See you in the next one, Babe. Have a good time. Blue lights. Red lights. And then Nothing, Babe. Nothing. I’ll never forget your crooked smile. It’s now made out of stars. Half a circle. We were one-all years and years ago. Watching that neon sign outside your window.. Stars!*
Lögn, Gud - förbannad jävla lögn. Om du gav mig dessa ögon att se med och denna kala kalla kropp att känna med: Vad fan vill du att jag ska göra? Bära vittne? Om jag gör något så gör jag det, och genom det peka på Något helt annorlunda, Ett annat liv, Ett Bortom-Vara: Ren Kärlek.
Kan inte se en människa le igen för sig själv på grund av att hon intalar sig att det hon lever är lycka. Att det intalande är en ständig kamp för att övertyga henne själv; så att hon kommer upp på morgonen; att hela himlen ska slå ner som en blixt en dag - en lögn en jävla lögn.
Men att ”klara sig” kan vara att ta fiskekroken i munjäveln och vända på skiten så Belsebub vevar ner mig till tusen meters djup. Jag skämtar inte. I en värld av opium-för-folket-falsk-lycka säger jag att jag och livet kanske har gjort en plan. Längst ner bland rörmaskarna. Djup.
Och som om jag känner en plötslig samhörighet med de som anklagar livet, som säger Nej till det. En Cioran, en kolteckning av Ivar Conradson, en Videotape av Yorke. Jag har inte här att göra, men jag ska återkomma och återkomma. Vem vet, jag kanske till och med klarar mig.
Om min ”lycka” för mig själv är en lögn för mig själv så är det väl dags att avslöja mig för mig själv och för Er. Jag skrev i 6-7 timmar idag för att komma fram till denna fula men korrekta ekvation. Inte ska vi (jag) hymla. Detta mitt liv är… nå, jag är likgiltig inför döden.
”Empire of Pain” av Patrick Radden Keefe är verkligen ett boktips. Läkemedelsindustrin ger mig, som alltid, kalla kårar. Det finns fler dolda historier som denna genom åren, jag lovar. https://t.co/eCa2pw2nUH
Ett tag i mitt liv var jag en Bubersk tystnads-brytare. Pratade med främlingar ofta. Intressant ibland, pinsamt ibland. Men det var en av de bättre perioderna i mitt liv. Nu när vi ständigt stirrar ner i telefonens avgrund behövs personer som TALAR.
https://t.co/v2lQE40Jrt
Var du slutar och var jag börjar. Det mellanmänskliga (Buber). Ett samtal kan vara en blixt (Heidegger, Herakleitos) som öppnar en glänta för förståelse. Buber om det äkta samtalet. Inte propaganda/pedagogik. Ett Möte. Behovet av ”idioter” som startar ett samtal med en främling.
Tänkare och andra tänkare: ”Isen här uppe är hal!” Metafor eller verklighet. 6000 meter över havet. Liv (metafor) och möjlig död. Någon stackare som förstår mig viskar högt: ”Vid minsta misstag, vid minsta misstag!…” Så är den lidande och den lidande olika. Världar emellan. Nå.
Den känsliga anden: Vissa dagar är bara givna till en för att överlevas. Det finns bara en vetskap (kanske!) om att bättre tider finns och existerar för en längre fram i tiden. Krigaren i den förlorande armén MÅSTE ligga ner och smärtas TILLS något lyfter kroppen; Ut!, Iväg! -