”I want to be seen, not with eyes that have no soul but with a heart that navigates to my darkest corners and finds the beauty that makes me burn.” - ÄR DETTA VERKLIGEN FÖR MYCKET BEGÄRT? Oruckbar önskan.
Kan vi (jag och alla mina jag) ta en sekund för all kärlek jag känner i afton. Och även en sekund för hur fint musiker framställer kärlek i sina texter. Så fint att lyssnarna gråter en skvätt i ensamhet. Två sekunder av kärlek.
Jag kände mest att jag behövde ett syfte med livet. Någonting nytt och givande. Så jag bestämde mig för att sätta på lite klassisk musik, hälla upp ett glas rött och påbörja skrivandet av en roman. Kändes lämpligt.
Jag vet inte jag.. är vi ett stycke stjärnstoff som inandas det eviga varandet? Är vi icke-solida, vibrerande energier som varken är levande eller döda? Vad fan vet jag, vi? Alldeles för lite.
Min tanke häromdagen ”Nu när hela världens ögon följer pressen i och med Coronapandemin, snälla skriv ett inlägg och upplys alla om att man faktiskt inte behöver skrika när man talar”. Voilà... #lawofattraction
En kollega sa till mig idag att jag ger ett intryck av att vara cool. Skrattade åt det nyss, när jag 01:35 knappt vågade tvätta av mig sminket för att grannen kanske skulle vakna av röraktiviteten. Definition av ocool?
När sinnet givits fria tyglar att stråla ikapp med solen, när den högsta bergstopp inte möter motstånd, när allting rinner av ytan likt en gås fjäderskrud.. var, när och hur finner jag sinnets häftapparat för att permanenta tillståndet?
Wow. Känner sådan tillfredsställelse av att läsa Stäppvargen av Hermann Hesse. Den tilltalar min själ löjligt mycket. Så mycket att jag brister ut ”Fy fan vilken bra bok!” högt och ljudligt efter varenda läst sida.
Kvinnor har en enorm styrka i den emotionella intelligensen. Vet ni vad som är så tröttsamt? Att män ständigt har ett behov av att manipulera den, utnyttja den och göra den till en svaghet. Spela på den, som om det vore ett fucking tv-spel.
Perspektiv.
Ibland behöver vi stanna upp, skapa distans och få perspektiv på hur vi lever vårat liv. På vad som tar upp våran tid. Vårat huvudbry. På vad som skapar blockeringar i vårat flöde. Stanna upp - det är värt det!
Idag känner jag endast tacksamhet för min väg genom livet. Att jag blev jag och för allting som händer på min väg mot utveckling och det större perspektiv. Så tack! Tack! Tack!