Varför är det sä tabubelagt att må dåligt? Ibland mår man sämst & ibland mår man bäst. Det är faktiskt okej att inte alltid må fantastiskt, det är mänskligt
På förskolan atm; föräldrarna ”råkar” glömma barnens overaller hemma, så att alla fröknar inte kan tvinga ut deras barn i 15 minus grader... är ”vi” verkligen så elaka?
Observera att jag menar att det är psykiskt jobbigt att vara borta ett år och men att det är tråkigt att bara sitta hemma (men tryggt)... vågar man utmana sig själv?