Former senior consultant in Thoracic Anesthesiology and Intensive Care at the University Hospital of Linköping Sweden. Photography and bridge are maininterests.
Inas Hamdan har hittat ett hundratal antisemiter, terrorvurmare, homo- och kvinnohatare hos Vänsterpartiet. Det är allt annat än enstaka fall.
Det visar en partikultur där sådant accepteras eller till och med välkomnas. Och först när Expressen ringer blir saken ett problem.
Förbjud specialpedagogiska insatser på universitet. Hela grejen med högre studier är att man ska ha kvalificerat sig för denba högre nivå, annars har man inget där att göra.
Sluta stämpla ut människor som inte kommer klara sina jobb!
Inlärningsnivån i finska skolan har sjunkit 25 år i sträck. ”Barmhärtighetsfemmorna” (deras ”Snäll-E”) haglar och ribban har grävts ned i marken. Inkludering, digitalisering, arbete med värdegrund samt en ökad byråkrati pådyvlas.
Känns det igen? 😔🇫🇮🇸🇪
https://t.co/avEvaocJ1A
Här är 25 vänsterpartister som förnekar Förintelsen, sprider hat och antisemitism, firar terrordåd och hyllar Irans och Ryssland ledare – men ändå fått platser på partiets vallistor.
https://t.co/7Do5N8FRTI
Jag vill personligen, som svensk statstjänsteman (UD), tacka Inas Hamdan för det arbete hon gör för att skydda det fria, jämlika, demokratiska och öppna svenska samhället. ”Ett hundratal om inte hundratals” vänsterpartister på kommun-, region- och nationell nivå stödjer terrorism, antisemitism, förontelseförnekelse, sexism, hat mot kvinnor och hyllande av diktatorer.
Vilken insats! Och det kommer mer, lovar
Expressens modiga reporter med ursprung i Syrien. Detta är ett säkerhetshot av magnitud. Som redan letat sig in i historieböckerna. Inas måste, om hon inte har det redan, ha ett starkt personskydd. Det finns inget större hot mot det svenska samhället och statsskicket än detta.
Mina två cents:
Expressens granskning av Vänsterpartiets kandidater väcker en obekväm fråga. Hur kommer det sig att ett så stort antal personer med rötter i Mellanöstern återfinns bland dem som uttryckt stöd för Hamas, Hizbollah eller Houtherna m.m. ?
Det enkla svaret är inte att de är vänsterpartister. Det mer intressanta svaret handlar om identitet.
För många människor från Palestina, Libanon, Syrien eller Irak är konflikten med Israel inte en avlägsen utrikespolitisk fråga utan en del av familjens historia. Det är fullt begripligt. Men när en konflikt blir en del av den egna identiteten förändras också sättet man betraktar den på. Händelser som annars skulle bedömas med universella moraliska principer börjar i stället filtreras genom lojalitet.
Den utvecklingen har förstärkts av två parallella traditioner. Den ena är den politiska kultur som dominerat stora delar av Mellanöstern, där Israel i decennier framställts som den yttersta fienden. Den andra är den västerländska vänsterns antiimperialistiska världsbild, där palestinierna ofta fått rollen som de förtryckta och Israel rollen som förtryckaren.
När dessa två perspektiv möts uppstår ibland en märklig blindhet. Samma personer som med rätta fördömer övergrepp från stater kan relativisera eller ursäkta övergrepp när de begås av grupper som Hamas eller Hizbollah. Solidariteten blir selektiv. Principerna blir villkorade.
Problemet är inte att människor engagerar sig för palestiniernas sak. Tvärtom. Problemet uppstår när stödet för en sak övergår i sympati för rörelser som mördar civila, förtrycker oliktänkande och bekämpar de värden som den demokratiska vänstern säger sig försvara.
Den verkliga skiljelinjen går därför inte mellan Israelvänner och Palestinavänner. Den går mellan dem som tillämpar samma moraliska måttstock på alla och dem som gör undantag för sin egen sida.
Och så händer det igen! Tre försvarslösa, dementa pensionärer har utsatts för rena tortyren på ett äldreboende i Värmland. De fick alltså händerna fastbundna och munnarna igentäppta för att tystas! Som om detta inte vore vidervärdigt nog, fortsatte samma sadistiska "medarbetare" att utsätta ytterligare en vårdtagare för liknande övergrepp, medan en tredje behandlades extremt hårdhänt.
Och vet ni vad det absolut sjukaste är? Kollegor till svinet stod och tittade på.
Inom äldreomsorgen råder en strikt, lagstadgad skyldighet att omedelbart slå larm vid minsta misstanke om missförhållanden. Att bevittna hur en dement åldring binds fast utan att direkt slå larm och stoppa övergreppet är inte bara fegt, det gör dig till en direkt medgärningsman. Du ska sparkas på stående fot! Nu är det fan i mig dags att ansvariga chefer, som verksamhetschef Helena Holmstrand, slutar dalta, kliver fram och statuerar exempel. Folk som inte fattar att de har en absolut anmälningsplikt har absolut ingenting i svensk äldreomsorg att göra. FY FAN vad arg jag blir! https://t.co/77LtCvUkla
Those who aim to "avoid escalation" must now admit that escalation is not being avoided. Escalation is being allowed, and encouraged. If we are "standing with Ukraine" — we shouldn't be standing on a huge pile of frozen Russian assets that could be used to save Ukrainian lives.
”Det kanske mest intressanta är att nästan ingen vanlig människa sitter hemma och tänker att Sverige lider brist på dramaserier om polyamorösa relationer.
Däremot finns en växande oro kring kriminalitet, integration, ekonomi, energi, välfärd och samhällsgemenskap.”
Att Kalle inte är intresserad av ämnet tyska måste vara ok. Det måste också vara ok att hans ointresse syns i betyget. Lösningen kan inte vara att tyskläraren Magnus ska gå in väggen för att Kalle ska läsa på till provet.
After every Russian escalation into a NATO country we hear leaders repeating the mantra "We stand with..."
But we could do much more than standing around.
For example — we could create a European-Ukrainian defense union. Fund it with confiscated Russian frozen assets. Close the skies in Ukraine, making Ukraine and other frontline states safer.
These things are very possible and this work could start today.
Instead, I am sadly reminded of how Britain and France “stood with” Poland in 1939 while that country was being dismembered. It was called the Phony War, because mere declarations of “support” mean very little on the ground, and do nothing to prevent real war.
Actions always speak louder than words, and usually cost much less than inaction.
Dnipro, first responders pulling a woman from under the rubble after this night's attack.
This is a nightmare scenario every Ukrainian is going to bed with every night: you or your loved ones crushed to death, because your neighbor is a psychotic murderer.