Feminist, humanist, gillar utmaningar, orädd, brinner för mänskliga rättigheter och rättvisa, senior projektledare IT, politiker och frilansare skribent.
Kvällens gädda erbjuder massage i Göteborg och vill bli pojkvän till en (fiktiv, men det vet ju inte han) 13-årig flicka. De ska dejta och göra en massa saker, och gäddan uppvisar ett skapligt svartsjukt beteende om barnet inte svarar snabbt nog. Han var inte det minsta intresserad av att tala med oss när vi möttes på avtalad plats och tid.
https://t.co/jpqC7mkCnh
september 2023 döms Rocco till skyddstillsyn för barnpornografibrott. Förutom barnpornografibrott dömdes Rocco för narkotikabrott och misshandel av en skolelev. Hovrätten ändrade senare misshandelsdomen till ett ofredande men narkotikabrottet kvarstod.
Rocco är alltså utbildad lärare. Trots alla domar har han lärarlegitimationen i behåll när han kommer i kontakt med en av våra fiktiva pedofiler. I loggen berättar Rocco om övergrepp som han säger sig ha begått och han skickar övergreppsmaterial. Övergreppsmaterialet var det som fick polisen att gripa in. Istället för den övergreppsträff som han hoppades på blev det ett polisingripande och senare en häktning. Rocco är nu släppt i väntan på att polisen ska bli klara med förundersökning.
https://t.co/RcdTlMT3u1
Just nu befinner Dumpen i Danmark. Anledningen är att Sara ska vittna i en rättegång som har sitt ursprung i en kontakt som inleddes förra hösten.
En man från Danmark tog då kontakt med en av våra fiskare som utgav sig för att vara en mamma med barn. Under konversationerna utvecklades kontakten och mannen uttryckte ett intresse av att resa till Sverige för att träffa familjen.
I chatten framkom det även att mannen har förgripit sig på barn i Danmark som gjorde att vi valde att kontakta dansk polis.
Det som sedan hände säger en hel del om skillnaderna jag upplever mellan Danmark och Sverige.
Dansk polis tog informationen på stort allvar. Utifrån de uppgifter som lämnades vidtog de åtgärder redan innan mannen hann lämna Danmark. Medan vi förberedde oss för ett möte i Malmö fick vi besked från dansk polis att mannen redan hade gripits på dansk mark och att vi inte längre behövde invänta honom.
I dag, många månader senare, sitter vi i Danmark för att medverka i den rättsprocess som följde.
Det är svårt att inte fundera över varför skillnaderna ibland upplevs som så stora mellan våra två grannländer.
Min erfarenhet är att dansk polis ofta ser Dumpen som en källa till information som kan vara värdefull i deras arbete. När vi lämnar över material upplever vi att det tas emot professionellt och att kommunikationen är tydlig. Vi vet inte alltid allt som sker, men vi får ofta tillräckligt med information för att förstå att ärendet hanteras.
I Sverige ser det många gånger annorlunda ut.
Här lämnar vi ofta över material utan att veta vad som händer sedan. Vi vet sällan om personen är föremål för utredning, om några åtgärder har vidtagits eller om polisen ens bedömer att informationen är tillräcklig för att agera. Sekretessreglerna är naturligtvis desamma viktiga som nödvändiga, men resultatet blir ofta att vi arbetar i ett informationsvakuum.
Det leder till märkliga situationer.
Vi kan stå på en parkeringsplats och vänta på någon som kanske redan har gripits. Vi kan sitta i timmar utan att veta om polisen redan har tagit över. Vi får gissa oss fram i stället för att samverka.
Kanske är det därför den här resan till Danmark väcker så många tankar.
Två länder. Två rättsstater. Två samhällen som säger sig sätta barnens trygghet främst.
Ändå upplever vi att arbetssätten ibland skiljer sig åt påtagligt.
När vi nu sitter i Danmark för att vittna i en rättegång som inleddes med uppgifter från Dumpen är det svårt att inte ställa frågan:
Varför känns det ibland som att våra grannar över sundet har lättare att omsätta ord till handling?
För i slutändan handlar det inte om prestige, myndigheter eller nationsgränser.
Det handlar om barn.
