@FawAzzat Jag lever i Malmö och bär kippa. Den goda Vänstern växer sig starkare och starkare här, varje dag innebär trakasserier, bli spottad efter, okvädningsord. De känner att de har vind i seglen nu och jag anar att det snart är försent men uppskattar att du försöker belysa situationen
Magdalena Andersson fördömer i riksdagen företagare som tar utdelning istället för lön. Det ökar klyftorna, säger hon.
Sedan visar det sig att hennes eget hushåll, enligt Smedjan, tagit emot 1,3 miljoner efter skatt i utdelning från makens bolag.
Det är inte olagligt. Det är bara hyckleri.
@Sorenjuvas Alla som har åsikter om trans bör läsa de artiklar som skrevs innan år 2000 och sedan de systematiska litteraturöversikter som gått igenom det vetenskapliga underlaget för transition. Vården kan inte hålla på och utföra behandlingar som är mycket skadliga för kroppen, utan >
Omar Makram knows a thing or two about the Middle East. He's from there. We discuss the US-Iran MOU, why it's already not working, what it means, and what the alternatives are. Full episode on Aron Flam's YouTube-channel.
Adam Hamawy celebrated his victory in New Jersey's 12th Congressional District Democratic primary by shouting “Allahu Akbar” three times.
His victory celebration drew support from activist Linda Sarsour, who has been criticized for defending individuals convicted of terrorism-related offenses and for controversial statements about Israel and Zionism, and from Imam Mohammad Qatanani, who was convicted by an Israeli military court in 1993 for membership in Hamas. Critics also point to Qatanani's past sermons, including calls for a new intifada and statements praising life under Hamas rule in Gaza, as evidence of extremist rhetoric.
Hamawy himself has faced renewed scrutiny over his testimony during the 1990s terrorism prosecutions connected to followers of Omar Abdel-Rahman, the "Blind Sheikh," whose network was linked to the 1993 World Trade Center bombing and other terror plots.
Magdalena Andersson har genom att familjens skatteplanering tjänat 800 000 kr de senaste fyra åren, eller motsvarande 17 000 kr per månad. Dubbelmoralen är sannlös.
https://t.co/pm9S8ol17Y
Make no bones about it.
Starmer's regimes' online censorship attacks on all fronts, are designed to stop more people seeing things like this report on rape gangs.
Share it everywhere.
Message it to family group chats, friends, everywhere!
Nämen?!?! Var alla ”journalister” terrorister? Då väntar vi bara på rättelse från SVT, sr, TV4, DN, SvD, Göteborgsposten, Sydsvenskan, Dagens ETC osv, m.m, etcetera, in absurdum, as nauseam…
Året är 2014. Islamiska Staten (IS) härjar i Mellanöstern, och unga män från svenska förorter reser ner i hundratal för att ansluta sig till en av modern tids blodigaste terrorsekter. Det svenska samhället står inför en existentiell säkerhetskris. Vad gör den svenska staten? Man drar sitt allra vassaste vapen: Man utser Mona Sahlin till "nationell samordnare mot våldsbejakande extremism".
Man kunde nästan höra hur terroristerna darrade av skräck i kalifatet.
Hur såg då Sahlins stenhårda strategi ut för att stoppa blodtörstiga jihadister? Jo, hon applicerade den klassiska svenska socialtjänstmodellen: fika, dialog och "förståelse". I stället för att låsa in hemvändande terrorister eller dra in deras medborgarskap, lanserades idén att dessa stackars "vilsna själar" behövde integreras tillbaka in i samhället.
Budskapet som sändes ut till Sveriges kommuner var obeskrivligt: Hemvändande IS-krigare skulle erbjudas gräddfil till bostäder, skuldsanering, psykologhjälp och jobb. Om du skötte dig och jobbade hårt i Sverige fick du stå i bostadskö i tio år. Om du åkte till Syrien och deltog i ett folkmord, flögs du hem till en trea med balkong och ett fast jobb. Det var en integrationspolitik som var så gränslöst naiv att den skapade rubriker i utländsk press, där man öppet skrattade åt det "svenska dårhuset".
Som grädde på moset startade Sahlins kansli en nationell "stödtelefon". Tanken var att oroliga mammor skulle ringa in och prata ut om sina radikaliserade söner. Telefonen ekade tom. Den kostade skattebetalarna miljoner, men genererade knappt några relevanta samtal alls. Kommunerna klagade högljutt på att de från Sahlins kansli bara fick diffusa powerpoint-presentationer och broschyrer i stället för riktiga verktyg.
Och hur slutade detta magnifika uppdrag? Fick hon sparken för att hennes terrorpolitik var ett monumentalt magplask? Nej. Hon tvingades avgå 2016 eftersom hon – mitt under brinnande terrorhot – var fullt upptagen med att skriva falska intyg till sin egen livvakt. Ett passande slut på ett av svensk politiks mest pinsamma kapitel. https://t.co/LCXLoSizKv
Låt oss översätta “jag firade motståndet” till svenska:
Jag jublade när 1 200 människor slaktades. Jag log åt ungdomarna på Novafestivalen som jagades över ett öppet fält och sköts ner när de sprang. Jag firade kvinnor som våldtogs, lemlästades. Jag applåderade familjer som bands samman i sina kök och brändes inne. Barn avrättade framför sina föräldrar.
Och när det blev obekvämt kallade jag de döda för en lögn och de våldtagna för propaganda.
