Jul med två kids under två? En kvart i taget. Lite julgranspiff här (inte klart) byter (den är iaf uppe), lite städa av diskbänken där (äntligen helt ren), lite hänga upp gardiner där, lite skruva i nya batterier där. En kvart i sönder. Mellan alla ”ja vi läser traktorboken.”
Slår mig att i min säng
Ligger det ett barn.
Inte en bebis.
Han blir två år på måndag.
Två ÅR.
Jag har varit förälder i 2(!!) år(!!)
Och har en bebis i sängen intill.
Blessed. Men också: wow vad snabbt det går. Jag är inte alls med på det faktum att vi är mitt uppe i det.
Absolut ärlighet varar längst å så, men min biggest regret i livet är att jag gav så mycket av snällMoa till klasskompisar och andra att lyssna och lyssna och lyssna och hjälpa att jag mellan år 13-23 hade bägaren liksom helt full av det där. Hade liksom inte plats för nya vänner
Det är så coolt? Att man liksom blir tryggare, lugnare, mer av sig själv och mer förlåtande, mer ödmjuk, mer tillåtande med åren. Vill inget hellre. Vill så bli ihågkommen för det jag var känd för som åtta åring: tillåtande, snäll, varm och så lätt att vara sig själv runt
Hör ett barn ute på gatan säga ”det går att tvätta. Allting går att tvätta” fint ändå. Att det är det språket man blir given. Att man lugnt ser en lösning ”
I en värld där livet är en enda cirkus och överraskning så är jag förundrad över hur många gånger jag ramlar ikapp. Man gör ju det också emellan varven. Hinner ikapp närvaromässigt, tacksamhetsmässigt.
Varför måste det ingå i rollen som hustru att behöva tjata på sin make om:
Solskyddsfaktor
Uppsöka läkare
Sömnapné/snarkningar
Uppdatera gemensam kalender
Barnens fyra sista siffror
😑
Låter som en desperat vädjan till högre makter haha, just nu känner jag bara OJ vad jag har att jobba med och på. Det är det läskiga med självkännedom asså. Ju mer man vet, ju mer måste man tvinga sig inse att man måste jobba. Öva, tåla…
Går sönder. Bleknar. Mitt älskade lilla hjärta. Känner mig totalt maktlös och fullkomligt kastad till vargarna. Har äntligen fått rekommendationer om nya kontakter. Håll tummarna att det faktiskt ger ngt imorgon.
Så allt är åt helvete igen.. ungen vaknar efter en halvtimmes grymtande i sömnen och gallskriker tröstlöst på grund av smärta av att ligga bakåt… stackars lilla.. nytt pencillin.. och jag ser, trycket värker hål på trumhinnan igen -sett det för många gånger nu💔
Alla sa ”bara rören är på plats så blir det bättre” opererat in rör två gånger redan. Ingen sa ”rören kommer ramla ur hela tiden och han kommer troligen då läka mellan varje ny operation och då värka hål igen på trumhinnorna för vi avvaktar med att göra precis allt”
Hunden började löpa och fick löptrosor på sig att åka med i bilen till mina föräldrar… hon gick korta sträckan till bilen och bestämde att det var en god idé att kissa i trosorna.. 😅 å så säger folk att jag är hysterisk att packa saker i extra upplagor. VAD KONSTIGT?