Thomas Härdelin

Fotograferande motionsgalning med försvarsintresse. RT inte/not = bifall/endorsement.

[Peter Wennblad @peterwennblad]

Varför är Magdalena Anderssons ”bok” tidernas sämsta politiska biografi?

Därför.

https://t.co/pcemoq15B8

[SvD Ledare @SvDledare]

Välkommen till det laglösa Sverige – Hanne Kjöller om myndigheterna som är i händerna på samebyarna, meda polisen bara kan titta på https://t.co/nwHdL5G9EO via @SvDledare

[Gulan Avci @GulanAvci]

När jag tillsammans med @MauricioRojasmr arkitekten bakom Folkpartiets rapport ”Utanförskapets karta” och Nyamko Sabuni lanserade förslaget om språktest för medborgarskap för över 20 år sedan, blev vi hånade och beskyllda för ”brun hundvisselpolitik” av ledande socialdemokrater.

Detta var långt innan Sverigedemokraterna ens satt i riksdagen. Sossarna använde alltså rasistanklagelser som ett sätt att slippa diskutera sakfrågan, istället för att lyssna på vad vi faktiskt sa, och varför vi ständigt betonade att språket är nyckeln till frihet och egenmakt, särskilt för kvinnor som annars riskerar att fastna i beroendeställning till familj, partner och samhället.

I dag, två decennier senare, har Socialdemokraterna plötsligt ”nyktrat till” och säger sig förstå värdet av språk, arbete och egenförsörjning. Det är förstås välkommet, men hyckleriet är uppenbart. När de hade makten i åtta år, gjorde de allt för att motarbeta just de reformer de nu låtsas stå bakom.

Och låt oss vara ärliga, ingen tror att Socialdemokraterna kommer stå fast vid en tydlig integrationspolitik om de vinner nästa val. Vi vet redan hur det brukar sluta. Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer kräva reträtt på punkt efter punkt, och resultatet blir att Sverige återigen backar i kampen mot utanförskap. Fyra år av framsteg riskerar alltså att gå förlorade. Det får bara inte hända.

I ett läge där vårt land står inför allvarliga säkerhetspolitiska hot måste vi förstå att integration inte bara handlar om socialpolitik. Det handlar även om Sveriges inre säkerhet. Då finns det varken utrymme för daltande, naivitet eller misslyckanden.

[Thomas Härdelin @ThompaHar]

@SVTSport Varför lägger ni på #musik till sändningen av #Vasaloppet ? Det ärt oerhört störande.

[Thomas Härdelin @ThompaHar]

Intressant bakgrund till artikeln om Magdalena och vem som sa vad. https://t.co/NZchYxlf6P

[Thomas Härdelin @ThompaHar]

Snälla @svt skäms på er! Fågeln i dagens På spåret är inte en skarv. Det är en storskarv som tillhör familjen skarvar.

[Johan Wiktorin 🌻 @forsvarsakerhet]

Mycket fokus i kriget mellan Israel och Hamas har varit kring folkrätten. Bombar Israel urskiljningslöst när det dör så många civila? Dessa anfall sker inom ramen av något som kallas Targeting, som används av väpnade styrkor i Väst. 🧵

[Enezator @Enezator]

Forget all the police suspect chase scenes you know.

[SvD Ledare @SvDledare]

Magdalena Andersson tar ett steg mot ytterkanten – @ToveLifvendahl om att Orwells ”1984” får en renässans när S-ledaren ger sin välsignelse till att med polis och domstol försöka tysta kritik från en riksdagsledamot i ett annat parti https://t.co/KnnN4FcApw via @SvDledare

[cinesthetic. @TheCinesthetic]

What is the greatest opening sequence in a movie that you have seen?

[Henrik Alexandersson @HAX]

Israel-Palestina och striden om verklighetsbilden

Jag försöker uppdatera mig på Israel Palestina-frågan. Jag kan ha fel. Men jag tror mig ha kommit fram till ungefär följande.

I mitten av 1940-talet fanns en utspridd judisk befolkning i de norra och västra delarna av det som idag är Israel och palestinska områden.

Landområdet var då under brittisk kontroll och tidigare ottomansk. Någon palestinsk stat existerade inte.

Den ökända kartan ovan ger därför en missvisande bild (panel 1).

