Private Tweet, #RT/ not endorsement. Born in Boden, lived in Stockholm, Singapore, Jakarta, Manila and now in Portugal. Worked in defence, IT and telecom.
Jag fick frågan om varningarna från underrättelsechefer över Europa var ”budgetvarningar” som syftar att skrämma till högre försvarsanslag.
Mitt svar som nedan.
@ChristerSfeir@frenyst Valet 2014 på ambassaden i Singapore, 2018 ambassaden i Jakarta, EU valet 2024 ambassaden i Manilla och detta val på ambassaden i Lissabon. Viktigt att vi utlandssvenskar röstar i alla val.
@David_M_Bergman Jag växte upp i Boden under 1970-talet så jag är ju lite miljöskadad, män (det var uteslutande män) i militär uniform var en del av stadsbilden. Sedan dess så har det ju hänt en del så jag tror att det är viktigt att ni syns i samhället idag, speciellt för den yngre generation.
Took the Gripen out for a ride yesterday.
Strong, smart and at supersonic speed - Sweden!
X – won’t you help me? Send this to someone who also should get themselves a piece of world class engineering and innovative adaptable software.
Welcome to Sweden, we are open for business.
Detta är en märklig analys som kräver att läsaren först glömmer vem som under decennier byggt upp Mellanösterns mest omfattande nät av miliser och proxykrig och därefter accepterar att instabiliteten plötsligt har en ny huvudförklaring. Genom att reducera islamiska republikens roll till bakgrundsbrus och samtidigt tillskriva Israel en närmast allomfattande kausal kraft är inte stringens, det är selektivitet.
Bevisföringen i texten haltar. Enstaka citat ur Financial Times och anonyma expertutlåtanden upphöjs till strategisk doktrin, därtill staplas hypotetiska scenarier; statskollaps, inbördeskrig, regional brand, massflykt, som om sannolikheter adderas, inte multipliceras.
Jämförelsen med Syrien är lika svepande som missvisande. Iran är en helt annan stat, med andra institutionella strukturer och andra samhälleliga förutsättningar. Att mekaniskt extrapolera 2015 till ett iranskt scenario är mer dramaturgi än demografi.
Resonemanget bortser dessutom från en central skillnad: många arabiska regimer vilar i hög grad på person-, familje- eller klanbaserade maktstrukturer, medan den islamiska republiken är uppbyggd kring ett ideologiskt och institutionellt system med bredare organisatorisk förankring. Bara en sådan grundläggande distinktion gör parallellen haltande.
Begrepp som ”revisionistisk stat” används dessutom med en bekväm symmetri som suddar ut avgörande skillnader i ideologi och metod. Samtidigt ignoreras Israels säkerhetslogik som om hotbilden vore en bisak.
Slutsatsen blir därför skev: en analys som överdriver Israels handlingsförmåga, underskattar islamiska republikens roll och reducerar europeiska intressen till migrationsrädsla.
Det är inte en förklaring av verkligheten, det är en förenkling av den.
https://t.co/N336DgJBif