Säg, när du somnar in i kväll:
En dag är vunnen.
På vägen där man mister allt
en rast är hunnen.
Så skall du leva dag för dag
och ständigt mista,
och ändå vilja vara kvar
in i det sista.
Jag drömde om svärd i natt.
Jag drömde om strid i natt.
Jag drömde jag stred vid din sida
rustad och stark, i natt.
Det blixtrade hårt ur din hand,
och trollen föll vid din fot
Vår skara slöt sig lätt och sjöng
i tigande mörkers hot.
Ur det begravnas urtidsslam
reser sig vidunder, väckta av värmen,
och spärrar vägen där du vill fram.
Ingen flykt kan göra dig fri.
De möter på nytt vid nya vägar.
Du har inget val. Du måste förbi.
Vi kommer inte med skrämsel,
vi kommer med tröst.
Vi såg er övergivenhet
en lång mörk höst.
Hur gott att vara fler.
Sitt kvar hos oss vid brasan.
Vi kände också fasan,
och vår förtvivlan var som er.
The world of the Swedish writer Karin Boye’s little-known 1940 novel, “Kallocain,” now reissued in a new English translation, offers a counter to the flat women characters that populate many classic 20th-century dystopias. https://t.co/txL38MJNld
Säg, när du somnar in i kväll:
En dag är vunnen.
På vägen där man mister allt
en rast är hunnen.
Så skall du leva dag för dag
och ständigt mista,
och ändå vilja vara kvar
in i det sista.
Vi har gått mot allt strängare övervakning - och den har inte gjort oss säkrare, som vi hoppades, utan ängsligare. Med vår skräck växer också vår impuls att slå omkring oss. Är det inte så: då ett vilt djur känner sig hotat och inte ser någon utväg att fly, går det till anfall.
Men det kommer nätter, de kommer och de kommer igen, då man måste se om sina gränser och flytta sina märken, då man måste finna sig till rätta med nya och förödmjukande upptäckter.
omg my swedish teacher just emailed us that everyone should prepare a book to present after the semester break. he added a couple of book suggestions including "kris" by karin boye (which i have already read). so yes i'm going to present this one i guess :)) he's the best
En gång var vår sommar
en evighet lång.
Vi strövade i soldagar
utan slut en gång.
Vi sjönk i gröna doftande
djup utan grund
och kände ingen ängslan
för kvällningens stund.
Tänk att nu vara död och ha lämnat bakom sig allt,
ångest, fasa och ensamhet, och den oförsonliga skulden.
Men en stor rättvisa ligger gömd på botten av tingen.
Alla har vi en nåd att vänta -- en gåva som ingen rövar.
Säg, när du somnar in i kväll:
En dag är vunnen.
På vägen där man mister allt
en rast är hunnen.
Så skall du leva dag för dag
och ständigt mista,
och ändå vilja vara kvar
in i det sista.