Det är inte som att hela det gröna området var fyllt av araber. Liksom judarna var araberna utspridda, i huvudsak på vad som idag är Västbanken och Gaza/Sinai. Det gröna området var till största delen tomt och öde.

1947-48 slår världssamfundet i form av FN fast att området skall delas i israeliska och arabiska delar, i stort sett enligt geografin / demografin ovan. (Panel 2.)

Araberna vägrade dock att gå med på en tvåstatslösning, då de inte accepterade Israels rätt att existera. Varpå alla grannländer anföll Israel. Men Israel vann kriget. (Panel 3.)

Att Västbanken är helt grönfärgad beror på att den vid tillfället var ockuperad av Jordanien - inte att den var under någon palestinsk myndighets kontroll. Och Gaza styrdes då av Egypten.

Panel nr 4 ger intrycket av att Palestina i princip trängts undan. - Men den arabiska befolkningen befinner sig fortfarande i grova drag där den befann sig från början. (Plus en del människor som grannländerna dumpade under kriget.)

Att de gröna områdena på Västbanken inte är sammanhängande verkar mest bero på att detta är gränsen för vad den gravt dysfunktionella palestinska myndigheten där förmår kontrollera.

Således kan man tycka att den väl spridda kartan ovan är missvisande. Den vädjar till oreflekterade känsloreaktioner som inte nödvändigtvis stöds av fakta.

Det är även värt att notera att de palestinska ledarna två gånger tackat nej till en tvåstats-lösning, när en sådan erbjudits under fredsförhandlingar.

2005 drog Israel sig tillbaka från Gaza. 2006 vann Hamas valet där. 2007 avskaffade Hamas demokratin och kastade ut den palestinska myndigheten med våld.

Varken Hamas i Gaza eller Fatah på Västbanken erkänner Israels rätt att existera. Och Hamas omsätter återkommande sin åsikt i konkret handling.

Israel kan säkert kritiseras på olika sätt. Men än så länge tycks situationen återspegla en utveckling där Israel i huvudsak handlat i berättigat självförsvar - givet att omgivningen vill utradera landet från jordens yta.

Sedan kan man fundera på vilket samhälle man vill ha. Varken Hamas eller den palestinska myndigheten tycks värna de egna medborgarnas välstånd eller säkerhet. Inte heller respekterar de demokratin eller rättsstatens principer.

Detta sagt är det som nu sker i regionen en stor djävla tragedi.

[Fouad Youcefi @fouadyoucefi]

Turkiets president Erdogan har lämnat över Sveriges Nato-ansökan till turkiska parlamentet för ratificering.

https://t.co/JqtLatsTau

[Football Archive @FootballArch_]

From 1958 to 2022, full match replays of all World Cup finals in one thread

Take a seat and enjoy the show 🍿

[Thomas Gür @GurThomas]

Om Strandhälls och Hultqvists
förfalskningar av historien

Det är talande att se hur socialdemokraterna Jamal El Haj, Annika Strandhäll och Peter Hultqvist avsiktligt förvränger historiska fakta i den motion till riksdagen om Palestina/Israel som de lämnade in den 5 oktober i år.

Om bakgrunden till konflikten skriver de: ”Den delningsplan för dagens Israel som fastställdes 1947 genomfördes inte, utan staten Israel kom att omfatta även delningsplanens arabiska delar genom att de judiska miliserna erövrade dessa.” Detta är på gränsen till renodlad lögn (sådant märks främst när man användes passiv form som ”genomfördes inte”) om vad som hände 1947-1948 och som lade grunden till den konflikt som pågår än i dag.

Sakförhållandet är att FN, dess generalförsamling och säkerhetsråd, godkände en delningsplan från 1947 med en tvåstatslösning med en judisk och en arabisk/palestinsk stat i vad som återstod av det tidigare brittiska mandatet Palestina när Transjordanien skapats 1922. Den judiska sidan med Jewish Agency accepterade delningen, medan den palestinska sidan med Palestine Arab Higher Committee förkastade delningsplanen.

