Vågar ni lämna era djur utan tillsyn? Risken är ju att de är avlivade när ni kommer hem på grund av länsstyrelsen och djurskyddsinspektörer.
Det som hände på Nils-Erik Bergkvists gård i Månsta utanför Fåker lämnar ingen oberörd. Att komma hem från en begravning och mötas av att Länsstyrelsen Jämtland och länsveterinär Maria Lundvall låtit skjuta nio av hans fjällkor direkt på gårdsplanen är en ren mardröm. När Nils-Erik fick höra vad som pågick ringde han sin bror, men brodern stoppades brutalt av polisen från att överhuvudtaget gå in på gården.
Tyvärr ser vi det här mönstret allt oftare och sedan länge: polisen spärrar av, kör iväg folk eller till och med arresterar de som vill hjälpa till, bara för att ingen ska kunna se eller ingripa. Men polisen är faktiskt till för att se till att allt går RÄTT till! När polisen själva inte kan djurskyddslagstiftningen eller kraven på delgivning, blir de istället medhjälpare till Länsstyrelsens felaktiga beslut.
Nils-Erik, som har drivit sin gård och tagit hand om sina djur i 42 år, agerade snabbt efteråt. Han lyckades köra tre av de skjutna ungtjurarna till SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) för obduktion. Därefter var länsstyrelsen kvicka att få bort djuren, undan med bevisen "avmagring" som inte finns. Det borde vara lag på att djur som omhändertas och avlivas efter beslut från länsstyrelsen ska obduceras.
Länsstyrelsen motiverade nämligen sin massakrering med att djuren led av grav https://t.co/TCTUyHflQY SVA:s obduktion visade den raka och fullständiga motsatsen: djuren var friska, i medelgott hull, hade normala fettreserver och var absolut inte magra! De hittade inte en enda defekt eller sjukdom.
Här kliver alltså helt okunniga djurskyddshandläggare och länsveterinärer in och avlivar akut utrotningshotade djur. Fjällkon är officiellt rödlistad, och det finns idag bara drygt 400 registrerade aktiva mjölkkor kvar i hela Sverige!
Om dessa så kallade experter nu hade haft rätt i att djuren var magra – vilket obduktionen bevisade att de INTE var – så hade det enda som behövts varit lite extra stöd och foder för att få upp hullet. Men istället väljer man att direkt skjuta bort djur från en hotad svensk lantras.
Det här väcker allvarliga frågor om hur myndigheten sköter sitt uppdrag. De får inte lov att avliva djur utan att det först finns ett beslut om omhändertagande, och detta beslut SKA delges bonden. Varför väntade de inte de timmar det tog för bonden att komma hem från begravningen?
Eftersom SVA:s obduktion svart på vitt visar att djuren inte var magra så var det ju bevisligen inte så jävla illa med dem – de hade lätt klarat några timmar till!
Här ser vi dessutom en helt galen dubbelmoral: Om en vanlig djurägare låter avlivade djur ligga kvar blir de direkt anmälda för miljöbrott. Bland annat i Västra Götaland anmäler myndigheterna stenhårt eftersom blodet från djuren anses utgöra ett miljöbrott. Men när Länsstyrelsen själv gör en insats? Då går det tydligen utmärkt att bara skjuta djuren, lämna kropparna och blodet på marken och fullständigt skita i det!
Förlusten av kvigorna och ungtjurarna är ett hårt ekonomiskt slag, men framför allt ett enormt avelsmässigt avbräck för den hotade fjällrasen. Nils-Erik kämpar ändå vidare med sina kvarvarande djur tack vare ett fantastiskt stöd från allmänheten och LRF, samtidigt som Länsstyrelsen nu är polisanmäld för tjänstefel. Rättvisa måste skipas för Nils-Erik och fjällkorna!
💔👇Vad tänker ni om polisens roll i det här, myndigheternas extrema okunnighet och Länsstyrelsens dubbelmoral? Berätta i kommentarerna.
Dela inlägget för vi ska ha upp frågan till riksdagen! Glöm inte att följa oss, det kommer mera!
@stora fans Peter Kullgren Kalla fakta Uppdrag granskning Kvällsposten Ambition Sverige
#peterkullgren #staffaneklöf #maktmissbruk #länsstyrelsen #djurskyddsinspektörernadendolda Djurskyddsinspektörerna - den dolda sanningen
DET HÄR ÄR SVERIGE 2026. LÄS VAD MIN DEMENTA MOR SKRIVER.
Min mor utbildade sig till sjuksköterska och arbetade ständig natt hela sitt yrkesliv. Hon arbetade extra, var nästan aldrig sjuk, klagade aldrig och tog hand om människor när de var som allra svagast.
