Basically all the shit they got from Unit 731 and the Nazis with a few new ones which means they’ve been busy beavers creating new ways to use pretend to have a “new” virus pop up out of a bat market in China.
Today, I’m releasing never before seen intelligence revealing new evidence of past US government funding for more than 120 biolabs in over 30 countries, including Ukraine.
In support of President Trump‘s Executive Order to end federal funding of dangerous gain of function research around the world, and increase transparency and accountability, ODNI will continue working with partners across the Administration to identify where these labs are, what pathogens they contain, and what “research” is being conducted.
https://t.co/pLMD0krc69
So when the Irish Politicians, slaves to the globalists, start declaring the carrying of sticks to be a crime (never mind machetes), it will be a great awakening for them.
This is b/c the developing circumstances at that time (soon within mere weeks) will scare the shit out of all the local European politicians as the Irish 'up the GAME' on their slaved Pols prompting similar actions from their Swedish cousins!
🇮🇪 What you're witnessing in Ireland, should be a warning to everyone in Scotland and the UK. (Irish Protests) Its not that hard, it's the Agenda - They work for the WEF not for you.
🇮🇪A message from Ireland This is a Global agenda... we need to stand up, people are watching Ireland, once they see us making the big moves, the rest of the world can follow through. 💚
Han förstår precis vad som väntar – det är därför han tackar ja
För tre veckor sedan sa jag i en livesändning att Nick Alinia skulle göra vad som helst för att komma in i PK-värmen, på samma sätt som Henrik Jönsson. Nu visar det sig att SVT bjudit in honom till ett underhållningsprogram. För mig bevisar detta att han är den opposition som etablissemanget vill att systemkritiska medborgare ska vända sig till – en kontrollerad opposition. Och det blir extra tydligt när SVT Aktuellt ägnar fyra minuter av kvällens sändning åt att göra reklam för Nick Alinia.
Men min viktigaste poäng är denna: Han förstår själv vad som väntar.
Det är just därför mekanismen fungerar. En naiv oppositionell tror att en inbjudan till Public Service är ett tecken på att etablissemanget börjar lyssna på kritiken. En som förstår spelet – som Alinia – vet att inbjudan i själva verket är en prövning. Och ett byte.
Spelets logik – steg för steg
Mekanismen för att kontrollera oppositionen i önskvärd riktning följer ett igenkännbart mönster. Den kräver varken konspiration eller order uppifrån – den uppstår naturligt i skärningspunkten mellan statlig mediefinansiering, public service uppdrag och individers karriärintressen.
Identifiera och exkludera de verkligt obekväma
Aktörer som inte kan kontrolleras hålls utanför systemet. De utmålas som "extremister" eller "desinformatörer". I Alinias fall har Aftonbladet beskrivit honom som en som "återkommande delat propaganda från en grupp som Säpo beskriver som våldsbejakande högerextrem". Flera panelmedlemmar har till och med hoppat av programmet i protest.
Bjud in de "tämjbara" kritikerna
Vissa oppositionella röster – de som visar sig beredda att spela med – bjuds in i finrummet. Väl där sker en mjuk anpassning. Ingen säger åt dig vad du får säga. Men alla förstår var gränserna går. Tonen dämpas. De mest explosiva ståndpunkterna läggs åt sidan. Det kallas ibland för "inhysningsstrategin".
Skapa en illusion av mångfald
Genom att låta en kontrollerad kritiker synas i Public Service kan man hävda att man är öppen och tolerant mot olika åsikter. Samtidigt har man neutraliserat den verkliga hotbilden. Oppositionen finns kvar – men den är avväpnad.
Statens verktygslåda – oavsiktlig eller avsiktlig?
För att denna mekanism ska fungera krävs strukturella verktyg. Även om ingen enskild tjänsteman sitter och planerar varje inbjudan, så finns det systemeffekter som styr:
Mediestödet som styrningsredskap – Norska regeringens strategi mot desinformation (2025–2030) slår fast att "redaktörsstyrda medier" ska stärkas som "första försvarslinjen" mot desinformation. I Sverige har liknande tankar framförts i riksdagsmotioner. Konsekvensen blir att medier som inte följer den officiella linjen riskerar att mista ekonomiskt stöd.
Definitionen av "desinformation" – När staten själv får definiera vad som är sant respektive skadligt, ges samtidigt makten att stämpla obekväma röster som "desinformatörer". Forskning från Lunds universitet visar att svenska staten använt olika strategier mot olika typer av desinformationskampanjer.
Säkerhetshot som argument – När mediepolitik paketeras som en del av "totalberedskap" eller "demokratisk motståndskraft" blir det svårt att ifrågasätta utan att själv framstå som ett hot mot rikets säkerhet.
Vad händer med den som tackar ja?
För den oppositionella som förstår spelet och ändå kliver in blir utvecklingen förutsägbar. Inte för att någon bestämt det, utan för att logiken är inbyggd i systemet:
Fas 1 - Inbjudan: Du får en plats i rampljuset. Det känns som en seger.
Fas 2 - Anpassning: För att stanna krävs att du tonar ner de explosiva delarna av din kritik. Ingen säger det rakt ut, men alla förstår.
Fas 3 - Normalisering: Du blir en återkommande gäst. Din opposition omvandlas från "farlig" till "saftig men okej". Du blir underhållning.
Fas 4 - Avväpning: Publiken som en gång såg dig som en sanningssägare börjar se dig som en del av maskineriet. Ditt varumärke urholkas.
Fas 5 - Utsortering eller fortsatt nytta: Antingen tröttnar publiken och du försvinner, eller så fortsätter du i rollen som "den snälla kritikern" – en ventil som leder bort tryck från systemets verkliga svagheter.
Varför gör han det då? Om han förstår?
För att alternativen är sämre. Utanför SVT:s ljus är du antingen osynlig eller stämplad som för extremistisk för att citeras. Innanför – även som kontrollerad opposition – får du relevans, betalt och en plats i samtalet. Det är inte nödvändigtvis förräderi. Det är överlevnad i ett medialt ekosystem där Public Service sätter agendan.
Slutsats
När SVT bjuder in en kritiker som Nick Alinia sker inget misstag. Det är inte heller en motvillig medieplikt eller ett uttryck för välvilja. Det är en integreringsmekanism – och den förutsätter att den inbjudna antingen är naiv eller, som Alinia, fullt medveten om vad som väntar.
Alinia har läst kartan rätt. Han vet att inbjudan kräver anpassning. Han vet att hans skarpaste kritik måste lämnas utanför studion. Och han har ändå tackat ja.
Frågan är inte längre om etablissemanget vill styra oppositionen. Frågan är om publiken förstår att den som bjuds in också har valt att bli kontrollerad. Och om den som förstår det – och ändå följer med – gör det av insikt eller av självbedrägeri.
Stötta kanalen Swish 0735309507