Och där borde ambitionen alltid vara densamma – att ingripa så tidigt som möjligt när det finns en möjlighet att förhindra att ett barn far illa.
I september 2023 döms Rocco till skyddstillsyn för barnpornografibrott. Förutom barnpornografibrott dömdes Rocco för narkotikabrott och misshandel av en skolelev. Hovrätten ändrade senare misshandelsdomen till ett ofredande men narkotikabrottet kvarstod.
Rocco är alltså utbildad lärare.
Trots alla domar har han lärarlegitimationen i behåll när han kommer i kontakt med en av våra fiktiva pedofiler. I loggen berättar Rocco om övergrepp som han säger sig ha begått och han skickar övergreppsmaterial. Övergreppsmaterialet var det som fick polisen att gripa in. Istället för den övergreppsträff som han hoppades på blev det ett polisingripande och senare en häktning. Rocco är nu släppt i väntan på att polisen ska bli klara med förundersökning.
https://t.co/50hAO8pyS7
Efter gårdagen sprängning i Frölunda sprang Anders ikapp den misstänkte förövaren, fällde honom till marken och höll fast honom. Grannarna kom och hjälpte till. En hämtade buntband.
25-årig man, känd av polis, sitter nu anhållen för brottet.
Mycket bra gjort Anders 👊🏼
Ой, а кто это там прямо по центру?
Помните элитный клуб G8, где Россия заседала в первом ряду? Так вот, теперь там вместо Путина — Зеленский.
Вот такая геополитическая рокировка. ))
Kaliber är av en alldeles speciell kaliber. Han har haft kontakt med alla våra fiktiva pedofilkvinnor och även någon fiktiv pedofilman längs vägen. I långt över ett år har han stött och blött med våra konton hur gärna han vill förgripa sig på deras barn. Han är dömd för barnpornografibrott, har skickat övergreppsmaterial till oss och berättat om övergrepp som han säger sig ha begått.
Gemensamt för varje bokad träff är dock att han dagen innan ätit kyckling och lagom till träffen dragit på sig en matförgiftning med diarré som inte är av denna världen.
När Kaliber kom i kontakt med vår äldste fiktive pedofilgubbe så ville han plötsligt ses. De skulle titta på övergreppsmaterial och umgås lite. Fick hjälp av Partajbutiken att leta upp ett skägg som gjorde mig till gubbe på avstånd och tydligen lyckades maskeringen för Kaliber kom och hämtade ut sitt paket precis som avtalat. Kaliber ville dock inte diskutera saken och använde sitt paket för att dölja ansiktet med. Saken är överlämnad till polis.
https://t.co/SQ3sgMRMLp
DN skriver om ett existensiellt trauma på grund av fråntaget medborgarskap. ELLER?
Först långt in i texten framgår att han har varit utvandrad från Sverige sedan 1992 och bott i många år i Frankrike. Han har dessutom tyskt medborgarskap – och kan därmed röra sig fritt i EU.
Han kan alltså flytta till Sverige när han vill. Som EU-medborgare, och dessutom präst knuten till Svenska kyrkan, lär han knappast sakna praktiska möjligheter att vistas och verka här.
Och om svenskt medborgarskap är så avgörande kan han ansöka om det på nytt.
Det är en märklig vinkel. Men det är ju valår.
När väktaren blir vargen
Förra veckan satt Sara och jag i Dumpenbilen i Malmö och väntade på en man som vi haft kontakt med i över ett år. En sådan där segdragen historia där gäddan hela tiden lyckas hålla sig precis utanför räckhåll. Nya konton, snarlika profilnamn, undvikande svar och en närmast patologisk ovilja att visa vem han egentligen är.
Vi hade jagat honom länge. Han är publicerad som gädda 790 på https://t.co/hRNe7IBXqM
Han var hal som en ål. När våra fiskare bad om bilder skickade han bilder på delar av sitt ansikte för att sen skicka bilder på någon helt annan människa. När han konfronterades med lögnen försökte han vifta bort det som ett skämt.
Ett skämt. Personen på bilderna hade förstås ingen aning om att hans ansikte användes som lockbete i sexuella konversationer med vad mannen trodde var en pedofilmamma med barn.
