All symbolik är inte oskyldig. Vissa bilder är så laddade att de bär med sig ett helt historiskt bagage, därför var rekvisitan i demonstrationen inte bara ett scenbygge. Den var ett budskap.
En svart portal med ordet “GAZA” utformad så att tankarna omedelbart går till Auschwitz är ingen slump. Den säger: Gaza är vår tids koncentrationsläger. Israel är vår tids Nazityskland.
Det är inte en kritik av Israels krigföring. Det är en historisk likställning.
Och där går en gräns.
Förintelsen var den industriella utrotningen av Europas judar. Att använda dess mest ikoniska symbol som kuliss i en politisk manifestation om en pågående konflikt är inte att skapa förståelse. Det är att exploatera historiens värsta brott för att vinna dagens opinionsstrid.
Än mer anmärkningsvärt blir det när vårdpersonal deltar i föreställningen, iklädda sjukhuskläder. Läkare och sjuksköterskor har ett särskilt ansvar att inge förtroende, inte att uppträda i politiska installationer där Förintelsens bildspråk används för att demonisera ena sidan i en konflikt.
Den som vill kritisera Israel har all rätt att göra det. Demokratin bygger på den friheten. Men den som bygger en symbolisk Auschwitz-port har lämnat den sakliga kritiken bakom sig. Då handlar det inte längre om argument, utan om att chockera, polarisera och moraliskt stämpla.
När Auschwitz blir en kuliss har man slut på argument.
All symbolik är inte oskyldig. Vissa bilder är så laddade att de bär med sig ett helt historiskt bagage, därför var rekvisitan i demonstrationen inte bara ett scenbygge. Den var ett budskap.
En svart portal med ordet “GAZA” utformad så att tankarna omedelbart går till Auschwitz är ingen slump. Den säger: Gaza är vår tids koncentrationsläger. Israel är vår tids Nazityskland.
Det är inte en kritik av Israels krigföring. Det är en historisk likställning.
Och där går en gräns.
Förintelsen var den industriella utrotningen av Europas judar. Att använda dess mest ikoniska symbol som kuliss i en politisk manifestation om en pågående konflikt är inte att skapa förståelse. Det är att exploatera historiens värsta brott för att vinna dagens opinionsstrid.
Än mer anmärkningsvärt blir det när vårdpersonal deltar i föreställningen, iklädda sjukhuskläder. Läkare och sjuksköterskor har ett särskilt ansvar att inge förtroende, inte att uppträda i politiska installationer där Förintelsens bildspråk används för att demonisera ena sidan i en konflikt.
Den som vill kritisera Israel har all rätt att göra det. Demokratin bygger på den friheten. Men den som bygger en symbolisk Auschwitz-port har lämnat den sakliga kritiken bakom sig. Då handlar det inte längre om argument, utan om att chockera, polarisera och moraliskt stämpla.
När Auschwitz blir en kuliss har man slut på argument.
A fuel crisis keeps spreading across Russia.
I ran the country's largest oil company. Let me explain what is actually happening — and why the Kremlin cannot stop it. 🧵[1/12]
Lena Andersson läsvärd i SvD:
”Vad som skulle behövas är en intellektuell och kulturell infrastruktur som bemötte klagosångerna i stället för att sjunga med i dem. Chefer som inte hukade. Redaktörer som inte slappt godtog lidandets överhöghet.”
Demonstrationen utanför Karolinska var förstås ingen slump. Det handlade inte bara om att uttrycka en åsikt, utan om att lägga beslag på vårdens moraliska auktoritet. Budskapet var underförstått: Den som arbetar här förväntas stå på vår sida. Det är klassiskt aktivistiskt dominansbeteende, att ockupera en institution med högt förtroende och göra den till kuliss för den egna politiska agendan. Sjukhusentrén förvandlas från en plats för patienter till en scen för opinionsbildning. Nästa steg blir att den som inte deltar förväntas förklara sig. Det är så neutral mark eroderas: inte genom beslut, utan genom socialt och symboliskt tryck…
Signalen från Socialdemokraterna efter skandalen i Botkyrka är förödande. I Sveriges största parti kan det löna sig att ta stöd av gängkriminella.
https://t.co/YWgSFCetjZ
Kids, det är dags för farbror Sfeirs söndagsskola. Idag ska farbrorn berätta om landet som är mindre än Skåneland, nämligen Libanon.
