DN idag. Först njuter man av Björn Wimans underbara text om Sven Delblanc och ishockey. Så insiktsfullt, välfunnet. Sedan tar läsningen en annan riktning. Pockande redan från ettan följer en förskräcklig, svärande, sörja av Alex Schulman om kollegor och Ulf Lundell. Slippa? Ja!
Två sidor av Ulf Lundell. (Berg/DN/6/5 och W&W/SvD/8/5.) Ett. Vi möter vi hans kompromisslösa avstånd, Berg blir bitvis tilltalad. Ett samförstånd utifrån stänk av ömhet växer. Två. W&W visar tondövhet i att låta rebellen träda fram som vår tempelbyggare.
Malin Ullgren, DN, har briljant recenserat Vigdis Hjorths genomträngande senaste roman "Är mor död", (inget frågetecken). Jag har själv nyss avslutat den.Tagen. "Här får livskampen en klang av evighet." VIKTIGT! Största behållningen får man givetvis genom att läsa boken först.
"Det märkvärdiga här är vilken Dawid utvinner även ur vissna och sönderfallande växter, i kärl med synbara smutsavlagringar."
Mycket känsligt fotograferat av Dawid, mycket känsligt recenserat av Birgitta Rubin, DN. - https://t.co/C1VNLlngdR https://t.co/V6jr27tGEh
@HelleKlein @paulhansen64 Självskadebeteende, just så. Det händer mycket med L nu. Snabbt. Snart är det kanske det sista det allt magrare partiet får möjlighet att yttra sig om. I grunden ett viktigt parti som betytt något för vårt land.