Detta är klimatet i den svenska Palestinavänstern. Och Vänsterpartiet terroristerna, som delar dess möten, paroller och väljare, har ännu inte hittat ett ord av avståndstagande. Man finner knappt ord.
https://t.co/quPdwbUjbU
Det är faktiskt helt sjukt att Rouzbeh Parsi är en så återkommande gäst i vår statstelevision. Dessutom i egenskap av expert. Jag har svårt att föreställa mig en mer uppenbar påverkansagent för islamiska republiken än Parsi. Och programledarna står alltid och nickar med till hans antivästliga propaganda. Hur kan han ha varit chef för Mellanösternprogrammet på Utrikespolitiska institutet? Hur kan han fått anställning på Lunds universitet? (Jag vet, Andreas Malm jobbar också där och det är minst lika sjukt). Jag vet inte om Rouzbeh är en övertygad islamist, en allierad från vänstern, övertygad antisemit eller utpressad att verka mot vårt samhälle men varför låter våra institutioner det hända? Vilka tillsatte honom på UI? Vem anställde honom på Lunds universitet? Vilka programchefer på SVT och i Sveriges radio tycker att det är en bra idé att ha med honom som expert? Och varför? Det är sådana frågor som håller mig vaken om nätterna.
”Jag fick detta tidigare idag. Det är en mycket kraftfull läxa för oss alla.
Krokodilen den 7 oktober
Det finns en gammal folksaga som heter Krokodilen och den gamla kvinnan. En kvinna bor vid en sjö. En liten krokodil dyker upp. Den är svag, så hon matar den. Allt eftersom den växer behöver den mer. Hon fortsätter att mata den. Den blir starkare, djärvare, mindre rädd. En dag äter den upp henne. Sensmoralen är enkel. Medkänsla förändrar inte ett rovdjurs natur. Den gör det bara starkare.
Jag föddes i en mizrahi-familj. Min far var tunisisk och min mor var jemenitisk. Senare i mitt liv flyttades jag till en kibbutz, en värld som mestadels var ashkenazisk, många av dem överlevande från Förintelsen. Det gav mig en sällsynt utsiktspunkt inom Israel. Jag växte upp mellan två judiska världar, den mellanösternska och den europeiska.
Två historier, två trauman, två sätt att förstå fara, tillit och överlevnad.
Mina föräldrar kom från arabiska länder. De levde bland muslimer i generationer. De kände till språket, psykologin, koderna, leendena och vad som döljer sig bakom dem. De hatade inte araber, men de romantiserade dem inte heller. De förstod hur ära, makt, religion och rädsla verkar i den världen.
De europeiska judarna kom från en annan historia. De kom från upplysningstidens Europa, från socialismen, från universalismen, från tron att människor i princip är likadana överallt. Den världsbilden formade kibbutzerna, fredsrörelserna och idén att om man visar välvilja får man välvilja tillbaka.
Den skillnaden lever fortfarande kvar inom Israel. Det handlar inte om att vara bättre eller sämre. Det handlar om att ha levt i olika civilisationsverkligheter.
De samhällen som drabbades mest av den 7 oktober var gränskibbutzer. Vänsterlutande, fredsorienterade, humanitära. Dessa var människor som körde Gazaborna till israeliska sjukhus, samlade in pengar till dem, gav dem arbete, skapade gemensamma projekt. De trodde att de byggde broar. De trodde att välvilja skulle återgäldas med välvilja.
Vad många inte såg var att medan de åt växte krokodilen.
Efter den 7 oktober hittade vi kartorna, namnlistorna, husens planritningar, lapparna som angav var barnen sover, var hunden är, vem som skulle dödas först. Detta var inte raseri. Detta var underrättelser som tålmodigt samlats in under åratal. Den informationen kom från tillgång, förtroende och närhet. Från själva öppenheten som var avsedd att skapa fred.
Det är taqiyya i praktiken. Leenden, samarbete och beroende som används för att förbereda slakt.
Mizrahi-judar varnade för detta i årtionden, inte av hat utan av minne. De visste att i Mellanöstern respekteras makt, inte välvilja. Svaghet möts inte med medkänsla. Den utnyttjas.
Den 7 oktober tvingade även de mest idealistiska israelerna att konfrontera detta. Många av samma människor som en gång trodde på absolut samexistens säger nu att de inte längre litar på det som står på andra sidan staketet. Krokodilen visade sina tänder.
Det som oroar mig nu är inte bara Israel. Det är den judiska diasporan i väst. New York, London, Sydney, Paris. Många ser fortfarande världen genom europeiska linser. De antar att alla följer samma moraliska regler. De antar att radikal islam bara är ytterligare en politisk åsikt. De antar att tolerans kommer att besvaras med tolerans.
Samtidigt simmar krokodilen bland dem.
Man ser det i hoten på gatan, de öppna uppmaningarna till våld, pöbelhoparna, attackerna mot judiska stadsdelar och institutioner. Man ser det hos politiker som blidkar den för att få röster, oavsett om det är Mamdani i New York eller Londons borgmästare. Man ser det även bland judar som tror att de är dygdiga samtidigt som de hjälper till att stärka något som föraktar dem.
Den gamla kvinnan trodde att hon var snäll. I själva verket matade hon sin egen bödel.
Jag påstår inte absolut sanning. Jag delar med mig av vad ett mizrahi-barn som växte upp bland ashkenazim lärde sig genom att stå i båda världarna.
Den 7 oktober var inte bara en attack. Det var en uppenbarelse av vad som händer när man misstar en krokodil för en granne.
Kanske är det dags, i Israel och i diasporan, att sluta mata den.
Text okänd. Bild Elisheva Ben Eliyahu från kibbutz Beeri Feb 2024”
Kan någon förklara vad syftet med ”hets mot folkgrupp”-lagstiftning är när man explicit kan fira en livestreamad massaker av judar och skryta om det i media samtidigt som man vet att det kommer ha absolut noll juridiska konsekvenser?