När vi lyckades identifiera den verklige personen blev han, fullt förståeligt, rasande och talade om polisanmälan då gäddan uppenbarligen använt polisens dator när han använde en annans persons bilder.
Ändå fortsatte vår man att gömma sig bakom sina falska identiteter.
Tiden gick på mötesplatsen i Malmö. Vi började nästan ge upp. Det är alltid osäkert när man inte har bra bilder och inte säkert vet vem man har framför sig. Ett misstag kan få stora konsekvenser. Men precis när vi började fundera på att avbryta gjorde han själv det misstag som till slut avslöjade honom. Texten fortsätter på Dumpen, https://t.co/bDvAKoAAvf
Kaliber är av en alldeles speciell kaliber. Han har haft kontakt med alla våra fiktiva pedofilkvinnor och även någon fiktiv pedofilman längs vägen. I långt över ett år har han stött och blött med våra konton hur gärna han vill förgripa sig på deras barn. Han är dömd för barnpornografibrott, har skickat övergreppsmaterial till oss och berättat om övergrepp som han säger sig ha begått.
Gemensamt för varje bokad träff är dock att han dagen innan ätit kyckling och lagom till träffen dragit på sig en matförgiftning med diarré som inte är av denna världen.
När Kaliber kom i kontakt med vår äldste fiktive pedofilgubbe så ville han plötsligt ses. De skulle titta på övergreppsmaterial och umgås lite. Fick hjälp av Partajbutiken att leta upp ett skägg som gjorde mig till gubbe på avstånd och tydligen lyckades maskeringen för Kaliber kom och hämtade ut sitt paket precis som avtalat.
https://t.co/a3zJ0t1UAu
Igår publicerade vi en artikel om en man som kom för att träffa en mamma med mycket små barn som han själv uttryckt ett sexuellt intresse för.
På mötesplatsen fick mannen troligtvis syn på Patrik i ögonvrån och vände tvärt tillbaka mot bilen. Med snabba steg gick han mot bilen, medan jag älgade ikapp för att få en kommentar.
Bilen var registrerad på ett leasingföretag, vilket gjorde att vi initialt saknade möjlighet att fastställa hans identitet. I artikeln bad vi därför om hjälp från allmänheten.
När vi vaknade i morse hade svaren kommit.
Mannen heter Anders.
Han har arbetat som polis i många år och är verksam inom avdelningen för brott i nära relation. Under perioder har han även haft chefsroller. Den som söker på hans namn möts av artiklar där han framträder som en tydlig röst för kvinnors och barns rättigheter.
Nu är han avstängd från sin tjänst.
Mer information kommer framöver.
https://t.co/WkeD9eusC2
Nu har jag fattat ett av de svåraste beslut man kan ta. Det var såhär:
Jag och Patrik sitter i bilen på en av våra långa utfärder när det dyker upp en anteckning i min 1177. Läkaren beskriver i min journal att situationen är ytterst komplex och att det kan bli tvunget att plocka bort en del av magsäcken och urinblåsan om man vill uppnå önskat resultat med operationen.
Först tänker jag att jag tar den för mig bekväma vägen fram. Jag fortsätter gå i behandling tills behandlingen slutar fungera, och finner mig i att jag inte kommer att bli någon gammal dam. Nämner det för Patrik som tittar på mig med sina allra rundaste ögon.
Patrik kan nämligen säga ”är du helt dum i huvudet?” utan att säga ett enda ord med munnen. Enbart genom ett enda ansiktsuttryck. Skrotade planen direkt och insåg vid närmare eftertanke att han har rätt.
Det där är ju inte jag. Jag ger ju inte upp innan jag ens börjat. Tvärtom så har jag tagit på mig att inte lämna kvar barnen och den där långe drasuten vind för våg här på jorden.
Det går ju inte. Alltså blir det operation.
Har skrivit en önskelista till kirurgteamet och bett dem att ta bort ALLA misstänkta organ, snibbar och flärpar som de hittar därinne.
Precis varenda en. Även om jag får massor med konsekvenser och svårigheter.
För vad ska jag med en massa lyxiga organ till om jag ändå ska dö? Då är det smartare att lära sig att klara sig utan de där organen, men med möjlighet att behålla livet.
