakasserier mot hundägare måste behandlas stenhårt: polisanmälan, kameraövervakning där det behövs, vräkning vid trakasserier, skadestånd, vistelseförbud och fängelse.
Det ska vara dyrt att förstöra trygghet.
Det ska vara kännbart att angripa djur.
Och det ska vara fullständigt glasklart: ingen religion, ingen kultur, ingen renhetslära och ingen personlig avsky ger någon rätt att göra svenska bostadsområden farliga för hundar och hundägare.
Hunden har rätt att gå i koppel på svensk mark.
Hundägaren har rätt att vara trygg.
Och den som inte klarar att respektera det är inte ett offer för kulturkrock.
■ Den personen är problemet.
#vandel #svpol #politik
@drdanielschatz En konsult är anställd av ett konsultföretag.
Beställarens villkor och regler gäller.
Konsultens passerkort, it-tillhörigheter etc spärras direkt efter beslut.
Har avtalets villkor brutits finns inget gällande avtal och konsulten åker ut.