Nya spelregler införs i elitfotbollen den 1 juli.
Fokus ligger på att minska avbrotten, motverka maskning och få mer tid för spel.
Ändringarna gäller Allsvenskan, OBOS Damallsvenskan, Superettan och Elitettan.
Nog hade man gärna sett Kalle tillbaka i VSK med en roll inom scouting, för att sedan ta över som sportchef när Billys kontrakt går ut. Rubin ska göra det han gör, en lång tid framöver får man hoppas.
Herregud vilken sur torsk mot ett risigt blåvitt. de här poängen skänkte VSK bort de första 10 minuterna. 🙁 Förövrigt vill jag helst aldrig se den här domaren igen. Tomte.
Man vill ju gärna ha in Zacke till nästa säsong. Men om det är som andre center i ett lag som siktar på SHL då är jag tveksam. 3:e med stort ansvar i både PP och BP och till en rimlig prislapp.
Är en vänstersväng bra för svensk ekonomisk utveckling och kan vi lära oss av vår historia samt av Schweiz.
År 1970 var Sverige och Schweiz ungefär jämbördiga i välstånd. Idag är schweizaren nästan dubbelt så rik. Det borde oroa alla som nu vill vrida Sverige tillbaka mot 70-talets ekonomiska politik.
För femtio år sedan var Sverige en av världens fyra rikaste ekonomier. Schweiz låg bredvid oss. Sedan skildes våra vägar, och skillnaden är inte en slump. Det är resultatet av två länder som gjorde rakt motsatta vägval.
Sverige valde 1970- och 80-talets väg, med kraftigt stigande skattetryck, förmögenhetsskatt, löntagarfonder, en svällande offentlig sektor och en alltmer reglerad privat företagsamhet. Resultatet? Vi halkade från toppen till runt 18:e plats i OECD på ett kvartssekel. Kapital och kompetens lämnade landet. Tetra Pak flyttade, till Schweiz. IKEA till Nederländerna. Det var inte otur. Det var politik.
Schweiz valde den andra vägen, med lågt och förutsägbart skattetryck, inga förmögenhetsskatter som driver kapitalet ur landet, stabila spelregler och en närmast envis ovilja att experimentera med näringslivets villkor. De behöll kapitalet, huvudkontoren och kompetensen. Och de drog ifrån.
Sverige lärde sig läxan, för en tid. Efter 90-talskrisen kom U-svängen, med avreglering, stabiliserad budgetpolitik, avskaffad arvs- och förmögenhetsskatt och sänkt bolagsskatt. Och vi slutade tappa mark. Det är hela poängen. Det som politiken förstörde, kunde politiken laga.
Men minnet är kort. Nu hörs igen rösterna för höjt skattetryck, återinförd förmögenhetsskatt och mer reglering av det privata näringslivet, som om experimentet aldrig gjordes och facit aldrig skrevs. Vi har redan kört det testet en gång. Vi vet hur det slutar. Det slutar med att Tetra Pak packar väskorna.
En ärlig brasklapp. Hela dagens gap mot Schweiz handlar inte om politik. En del är stark franc och svag krona, en del är Schweiz skyhöga prisnivå, en del är att deras BNP räknas på inpendlande gränsarbetare. Köpkraftsjusterat är avståndet mindre. Men den reella delen av gapet, den som faktiskt handlar om var jobben, kapitalet och de högförädlande företagen väljer att vara, den delen är i hög grad ett resultat av vägval. Och de valen står vi inför igen.
Schweiz visar att ett litet, exportberoende land kan stå i den absoluta världstoppen i decennier. Det kräver inte mer stat. Det kräver att man behåller kapitalet, talangen och företagen i landet i stället för att beskatta och reglera ut dem.
Frågan är enkel. Vill vi vara landet kapitalet flyttar till, eller landet det flyttar från? Vi har provat båda. Vi vet redan vilket som fungerar.
Martinsen, Haukeland, Koblar, Heineman, Ekman-Larsson. Vet inte om det är något att skryta med en massa ex-leksingar i den är pissmatchen Tre Kronor presterar.