Six months ago, tonight, Tehran went dark. All of Iran went dark. And into that darkness, millions of Iranians walked out of their homes anyway.
January 8th and 9th were not just two nights of protest. They were the night Iran's silence broke. Millions came into the streets, into the squares, onto their rooftops — but the regime answered them with bullets. Tens of thousands of my compatriots were killed in those forty-eight hours. Tens of thousands more have been arrested, tortured, and sentenced to die since.
They came out, determined and brave. I think of them every day. On those two nights I lost countrymen I will never get to meet. I do not hear a statistic when I hear the number 40,000. I see a son who did not come home to his mother. A daughter who will not sit at her family's table again. I think of each of them the way I would think of my own child, my own brother, my own sister. I carry the weight of every one of those names. But the families of the fallen I meet with, week after week, hearten our nation's will to carry on. Their children did not die in vain. They died for freedom, and they died with pride.
History will remember what these men and women did; I will make sure of it. Like the resistance who stood against tyranny in occupied Europe, and like the revolutionaries who fought for liberty in America. But theirs was a particular bravery. They had no army, no air cover, nothing but the belief in what they stood for. They stood anyway. A united nation choosing to face the guns together rather than live one more day in fear. The men and women of the 8th and 9th of January will be remembered in Iran's history as the greatest generation that preferred to die free and standing than to live cowered on their knees.
To the international community, I ask this: do not let a negotiating table in Geneva or Islamabad erase what happened in the streets of Tehran, Mashhad, and Kermanshah. They died for freedom. And when they are free, the Strait of Hormuz will open. The nuclear threat will end. And we will have true peace.
I have told my compatriots: what you did on January 8th and 9th cannot be undone. Together, we will reclaim our country’s rightful place in the world, our national dignity, and honor the lives of our heroes. Now is the time to reassess, regroup, and rededicate ourselves to victory.
We honor the fallen by finishing what they started. A free Iran is no longer a matter of hope. It is a matter of fact.
And know that my brave compatriots are not just fighting for their own liberation but for the peace and stability of the world.
Inte nöjd med att betala skattepengar till islamiska republikens lobbyismverksamhet? På vad som anses vara vår mest prestigefyllda plattform? Skriv då på här och sprid vidare:
https://t.co/mHAAA9eHli
@sverigesradioP1 - ni behöver ta er en rejäl funderare. Jag tvingades inte fly Iran för att betala skatt till mina förtryckare.
Jag fick frågan för ett tag sedan om varför den iranska oppositionen är så splittrad. En anledning till detta är att regimen i Iran är utomordentligt skicklig på att infiltrera den iranska oppositionen och skapa konflikter. De är så skickliga på detta att när jag kom till Sverige i slutet av 1980-talet var många iranier rädda för varandra, eller åtminstone misstänksamma mot varandra.
Regimen i Iran har också under de senaste åren haft en kontrollerad opposition. Tidigare var det reformisterna i Iran som skulle framstå som någon form av opposition. Delar av regimen som tidigare varit ansvariga för övergrepp skulle nu plötsligt ha blivit liberaler. Det var narrativet i alla fall.
Efter att reformisterna i Iran förlorat all sin trovärdighet har andra ”oppositionsfigurer” dykt upp. En av Irans politiska fångar har lyckats ge västerländska medier flera intervjuer sedan 2023, bland annat till BBC och CNN, samtidigt som denna politiska fånge befunnit sig i Iran, under regimens övervakning.
Detta har skett medan iranier som genomför minsta protest mot regimen avrättas, torteras eller lemlästas. Om en så kallad politisk fånge står under iranska myndigheters övervakning och ändå kan ge intervjuer till CNN, är det uppenbart att personen inte uppfattas som ett hot av regimen i Iran. Det här är den kontrollerade oppositionen. De utgör egentligen inget hot mot regimen.