Hon såg alltid till att vem som än kom på besök fick mat och omtanke. Hon skötte arbete, betalade skatt och bar sin del av samhället hela sitt liv.
Nu är hon gammal och dement.
Inlandskommunen där hon bor har i mer än två år lyckats förhala frågan om ett boende.
Först skulle sjukvårdens demensutredning bli klar. Det tog en evighet. Därefter skulle kommunen göra sin egen utredning. När även den nu är färdig fick vi beskedet att hon nu skulle ställas i kö.
■ I kö.
En svårt dement kvinna som bor ensam, inte längre kan överblicka sin tillvaro och glömmer besök omedelbart ska alltså sitta ensam och vänta tills systemet behagar hitta en plats.
För henne innebär demensen att ensamheten börjar om varje gång minnet försvinner. Hon kan ha haft besök, blivit omhändertagen och fått höra att hon är älskad - men en kort stund senare är allt borta. Då upplever hon åter att hon är övergiven, instängd och ensam på jorden.
Det här är några meddelanden jag fått från henne:
"Snälla skaffa mig gift så jag får lämna detta hemska icke liv som jag har.Jag står inte ut med den här förfärliga meningslösa ensamma tillvaron längre Det är helvetet på jorden. Vad har jag gjort för ont som inte ens får dö det finns ingen mening längre.Det är bar ett enda stort helvete vRje dag ensam ensam ensam i en meningslös Tillvaro Men jag har väl förtjänat det. Ge mig gift så jag får dö någon gång.JG känns instängd i ett fängelse har jag varit en dålig människa så snälla hjälp mig så jag får avsluta detta icke liv.Älskar er min familj men jag orkar inte längre med livet.”
”Försökt ringa .... eller .... det är omöjligt att komma i kontakt med dom.Endera hardom ju fel på telefonerna eller är dom arga på mig av någon konstig anledning”
”Snälla prata med ..... så kani kanske tillsamman hitta något dom kan ge mig hjälp så jag får lämna detta helvete som blivit mitt liv För mig är allt meningslöst ingen som bryr dig om mig varje dag är sMma gråa ensamma tristess.Hjälp mig från detta så kallade liv för det är inget liv längre.”
Det där är inte ett värdigt åldrande. Det är inte omsorg.
Det är ett svårt sjukt samhälle som lämnar en dement gammal människa ensam och sedan administrerar hennes sammanbrott genom utredningar, besöksscheman, väntetider och kölistor.
Samtidigt hittar systemet pengar till ständigt växande administration, projekt, samordnare, tolkkostnader, försörjningssystem och ett migrationspolitiskt åtagande vars ekonomiska och sociala konsekvenser politikerna i årtionden vägrat ta ansvar för.
När resurserna inte räcker får vi höra att äldreomsorgen saknar personal, lokaler och pengar. Men det är en politisk prioritering - inte en naturlag.
Pengarna har inte försvunnit. De har prioriterats.
Min mor betalade skatt och vårdade andra människor hela sitt liv. När hon själv blivit gammal, sjuk och försvarslös får hon dålig pension, en hemtjänst svår att förstå och beskedet att hon får vänta på en trygg plats.
Hennes samhällskontrakt var tydligen ensidigt:
Arbeta.
Betala.
Vårda andra.
Kräv ingenting.
Och när du själv behöver hjälp - ställ dig i kön och förtvivla ensam.
■ Det här är det svenska vansinnet i sin renaste form.
Ett samhälles moral mäts inte i värdegrundsdokument eller vackra formuleringar om allas lika värde.
Den mäts i hur det behandlar den försvarslösa människan som inte längre kan föra sin egen talan.
Min mors meddelanden är domen över systemet.
Varje politiker och tjänsteman som accepterar att dementa människor lämnas ensamma tills de ber sina barn om gift bör tvingas läsa hennes ord högt.
Sedan kan de förklara vem välfärden är till för.
Sverige har inte misslyckats att se problemet. Sverige har sett det, utrett det, diariefört det och ställt min mor i kö.
#svpol #politik
Någonstans i Sverige stryker en gammal man en skjorta i kväll, fast ingen kommer förrän tio och fyrtio imorgon. Jag vet inte hans namn. Jag vet bara att han finns, för han finns i tusental.
Det här är hans röst:
Jag vaknar klockan sex av gammal vana. Kroppen tror fortfarande att någon behöver den. Jag ligger kvar en timme ändå, för dagen ska räcka ända till kvällen, och dagarna är längre nu än när jag arbetade.