Palestiniernas representant sade alltså nej till en palestinsk stat sida vid sida med en judisk stat. Delningsplanen kunde alltså inte genomföras eftersom den palestinska sidan inte ville se en judisk stat. I stället påbörjade den arabiska/palestinska sidan ett krig mot den judiska närvaron i området. Jamal Husseini, kommitténs talesman, förklarade den 16 april 1948: ”Representanten för Jewish Agency sade igår att det inte var judarna som hade börjat anfallen utan araberna. Vi förnekar inte detta. Vi talade om för hela världen att vi skulle kämpa.”

När planen inte kunde genomföras förklarade Jewish Agency bildandet av staten Israel 1948 den 14 maj – och arméer från fem arabiska länder – Egypten, Syrien, Transjordanien, Libanon och Irak – invaderade Israel. Redan året innan, i oktober 1947, hade Arabförbundets generalsekreterare Azzam Pasha, deklarerat: ”Personally I hope the Jews do not force us into this war because it will be a war of elimination and it will be a dangerous massacre which history will record similarly to the Mongol massacre or the wars of the Crusades. I think the number of volunteers from outside Palestine will exceed the Palestinian population.”

Men den nybildade staten Israel föll inte (de israeliska förlusterna uppgick till cirka en procent av landets dåvarande befolkning 6 000 av 650 000 invånare). Efter det stilleståndsavtal som slöts 1949 hade den arabiska sidan fått ett mindre territorium än vad den skulle ha fått om man accepterat delningsplanen. Efter stilleståndsavtalet krävde den arabiska staten att Israel nu skulle acceptera delningsplanen från 1947, som den arabiska sidan själv hade förkastat, innan man var villig att förhandla om en varaktigare fred. Man krävde alltså vad man kunde ha fått på fredlig väg, efter att ha valt kriget som politiskt instrument och förlorat.

Det är denna historia om att de som först valde ett utrotningskrig mot judarna, när de förlorade kriget anklagade de som de ville fördriva för att vara aggressiva och mot fred, som Strandhäll, Hultqvist och el Haj förvanskar i sin riksdagsmotion. De framställer historien som att israelerna oprovocerat skulle ha erövrat områden som enligt delningsplanen skulle ha tillfallit araberna.
---
PS Man kan också notera att det är skralt med geografikunskaperna hos motionärerna. Östra Jerusalem, och övriga områden som erövrades, ligger väster om Jordanfloden. Öster om Jordanfloden ligger Jordanien. DS
----
Motionen återfinns i sin helhet här:
https://t.co/c6BkZVZ0FE

[Ivar Arpi @Ivarpi]

Socialdemokraterna presenterar just nu på bred front sin lösning på gängkriminaliteten, efter att ha haft regeringsmakten 2014-2022 och innan 2006 i ungefär ett århundrade. Lösningen? "Stoppa gängen, knarka inte!", är slogan från Ola Möller, som sitter i riksdagens socialförsäkringsutskott.

Så dumt att ingen har kommit på att be missbrukare att sluta missbruka innan, men va smart att göra det nu! Om knarkare bara slutar knarka så fixar vi det här!

Men givetvis finns ytterligare en knorr på budskapet – det är partyknarkarnas fel. Rika människor, antyds det, som drar en lina kokain på festen. Detta är också vad Magdalena Andersson fokuserade på i Aktuellt häromdagen – partyknarkare. Även Göran Greider ångade på om partyknarket i Studio Ett, men tyckte att Ulf Kristersson gjorde fel som kritiserade den förra regeringen för deras avsaknad av åtgärder.

Sensmoralen? Man ska inte utkräva ansvar av politiker, däremot av vanligt folk som festar.

Eller inte vanligt folk. Inte enligt Socialdemokraterna. Hela gängbrottsligheten och den organiserade kriminalitetens ekonomi står tydligen och faller med rika drar en lina kokain ibland.

Givetvis vet Andersson och hennes anhang att det är fel, vilket experterna på området påpekat varje gång Stefan Löfven eller någon annan velat skylla det på Stureplan. Jag är helt för att man slutar knarka, helt för att man slutar göda kriminella med sina köp, men det är en fis i rymden i jämförelse med all annan narkotikaförsäljning och välfärdsbedrägerierna.

Trots att de haft alla möjligheter att genomföra verkningsfulla åtgärder, och i opposition att föreslå, så kokar det hela ned till uppmaningen att folk ska "sluta partyknarka".