Det som är positivt nu är att många iranier också har börjat se igenom den kontrollerade oppositionen. Det blir löjligt när barn avrättas i Iran samtidigt som man har en ”politisk fånge” som gör intervjuer inifrån Iran med västerländska medier. Det börjar bli uppenbart för allt fler vilka som utgör den kontrollerade oppositionen. Man kan bara spekulera i varför västerländska medier inte ser igenom detta. Förmodligen av samma anledning som man ständigt bjuder in Rouzbeh Parsi som någon sorts Iranexpert.
Den här bakgrunden förklarar också delvis varför kronprinsen Reza Pahlavi har så starkt stöd. Decennier av kontrollerad opposition, som gång på gång svikit människor, och ständiga infiltrationer av oppositionen har skapat enighet bakom någon som skiljer sig från allt som förknippas med den här regimen. De som nu protesterar mot regimen protesterar inte bara mot systemet eller politiken, utan mot hela regimens kultur och splittringsstrategi. Man accepterar inte ens regimens flagga som Irans flagga, utan vill ha en fullständig skilsmässa från hela det islamistiska systemet.
Men den här bakgrunden visar också vilka åtgärder regimen sannolikt kommer att sätta in mot oppositionen. Det handlar ofta inte främst om våld mot oppositionen, utan om att skapa splittring och att lyfta fram den kontrollerade oppositionen i västerländska medier och institutioner.
We are relieved that President Trump and the First Lady, along with the Cabinet members in attendance at the White House Correspondents Dinner, are unharmed.
This attack on the American President and American democracy is appalling.
Whether or not Europe stands with us, whether or not your journalists do their jobs, whether or not your politicians demonstrate the courage to act, I will fight for my people and my country.
Iran rankas som ett av världens minst fria länder för press och medier. På plats 176 av 180 länder.
Det är i “normala” fall.
Nu har befolkningen varit avskuren från internet i 47 dagar.
En pressfotograf med exklusiv uppkoppling är inte oberoende. Han är en utvald megafon.
Skriver i Fokus:
"Mot kronprinsens massiva stöd i Kungsträdgården [med flera tusen deltagare] stod en motdemonstration på Mynttorget, bestående av ett trettiotal opponenter, vilket ger en tydlig bild av hur stödet faktiskt ser ut. Det är svårt att tänka sig en tydligare kontrast.
Det mest anmärkningsvärda var dock inte bara hur små protesterna mot Pahlavi var under hans besök i Sverige, utan protesternas innehåll. Dockor föreställande kronprinsen, vice statsminister Ebba Busch (KD) och partiledaren Jimmie Åkesson (SD) hängdes från en bro vid Sergels torg i vad som framstod som en iscensatt avrättning genom hängning. Detta är inte politisk kritik. Det är en glorifiering av våld. Det är ett budskap om att politiska meningsmotståndare förtjänar att mördas. Och det säger allt om vilka krafter som motsätter sig kronprins Reza Pahlavi och en demokratisk utveckling i Iran."
https://t.co/DTU7AgfJGa
Det vore intressant om de som kritserat inbjudan av Reza Pahlavi till riksdagen bemötte @arvinkhoshnood och hans artikel med sakargument istället för tyckande. Jag själv jämför inbjudan med den som gjordes till Belarus oppositionsledare Tichanovskaya .
https://t.co/fxVKWxeq59
@amir_yaghmai83@pete_phellgreen Välkommen till verkligheten. Och jo, det har absolut med vänsterns ideologi att göra. Den är antitesen till frihet. Du har en bit kvar att gå. Men du har börjat vandra och det är det viktiga.
Jag är miljöingenjör. Har lutat åt vänster större delen av mitt liv. Trodde på välfärd, solidaritet och rättvisa.
Men det senaste året – och särskilt det jag såg med egna ögon – har förändrat allt.
När kronprinsen Reza Pahlavi uppmanade iranier att gå ut på gatorna svarade regimen med brutalt våld. Tusentals människor dödades.
Och vänstern? Tyst.
Samma vänster som mobiliserar på sekunder när det gäller USA och Israel – var var ni när iranier slaktades?
