Tar med sonen på en tillställning på en restaurang för en gångs skull (fyller 5 år om ett par månader). Efter ett tag frågar han när vi ska till den riktiga restaurangen, dvs McDonalds 🤷🏻♀️
Det är för mig ett mysterium hur man kan känna sig så här pass bekväm på en tågresa. Att bara gosa in sig och säga godnatt, mitt under morgonrusning. Det är ju ingen 14-timmarspendling vi pratar om, det är 1,5 timme till Linköping.
En 30-årig kille på tunnelbanan har en keps med texten "I'm not a gynocologist but I'll take a look", helt oironiskt. Ska ens ögon behöva stå ut med det en måndagsmorgon verkligen?