Sörjer dagens kids som inte kommer växa upp med att säga att man är 90:a, 94:a, 87:a osv. Det utgjorde ju typ 60% av ens sociala konverserande som tonåring.
Låg ändå hyfsat bra i munnen.
Vad ska dom säga nu?? Jag är en 14, hon är ettfemma, ja men han är ju född 16.
D är kaoz
Det jobbiga är att tårarna kan komma när som. När man gör sin frukost. När man värmen lunchlådan på jobbet. När man går i matbutiken. Aldrig är man beredd. Och så frågar någon hur det är och man ler lite och skrattar bort att det är en jobbig dag