När människor i dag talar om Mellanöstern som om dess historia började med moderna konflikter är Hiram av Tyr en nyttig påminnelse om motsatsen. Den libanesiske kungen är ihågkommen därför att han skickade timmer, hantverkare och ingenjörskunnande till bygget av Salomos tempel i Jerusalem. Långt innan regionen splittrades av nationalism, islamism och geopolitiska rivaliteter byggdes dess stora monument genom handel, samarbete och ömsesidigt beroende.
Det är särskilt tragiskt eftersom Libanon en gång var något helt annat.
För nästan tre tusen år sedan seglade kung Hiram av Tyr längs Medelhavets kuster. Hans stad, dagens Sur (Tyr) i södra Libanon, var centrum för ett handelsnätverk som sträckte sig från Levanten till Spanien. Fenicierna exporterade timmer, glas och purpurfärg. De grundade kolonier, utvecklade handelsvägar och bidrog till att sprida det alfabet som senare skulle bli grunden för grekiska, latin och därmed stora delar av Europas skriftspråk.
När Hiram slöt förbund med kung David och senare Salomo i Jerusalem var Tyr inte någon periferi. Det var en av Medelhavsvärldens viktigaste städer.
Libanon var länge en plats där handel, sjöfart och kultur möttes. Bergen gav skydd åt religiösa minoriteter. Maroniter, druser, sunniter, shiiter, grekisk-ortodoxa och andra grupper levde sida vid sida, inte alltid fredligt men inom samma geografiska ram. Idag finns det 18 erkända konfessioner, ca 1,3 miljoner syriska flyktingar och ca 250k palestinska flyktingar i ett land med ca 5,5 miljoner invånare.
Under stora delar av 1900-talet kallades Beirut Mellanösterns Paris. Banker, universitet, tidningar och förlag blomstrade. Människor från hela arabvärlden kom dit för att studera, investera och publicera sådant som inte kunde sägas hemma.
Sedan började landet användas som arena för andras projekt.
Först kom den arabiska nationalismens drömmar. Därefter de palestinska fraktionernas väpnade kamp. Sedan syrisk dominans. Därefter iransk expansion genom Hizbollah. Samtidigt genomförde Israel återkommande militära operationer på libanesiskt territorium.
Nästan varje regional konflikt har på något sätt utkämpats i Libanon.
Resultatet blev ett land som steg för steg förlorade kontrollen över sitt eget öde. Medan andra formulerade slagorden fick libaneserna betala priset i form av inbördeskrig, ockupationer, attentat, ekonomisk kollaps och massutvandring.
Libanons moderna historia kan i mångt och mycket beskrivas som historien om ett land som aldrig fått vara huvudperson i sin egen berättelse.
När omvärlden talar om Libanon handlar det sällan om libaneserna själva. Landet beskrivs som en front mot Israel, en bas för Hizbollah, en arena för Iran eller en följdfråga till Palestina. Nästan aldrig som en nation med egna intressen, egna drömmar och en egen historia.
Det är märkligt.
Libanon förtjänar att betraktas som mer än en bricka på andras spelbräden.
Kanske är det också den viktigaste lärdomen. Ett land som i århundraden bidragit till Medelhavets historia har under de senaste decennierna reducerats till en arena för andras ambitioner.
Det är hög tid att låta Libanon vara Libanon igen.
Mina två cents:
Expressens granskning av Vänsterpartiets kandidater väcker en obekväm fråga. Hur kommer det sig att ett så stort antal personer med rötter i Mellanöstern återfinns bland dem som uttryckt stöd för Hamas, Hizbollah eller Houtherna m.m. ?
Det enkla svaret är inte att de är vänsterpartister. Det mer intressanta svaret handlar om identitet.
För många människor från Palestina, Libanon, Syrien eller Irak är konflikten med Israel inte en avlägsen utrikespolitisk fråga utan en del av familjens historia. Det är fullt begripligt. Men när en konflikt blir en del av den egna identiteten förändras också sättet man betraktar den på. Händelser som annars skulle bedömas med universella moraliska principer börjar i stället filtreras genom lojalitet.
Den utvecklingen har förstärkts av två parallella traditioner. Den ena är den politiska kultur som dominerat stora delar av Mellanöstern, där Israel i decennier framställts som den yttersta fienden. Den andra är den västerländska vänsterns antiimperialistiska världsbild, där palestinierna ofta fått rollen som de förtryckta och Israel rollen som förtryckaren.