Istället såg jag något jag aldrig trodde var möjligt:
Vänsteraktivister som demonstrerar sida vid sida med anhängare till den islamiska republiken. Palestinaflaggan bredvid regimens flagga.
Jag la upp en bild på detta. Fick svaret:
”Har du sovit hela denna tid?”
Nej.
Jag vaknade precis.
För jag hade inte förstått att ideologi väger tyngre än människoliv för vissa.
Ni kritiserar väst med full kraft – men när en regim avrättar sitt eget folk? Då blir det tyst. Eller ännu värre: bortförklaringar.
Ni attackerar Reza Pahlavi utan att ha någon egen lösning. Ni upprepar gamla slagord om hans far utan att förstå kontexten.
Och när han står i Sveriges riksdag och pratar om ett fritt Iran – då ställer ni samma uttjatade frågor igen.
Har ni ens läst på?
Iran var i en geopolitisk storm. Marxister och islamister satte eld på biografer, banker, restauranger. Folk dog. Staten svarade.
Men den diskussionen vill ni inte ta.
Istället romantiserar ni Mohammad Mosaddegh som någon demokratisk ikon – trots att han upplöste parlamentet och styrde genom dekret.
Ni väljer den version av historien som passar er.
Och nutiden?
När regimen mördar – då tittar ni bort.
Jag gick in på Greta Thunberg Instagram. Scrollade. Ingenting om Iran.
Men när USA/Israel agerar – då exploderar flödet.
Det säger allt.
Som kronprinsen R.P så tydligt uttryckte det; Det finns två läger idag:
De som är en del av problemet – och de som vill bli av med det.
Många från den äldre generationen har insett sitt misstag.
Men vissa sitter fast.
Fast i sitt hat.
Fast i sin ideologi.
Fast i sin stolthet.
De erbjuder inga lösningar.
De bara gnäller, attackerar och förminskar.
De har blivit politiskt irrelevanta – men vägrar inse det.
Jag såg det tydligt i riksdagen.
Det var min brytpunkt.
Jag tänker inte längre rösta på människor som inte kan säga ifrån när en regim mördar sitt eget folk.
Jag står med det iranska folket.
Jag står med de som vill ha ett fritt, sekulärt Iran.
Och ja – jag står med högern i den här frågan.
För de vågar åtminstone säga det högt.
Det här handlar inte längre om höger eller vänster.
Det handlar om ryggrad.
#Iran #FreeIran #IranRevolution #IranProtests #Demokrati #MänskligaRättigheter #Yttrandefrihet #Sekularism #StandWithIran #BeTheirVoice #RezaPahlavi #CrownPrinceOfIran #Hyckleri #Dubbelmoral #Vänstern #Politik #WakeUp #TruthMatters #MiddleEast #Israel #USA #IranRegime #ایران #آزادی #انقلاب_ایران #رضا_پهلوی
پاسخ بسیار زیبای نیما غلامعلیپور، نماینده حزب دموکراتهای سوئد و از پیشگامان دعوت شاهزاده رضا پهلوی به پارلمان سوئد، به منتقدان این دعوت.
غلامعلیپور مینویسد برخلاف کسانی که در سوئد از آزادی بیان برخوردارند و میتوانند آزادانه انتقاد کنند، مردم ایران از حق انتخاب رهبر خود محروماند و تنها با به خطر انداختن جانشان میتوانند در خیابانها اعتراض کنند. به گفته او، در خیزش اخیر، ایرانیان نام شاهزاده رضا پهلوی را فریاد زدند، و همین امر دلیلی کافی برای دعوت �� گفتگو با شاهزاده بهعنوان رهبر یک جنبش دموکراسیخواه است.
@nimagap
https://t.co/uKNlwHgEhe
”Kronprins Pahlavi är den starkaste samlande kraften inom den iranska oppositionen, ett faktum som stöds av flera oberoende undersökningar”.
Läs @arvinkhoshnood i Fokus om Pahlavis besök i Sverige.
https://t.co/O5hHDjHNby