Har två veckor på mig att försöka hinna med så mycket som möjligt innan det är dags, sedan blir det en tids radioskugga för min del. Dumpen rullar dock på som vanligt, så har vi sagt det också. Det är alltså inte lönt att plocka fram
gäddsnoppen för att jag ligger på skärbrädan.
Skrämmande? Ja.
Hade jag sagt att jag inte är livrädd så skulle det varit en lögn, men tänker att detta är min chans.
#ULTIMAHORA El silencio envolvió la pista mientras la esperanza comenzaba a desvanecerse. El jinete Kosei Miura permaneció junto al caballo herido, negándose a alejarse. Entonces, en un momento inolvidable, el caballo se puso de pie—y la grada estalló en aplausos. 🐎❤️
Un momento que le recordó a todos cómo se ven realmente el corazón y la resiliencia.
The Lavra in Kyiv 🇺🇦 is a jewel of Christianity of profound cultural and historical significance. There is simply no way Putin 🇷🇺 can justify tonight’s strike against it.
De osynliga förövarna
Under Dumpens fem år har vi konfronterat hundratals män som sökt kontakt med barn i sexuellt syfte. Men kvinnor? De kan räknas på ena handens fingrar. Det är en uppenbar och närmast brutal skevfördelning.
Frågan är varför.
Är män verkligen nästan ensamma om att ha ett sexuellt intresse för barn? Eller är det så att vi inte har förstått fenomenet fullt ut?
Det finns forskning som pekar på att upp till fem procent av befolkningen har sexuella fantasier om barn. Jag vet inte om den siffran är jämnt fördelad mellan män och kvinnor eller om den skiljer sig åt.
Det är just därför det hade varit intressant med mer forskning. För när det gäller kvinnliga förövare verkar samhällets nyfikenhet vara märkligt begränsad.
När vi fiskar på nätet stöter vi ibland på profiler som utger sig för att vara kvinnor.
Problemet är att de är betydligt svårare att arbeta med än manliga profiler. En kvinna på nätet behöver sällan jaga kontakt. Männen kommer springande av sig själva. Inkorgen fylls snabbt.
Valmöjligheterna är enorma.
En man som söker barn måste ofta ta initiativ, skriva först och driva konversationen framåt. Det gör honom också lättare att upptäcka. En kvinna kan däremot vara betydligt mer selektiv och behöver sällan exponera sig på samma sätt.
Det är därför fullt möjligt att mörkertalet ser annorlunda ut än vad statistiken över avslöjade förövare visar.
När media rapporterar om sexuella övergrepp mot barn är förövaren nästan alltid en man. Det är också den bild vi möter i vårt arbete. Men ibland dyker de kvinnliga fallen upp och då blir reaktionen ofta annorlunda.
Vi ser det särskilt i rapporteringen från USA där kvinnliga lärare med jämna mellanrum grips efter blivit påkomna med att ha förgripit sig på minderåriga elever. Det som slår mig är att om en manlig lärare gör samma sak råder det ingen tvekan om hur samhället ser på brottet.
Men när förövaren är en kvinna uppstår ofta en märklig förskjutning i språkbruket. Vissa försöker romantisera händelsen eller beskriva den som en "relation" istället för vad den faktiskt är.
Men ett barn är ett barn.
Barnets utsatthet förändras inte beroende på om förövaren har skägg eller läppstift.
Övergreppet blir inte mindre allvarligt för att förövaren råkar vara kvinna.
Jag tror att vi som samhälle fortfarande bär på en gammal föreställning om kvinnor som naturliga vårdare och beskyddare. Det är i grunden en positiv egenskap, men den får inte göra oss blinda. Förövare finns i alla samhällsskikt, alla yrkesgrupper och sannolikt även bland båda könen.
Just därför behöver vi mer forskning, mer kunskap och mer ärlighet.
Om vi verkligen vill förstå varför barn utsätts för sexuella övergrepp kan vi inte bara studera de grupper som är enklast att upptäcka. Vi måste också våga undersöka de grupper som hamnat i samhällets blinda fläck.
För barnen bryr sig inte om vilket kön förövaren har.
De bryr sig om att någon vuxen svek dem.