Jag är så uttråkad att jag, inte vill men absolut skulle ta kulan om det stod mellan mig och nån annan, dö. Hur länge ska det vara så här. Tråkigt. Noll goals. Många fucks to give men ingen som bryr sig ett piss. Så känns d.
Ta ut snusen för att göra nåt man måste; bosta tänderna, utfodras, annat tråkigt – sen glömmer ta ny och irrar runt i timmar, färger så intensiva, glömmer tid och rum, noll arbetsminne, vem är jag, jag vet vem jag är! Så ba. Just det ja. Nikotinist.
Seriöst, ptsd/dissociation är det värsta jag varit med om, alla andra psykproblem kan man tbh lägga i en liten ask och sätta sig på och get the fuck on with life men när du börjar trippa ofrivilligt och tiden smälter runt dig finns det fan inte mycket du kan göra
Sista man vill när man e sen som fan t tåget och dissocierar satan är att tunnelbanan börjar påstå att man e på stationer som inte ens ligger på linjen man är på, vill stämma SL för sveda o värk 🥵
varför har SVT gjort en dokumentär om att eskorta i dubai med sån great gatsby-grafik och partyklipp på kortvuxna i paljettkostym och bajsemojihuvud, var det ett reklamsamarbete med underbara diktaturen förenade arabemiraten? plz