När dessa två perspektiv möts uppstår ibland en märklig blindhet. Samma personer som med rätta fördömer övergrepp från stater kan relativisera eller ursäkta övergrepp när de begås av grupper som Hamas eller Hizbollah. Solidariteten blir selektiv. Principerna blir villkorade.
Problemet är inte att människor engagerar sig för palestiniernas sak. Tvärtom. Problemet uppstår när stödet för en sak övergår i sympati för rörelser som mördar civila, förtrycker oliktänkande och bekämpar de värden som den demokratiska vänstern säger sig försvara.
Den verkliga skiljelinjen går därför inte mellan Israelvänner och Palestinavänner. Den går mellan dem som tillämpar samma moraliska måttstock på alla och dem som gör undantag för sin egen sida.
Detta är de 25 värsta av ett hundratal vi har hittat. Inte en handfull. Många av dem är kvar på vallistorna för riksdagen, län och kommun.
Nooshi säger att hon är tacksam för @Expressen granskning. Då hoppas jag att hon kan ställa upp på intervju med oss.
https://t.co/4CHHAh0ZeZ
En liten hälsning till historielösa generation Z med anhang:
Sedan 1979 har Islamiska Republiken Iran 🇮🇷, IRI, bedrivit en hänsynslös och destruktiv politik i Mellanöstern, där man medvetet sponsrat och styrt terrorgrupper och miliser för att sprida kaos och sin extrema revolutionära agenda. Genom att beväpna Hizbollah, Hamas och shiamiliser i Irak 🇮🇶, Syrien 🇸🇾 och Jemen 🇾🇪 underblåste IRI konflikter, destabiliserat hela regionen och hotat inte bara sina grannar utan världsfreden. Samtidigt förtrycker regimen systematiskt sina egna medborgare, särskilt kvinnor, med hårda restriktioner, förtryck och brutalitet mot de som vågar ifrågasätta. IRI är en aggressiv och förtryckande stat som undergräver både regional stabilitet och mänskliga rättigheter.
Läs min @SvDledare kolumn.
”I två decennier har Israel, under tiotusentals raketbeskjutningar från Hizbollah, förgäves väntat på att Libanon och UNIFIL ska genomföra FN:s resolution 1701.”
”Liksom Hamas krigföring i Gaza har Hizbollahs militära styrka i södra Libanon vilat på ett finmaskigt nät av dolda förråd, underjordiska anläggningar, vapendepåer, där vapen och avfyrningssystem systematiskt har påträffats i de flesta byar och i civila miljöer, inklusive sjukhus- och bostadsområden.”
”Denna operativa verklighet är central ur ett israeliskt säkerhetsperspektiv – men den är i stort sett frånvarande i den svenska public service-rapporteringen. Där ges den sällan ett seriöst och fördjupat utrymme, trots att just detta krävs för att upprätthålla public service opartiskhet och allsidighet.”
https://t.co/oHa7uhCz7F
“You cannot threaten the free world and lead it at the same time. No nation can match American might, but for the first time in my adult life, the moral and strategic heart of the defense of liberal democracy doesn’t beat in Washington. It doesn’t beat in London or Paris or Berlin or Ottawa, either. It’s in Kyiv, where a courageous leader and a courageous people have picked up the torch America has dropped.”
#SlavaUkraini
Deadlock over. The EU just cleared the way for the €90-billion-loan for Ukraine and the 20th sanctions package.
Russia’s war economy is under growing strain, while Ukraine is getting a major boost.
We will provide Ukraine what it needs to hold its ground, until Putin understands his war leads nowhere.
Long unofficially banned from appearing on state TV, incoming Hungarian Prime Minister Peter Magyar appears on a channel to which he was previously not allowed only to announce an end of "North Korean" style Orban media monopoly.
🔥 Dancing minister goes viral!
A victory dance by Zsolt Hegedűs has racked up over a million views overnight.
He’s one of the key figures in Péter Magyar’s team and a leading candidate for Hungary’s health minister.
A top orthopedic surgeon, he spent years working in leading UK clinics before returning to Hungary in 2015 to reform the healthcare system. He is now developing Tisza’s healthcare reform plan.
A future minister who can both operate and light up the dance floor. Seen the video yet — what do you think?
Time to replace Mark Rutte as the head of NATO for someone who actually represents the alliance and not "daddy".
To that end I Vote @kajakallas who has an actual grasp of what's going on.