Först Stefan Löfven, nu Magdalena Andersson och hennes partikamrater som mot bättre vetande fortsätter att torgföra den här lögnen behöver inte be om ursäkt. De behöver inte säga "vi såg det inte komma" eller "vi har varit naiva". Jag kräver inget sånt, eftersom jag inte har något hopp om dem. Det finns inget förtroende kvar. Man kan inte ha fel i alla viktiga frågor, bära ansvaret för katastrof efter katastrof, och ändå prenumerera på makten i Rosenbad.

Byt ut allihop.

[Thomas Gür @GurThomas]

Socialdemokratins desperation
Socialdemokraternas mardröm är att regeringen Kristersson i sitt parlamentariska samarbete med SD blir framgångsrik i att bekämpa gängkriminaliteten och våldsvågen, och därmed visar att Sverige kan fås på rätt köl, utan att socialdemokraterna har varit en del av den processen.

Därav det ständigt återkommande talet om att Kristersson måste tala med S (”alla partier”) och ha med S som en del av lösningen, att den (”man”) måste lägga prestigen åt sidan, att dess företrädare inte skall diskutera vems fel det är att läget är så illa i landet (”blame game”), utan titta framåt. Det är den förmenta morot som socialdemokratin viftar med till moderaterna.

Därav också samtidigt talet om en ”SD-regering” och numera nazist/fascist-utmålningen av inte bara Sverigedemokraterna utan även Kristerssons moderater. Det är den piska med vilken socialdemokratin hotar moderaterna.

Den usla strategin
Om regeringen Kristersson går framåt och lyckas utan att socialdemokraterna är en del av lösningen, är lösningen nazistisk. Om regeringen hörsammar socialdemokraternas önskan att vara med, är lösningen ”bra för Sverige” eftersom socialdemokraterna initierat den.

Socialdemokraterna har hamnat i denna situation att en lösning på problemen utan att S är med men att SD är det, är av ondo för landet, oaktat hur bra den må vara i övrigt. Detta är ett resultat av S egen usla strategi att hantera dels Sverigedemokraternas tillväxt, dels de samhälleliga förändringar som lett till SD:s tillväxt- enkannerligen invandringspolitiken, anpassningspolitiken (”integration”) och kriminalpolitiken.

S har givetvis inte varit ensamma denna förnekelse om problemens realitet och oförmågan att hantera problemen som en förklaring till SD:s tillväxt (moderaterna under Reinfeldt var lika usla). Men då S har varit det parti inom huvudfåran (alltså fantasipartier som MP och V borträknade) som har haft svårast att hantera att verkligheten trängt sig på – sålunda också Nato/försvar, kärnkraft/energi – så har det också lidit störst skada av SD:s tillväxt.

En starkt bidragande källa till socialdemokratins politiska desperation är att legitimiteten hos väljarkåren för ”hårdare tag” inom kriminalpolitiken, migrationspolitiken och försvars- och säkerhetspolitiken aldrig har varit större. Det ger den av SD stödda och Moderaterna ledda regeringen mycket gynnsammare läge än vad S har haft.

S har tidigare försökt nyttja sig av denna förändring i väljarkåren, men tämligen halvhjärtat, där partiet både försäkrat att det minsann började skärpa migrationspolitiken (återtåget hösten 2015) och blev tuffare mot kriminalitet (mest retorik från Morgan Johansson, men senare också straffskärpningar). Halvhjärtat därför att S samtidigt agerat från att opinionen och den egna väljarkåren hellre velat se armband, kaffe & bullar, dialog och ”anti-rasism”.

Ytterligare ett hinder har varit problemformuleringsprivilegiet -att man från S sida inte velat ge SD rätt i dess samhällsanalys och dess politiska krav.

SDs reella makt
Det beklagliga för Socialdemokraterna är att denna opinion för hårdare tag sammanfaller med att SD också har fått reell politisk makt och kunnat diktera åtskilligt av regeringens reformagenda med utgångspunkt i sina valplattformar om strängare politik; mycket tack vare att S inte förmått att ta i med strängare politik eftersom det samtidigt har utmålat denna politik som fascism-nazism, inte minst för att försöka försvaga Moderaterna och slå en kil mellan M och SD. Samma parallell kan göras om energipolitiken och hållningen till kärnkraft och försvars- och säkerhetspolitiken och hållningen till Nato. S har alltså krattat manegen för SD politiskt – en hegeliansk historiens ironi, om man så vill.

