Man kan troligen ifrågasätta mitt förstånd. Helt utan löpträning i år ställer jag mig nu på startlinjen, i full förvissning om att man inte kan ta någon större skada av 4,2 km…
Två timmar senare vägrar hjärnan sluta framföra ett egenkomponerat medley av utvalda melodier från en mängd dataspel. Kan någon be symfoniorkestern sluta spela Zelda? Så kanske kören kan undvika Dragonborn, dags att sova liksom.
Andas! Det där med att andas i fyrkant räcker inte alltid till. Dagens nyordsuttryck: man bör ibland andas i pentagoner (i värsta fall pentagram) när man möter ”en jobbig j-vel”…
Måste verkligen öva på det där med ”good enough”. När man som solist framför 99,8% av sångerna både rätt och vackert (det senare enligt publiken), varför funderar man då mest över de där 0,2%:en som blev ok men inte mer?
Ett par gånger de senaste månaderna har jag stött på en utmaning. Att samarbeta med män vars livsfilosofi att den här ”lilla gumman” inte har koll på läget och saknar förmåga att analysera behoven passar inte riktigt mitt sätt att jobba. De stora egona har möjligen punkterats….
Kan någon förklara logiken i att genomföra ett event utan tydlig plan. För då slipper man ju ”att planen spricker”. Med vänlig hälsning, har rätt mycket erfarenhet på området: ha en plan, en plan b och en alternativ plan. And if all else fails, peka med hela handen…
@Anders_Lindberg Inte helt klar över hur jag ställer mig till bron, men man kan inte undgå att bli imponerad över förmågan att tänka stort och långt utanför boxen.
På TV:n pratar de om VAR-granskning. Tja att försöka se något med ögon fulla med gegga pga förkylningsrelaterad ögoninflammation kanske kan gå under epitetet?