Jag ställer fram två koppar om morgnarna. Margit är borta sedan fyra år, men händerna vet inte om det, och jag låter dem hållas. Det är det närmaste sällskap jag kommer.
Tio och fyrtio ringer det på dörren. Jag har rakat mig till det. Struken skjorta. Flickan som kommer är ny, de är ofta nya, hon har mig i telefonen: stödstrumpor, medicin, ögondroppar. Åtta minuter. Jag frågar om hon hinner med en kopp kaffe. Hon säger nej, och hon säger det snällt, och det är sant, hon hinner inte, någon annan har redan räknat hennes minuter åt henne. Jag säger en annan gång kanske. Vi säger så varje gång, hon och jag. Fast det aldrig är samma hon.
Åtta minuter om dagen. Femtiosex minuter i veckan. Det är vad som återstår av ett liv bland människor: knappt en timme, utportionerad.
Ibland säger jag något högt i lägenheten, bara för att höra att rösten finns kvar. Den låter rostig. Den var van vid att bli använd.
Telefonen med de stora knapparna ligger i bröstfickan hela dagarna, hemma. Barnen ringer när de hinner, och de hinner inte ofta, och jag är inte arg på dem. Det är det som är det svåra. Det finns ingen att vara arg på. Det är bara tyst.
I trappuppgången bor tre till som jag. Vi hör varandras teveapparater genom väggarna om kvällarna. Det är så vi håller reda på varandra: på ljudet av varandras ensamhet.
Jag har lagt golv i två skolor och en simhall. Jag betalade skatt i femtio år och tyckte om det, för jag visste vad det var. Ett löfte. Vi bär landet medan vi orkar, sen bär landet oss. Min halva är uppfylld. Den andra halvan blev åtta minuter.
När hon frågar hur jag mår säger jag att det är fint. Vi säger så, min årgång. Vi lärde oss att inte vara till besvär, och vi lärde oss det så grundligt att ingen längre ser oss. Man kan försvinna stående, mitt i ett kök, i struken skjorta.
I kväll stryker jag skjortan till imorgon. Sen sitter jag vid köksbordet och övar på vad jag ska hinna säga på åtta minuter. Det om nätterna tar jag bort, det tar för lång tid. Det om Margit tar jag bort, det gör henne bara ledsen, flickan, vem det nu blir. Till slut är det bara tre ord kvar av mig: det är fint.
Det hinns med.
I can’t let this go unchallenged.
That young man was, in my opinion and based on the video below, the clear victim of an assault.
The video shows, for reasons that are entirely beyond my comprehension, the officer steaming directly into the victim.
The officer made no effort to prevent the attack or apprehend the men who had just administered the violence.
What I see in the video is the officer using speed and aggression at the moment of peak danger and confusion against the victim.
The victim then controls himself the moment he realises it is now a police officer attacking him and not one of the multiple men who were attacking him a fraction of a second earlier.
In my opinion Birmingham Police should drop the charges against this young man and ask the officer why she went for the victim on the ground and not the attackers!
@victorsmalm Ingen tror att Viktor Malm menar något annat än väl, men det ser ju dumt ut. För inte så längesedan brukade det läskunniga svenska journalisterna kunna tolka vad som var värt en kommentar på 2500 tecken.
@Dempaslotteborn Även om du inte tycker att jag ser ut och låter som en trans stöttande person. Så behöver du respektera det. För det handlar inte om dig och dina känslor, utan om mig. Om du någon gång skulle kalla mig transfobisk så är det bara att be om ursäkt och gå vidare....
Kommuner ägnar sig åt ett meningslöst nollsummespel när de lägger skattebetalarnas pengar på att berätta om sin egen förträfflighet för skattebetalarna. Ingen flyttar till Ludvika för att de köpt en ny logga för en kvarts miljon. Kärnuppdraget är vård, skola och omsorg, och ansvariga politiker måste lära sig att säga nej till PR-byråernas påtryckningar om att ”sticka ut” och ”sättas på kartan” som om folk skulle tjurrusa till orten tack vare skattefinansierad reklam. Det finns inga genvägar. Ett coolt platsvarumärke väger lite jämfört med ett väl utfört uppdrag.
The answers to many modern problems are simple but politically incorrect.
So instead of solving anything, everybody pretends they don't know what's going on, and spend years misdiagnosing the issue, talking in circles, and wasting time.
@Kettilikorthet Det som är riktigt tråkig är att ni "vänstertöntar" är precis lika goda kålsupare.
Ingenstans finns den vuxna, konstruktiva debatten.
Klaga är det lättaste som finns!