Därav också desperationen nu att försöka komma med i det politiska beslutsfattandet och kunna åt sig av äran, och samtidigt ”hedgandet” med att utmåla M och SD som nazist-fascistiskt om de nekar S att vara med och kunna ta åt sig av äran.

De eventuellt S-anlitade politiska konsulter och de S-anställda/anlitade opinionsbildare (typ Aftonbladets ledar- och kultursidor etc) som har gett rådet/exekverat hållningen att förneka migrationens problem (”strukturell rasism” etc) och utmåla SD som nazister och dess väljare som rasister, borde av sina uppdragsgivare skickas för bosättning på någon av Neptunus månar, förslagsvis Hippocamp, som har ett för detta härke passande namn. Men det märkliga är att den misslyckade strategin om nazistkletande, av socialdemokratins så kallade opinionsbildare nu utvidgas att även gälla moderaterna. (Detta samtidigt som S och M styr tillsammans i 56 kommuner efter valet 2022 – vilket också visar hur verklighetsfrämmande denna brunsmetandes retorik är.)

Två av tre behövs
Problemet för svensk socialdemokrati är att den gjort ett samarbete med SD omöjligt för egen del (de som eventuellt tror på något sådant i närtid, kan sannolikt inte läsa innantill vad ledande SD:are skriver) men misslyckats att göra det omöjligt för Moderaterna, trots all naziretorik. Värre för S är att det samtidigt håller på att göra det omöjligt för sig att samarbeta också med M framöver. Och för att Sverige ska kunna styras av majoritetskonstellationer behövs det ett samarbete mellan två partier av tre partier, vilka bägge för någonstans mellan 40 och 50 procent av väljarnas röster.

Sannolikt skulle partiets maktsugna del vilja slå en kil mellan M och SD, medan dess mer puristiska vänsterfalang, till exempel snillena på AB:s ledarsida, tvärtom söker bunta ihop M och SD. Hur en maktkalkyl för Magdalena Anderssons del i så fall skall se ut, med MP, V och C som stöd- och regeringspartier efter 2026 bekymrar dem uppenbart inte. Ytterligare ett problem är givetvis att S oaktat inbördes storlek visavi M, aldrig skulle vilja spela andrafiolen i ett samarbete med M.

För regeringen Kristersson blir det en ”trade-off” att eventuellt få med S, så att besluten man tar får en stor bas i riksdagen (minst 70 procent) å ena sidan, och å den andra sidan att ha med S som i första hand tänker sätter partiets bästa framför landets i alla lägen och som dessutom väcker en sådan aversion hos SD och som man därtill inte är beroende av för att få majoritetsstöd i riksdagen för sina reformer.
Jag gissar på att det senare kommer att väga tyngre för regeringen – inte minst för att säkra fortsatt samarbete i riksdagen med SD.

[Peter Wennblad @peterwennblad]

Striden om Jämtlandstriangeln handlar egentligen om mycket större nationella intressen.

Skyddet för rennäringen lägger krokben för hela Sverige.

https://t.co/YUdWZVClxA

[Morbid Knowledge @MorbidKnowledge]

The last photo taken by Bill Biggart, the only journalist that passed away while covering 9/11.

[Thomas Härdelin @ThompaHar]

@TV4Sport TV4 är sämst. Matchen visas inte på "skogs-tv " utan man måste i så fall köpa ett dyrt abonnemang! Skäms på er #tv4 @TV4Sport

[Thomas Härdelin @ThompaHar]

@LGH61 @investare1 @ZinatPirzadeh Nu förstår jag inte din fråga! Var kommer rasistkortet från? Vad är det för något rasistiskt jag har sagt eller gjort? (Och vad har träningen med det hela att göra?)

[Thomas Härdelin @ThompaHar]

Vilken pinsam #konferencier (@ZinatPirzadeh) de har hittat till #konserten vid #slottet i samband med att #Stockholm firade #konungen 50 år på tronen. Det måste ha gått att få tag på flera bättre personer och som dessutom kan kan tala #svenska.