Jag tror och hoppas att detta tjänar som en klargörande diskussion och möjligen illustrerar den ett eller två förlegade perspektiv som finns hos somliga representanter för traditionella medier. Jag tror att demokratin mår bra av att politiker kan kommunicera med väljare direkt och i egna kanaler.
Twenty years ago today, David Gilmour played the first of three shows at London's Royal Albert Hall, with a very special guest appearance for Comfortably Numb from David Bowie, in what sadly turned out to be Bowie's final ever appearance on a UK stage.
On Sunday at 5pm BST / 12noon ET / 6pm CET, the entire show, released as Remember That Night, will premiere on David's YouTube (where you can watch the full performance of Comfortably Numb now).
2025. Flyttade successivt över till Montrose. Stiltje andra halvan av året. Känts svårt, dåligt fokus🤷🏻♂️ Går in i 2026 med Alphabet, Hacksaw och Coffee Stain som top 3 största innehav. #pratapengar
När blir miljarderna av skattebetalarnas pengar till Stegra och Northvolt utredda och föremål för ansvarsutkrävande?
Förstår ni hur stora summor det rör sig om och vilken nytta de kunde ha gjort på annan plats?
Den här typen av förslösade skattepengar är att betrakta som stöld.
Elefanten i rummet:
Vänstern älskar ord – men inte barnrättsfrågor.
Efter fem år av möten, mejl, samtal och konfrontationer över hela Sverige ser vi samma mönster om och om igen:
Högersidan lyssnar. Vänstersidan duckar.
När vi mejlar högerpartier får vi svar.
När vi mejlar vänstern får vi… ekolod.
Det är nästan komiskt om det inte vore så allvarligt.
Och då pratar vi inte om hårda frågor, kontroversiella initiativ eller politiska markeringar.
Vi pratar om barn som utsätts för grooming, övergrepp och utnyttjande – i ett land som stolt pratar om barnkonventionen men helst slipper konsekvenserna av den.
Vänstern har alltid varit snabb med de stora orden: solidaritet, trygghet, mänskliga rättigheter.
Men när det kommer till barns rätt till sin egen kropp?
Då försvinner retoriken snabbare än en politiker på väg till ett fikabord.
Vi vet fortfarande inte om problemet är rädsla, ointresse, ideologiska skygglappar eller ren ovilja att röra vid något som inte ger likes i valrörelsen.
Men effekten är densamma:
Tystnad.
Undvikande.
Och barn som lämnas oskyddade.
Dumpen fortsätter göra det andra borde gjort för länge sedan.
När vissa väljer att titta bort fortsätter vi att titta rakt på problemet.
Frågan kvarstår:
Varför är barnrättsfrågor politiskt känsligare för vänstern än förövarnas egna chattar?